Psaltaren 100:1-5

Psaltaren 100:1-5 Svenska Kärnbibeln (SKB)

En tacksägelsepsalm. ______ Ropa högt (höj triumferande jubelrop, väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahveh) [alla tillsammans utöver] hela jorden (alla länder)! [Det hebreiska verbet rua beskriver segerjubel och segerlarm; ordets ursprungsbetydelse är att förstöra genom att bryta något. Här skulle det bildligt kunna tolkas som att öronen brister p.g.a. öronbedövande ljud.] Tjäna [bli hans livegna och arbeta för] Herren (Jahveh) i [största] glädje [med fröjd, munterhet och nöje], kom inför hans ansikte (träd in i hans närvaro) i jubelsång [med triumferande fröjderop]! Förstå (vet; känns vid; bli intimt förtrogen med) [tänk på] att Herren (Jahveh) själv är Gud (Elohim) – han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva – [vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap) på hans betesmark (grönbete). [Ps 74:179:13Joh 10:11-14] [Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och förstå) i vers 1-3 leder fram till den första slutsatsen: att vi är hans folk. Vers 3 är den centrala versen som handlar om en personlig gemenskap med Gud. Här används det starkaste hebreiska ordet (jada) för att känna någon på ett personligt sätt. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ i vers 4 – kom (gå), var tacksamma och välsigna – som leder fram till den andra slutsatsen i vers 5: att Herren är god och att hans nåd och sanning trofast består!] Gå in i hans portar med (i) tacksägelse [bär fram ett hyllningsoffer – tillsammans i kör], [kom] till hans förgårdar med (i) lovsång (lovord). Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom, välsigna (lova; tala gott om) hans namn. [Den ursprungliga hebreiska betydelsen av att tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta sina händer i lovprisning med, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt ”kasta ut” sina bekännelser inför Herren (Jahveh). Hebreiskans ursprungliga innebörd för att välsigna är att böja knä.] För Herren (Jahveh) är god [han har den bästa välviljan], i evighet [varar] hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) och från släkte till släkte (från generation till generation) [varar] hans trofasthet (sanning, fasthet – hebr. emonah).