Psaltaren 105:1-45

Dela

Psaltaren 105:1-45 nuBibeln (NUB)

Prisa HERREN, åkalla honom. Gör hans verk kända för alla folk. Sjung och spela till hans ära, berätta om alla hans under! Lovprisa hans heliga namn, låt dem som söker HERREN få en innerlig glädje! Vänd er till HERREN och hans kraft, sök honom ständigt. Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort, hans under och den dom som han uttalat, ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Han är HERREN, vår Gud. Över hela jorden sträcker sig hans domar. Han minns för evigt sitt förbund, sina befallningar för tusen generationer, det förbund som han slöt med Abraham, och sin ed till Isak. Han bekräftade det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund. Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land till arv och egendom.” Fastän de var få till antalet, en liten skara främlingar, och vandrade från folk till folk, från rike till rike, lät han ingen förtrycka dem, och han straffade kungar för deras skull. ”Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!” Han sände hungersnöd över landet och förstörde deras matförråd. Men han hade före dem sänt en man, Josef, som såldes som slav. Bojor sattes på hans fötter och en järnring runt hans hals, tills den dag hans ord gick i uppfyllelse, och HERRENS ord gav honom rätt. Då lät kungen släppa honom fri, folkens kung befriade honom. Kungen gjorde honom till herre över sitt hus, till härskare över hela sin egendom, för att leda hans furstar som han ville och lära hans äldste vishet. Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land. Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt, han gjorde dem mer talrika än deras fiender. Han vände egypterna till att hata hans folk, till konspiration mot hans tjänare. Han sände sin tjänare Mose, och Aron, som han hade utvalt. De utförde hans tecken bland dem, under i Hams land. Han sände mörker, så att allting blev mörkt. De hade inte gjort uppror mot hans ord. Han förvandlade deras vatten till blod och lät deras fiskar dö. Deras land vimlade av grodor, ända in i deras furstars sängkammare. Han befallde, och svärmar av flugor kom, mygg över hela deras land. I stället för regn gav han dem hagel och eldslågor i landet. Han slog ner deras vinrankor och fikonträd, och alla träd vräktes omkull i deras land. På hans befallning kom gräshoppssvärmar och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel. De åt upp allt grönt i deras land, och de åt upp skörden på deras mark. Slutligen dödade han allt förstfött i deras land, alla deras manliga nyfödda. Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld, och det fanns ingen i dess stammar som stapplade. Egypterna gladde sig när de gav sig iväg, för de hade drabbats av fasor för Israels skull. Han bredde ut ett moln som skydd och en eld som lyste om natten. De bad, och han sände vaktlar, han mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra landet. För han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham. Han ledde ut sitt folk under jubel, sina utvalda under glädjerop. Han gav dem land som tillhört andra folk. De fick överta frukten av deras möda, för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Psaltaren 105:1-45 Bibel 2000 (B2000)

Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk! Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under! Prisa stolt hans heliga namn, de som söker Herren må glädja sig. Sök er till Herren och hans makt, träd ständigt fram inför honom. Tänk på de under han har gjort, hans tecken och hans domslut, ni barn till Abraham, hans tjänare, söner till Jakob, hans utvalde. Han är Herren, vår Gud, över hela jorden når hans domar. För evigt minns han sitt förbund, i tusen släktled det bud han gav, förbundet han slöt med Abraham och sin ed till Isak. Han gav det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund: »Åt dig skall jag ge Kanaans land till arv och egendom.« Fastän de var så få, en liten skara främlingar som vandrade från folk till folk, från det ena riket till det andra, lät han inte någon förtrycka dem. Han tuktade kungar för deras skull: »Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!« Han sände hungersnöd över landet, tog deras bröd ifrån dem. Före dem hade han sänt en man, Josef, som blev såld till slav. Man satte hans fötter i bojor och fjättrade honom med halsjärn, tills det han hade sagt slog in och Herrens ord gav honom rätt. Kungen lät frige honom, folkens härskare släppte honom fri. Han gjorde honom till herre över sitt hus, till härskare över allt han ägde, för att stormännen skulle fostras efter hans vilja och de äldste skolas i vishet. Israel kom till Egypten, i Hams land fick Jakob bo. Sitt folk gjorde Herren fruktsamt, han lät dem bli flera än deras fiender. Han fick egypterna att hata hans folk och handla listigt mot hans tjänare. Han sände sin tjänare Mose och Aron som han hade utvalt. I Egypten gjorde han sina tecken, i Hams land sina under. Han sände mörker och allt blev mörkt, men de trotsade hans ord. Han förvandlade vattnet till blod och dödade all deras fisk. Deras land vimlade av grodor, ända in i kungagemaken. Han befallde, och flugsvärmar kom, myggor över hela deras rike. Han gjorde regnet till hagel och sände eldslågor över landet. Han slog ner deras vinstockar och fikonträd, knäckte träden i deras rike. Han befallde, och gräshoppor kom, gräshoppsyngel utan tal. De slukade allt grönt i landet, förstörde markens gröda. Han dräpte allt förstfött i deras land, det först avlade bland dem. Han lät Israel dra ut med silver och guld, i dess stammar sviktade ingen. Egypterna gladde sig när de drog bort, ty de hade gripits av skräck för dem. Han bredde ut ett moln till skydd och sände en eld att lysa om natten. De bad, och han skickade vaktlar och mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade klippan, och vatten flödade, det rann som en ström i det torra landet. Ty han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham och lät sitt folk dra ut med fröjd, sina utvalda dra ut med jubel. Han gav dem andra folks länder, de övertog frukten av deras möda, för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Psaltaren 105:1-45 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken! Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under! Beröm er av hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat. Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte. Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut, ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda. Han är HERREN, vår Gud, över hela jorden når hans domar. Han tänker för evigt på sitt förbund, på det ord han påbjudit för tusen släkten, på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak. Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund. Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land, det skall bli er arvedel. Då var de en liten skara, de var få och främlingar i landet. De vandrade från folk till folk, från ett land till ett annat. Han tillät ingen att skada dem, han straffade kungar för deras skull: Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont! När han sände hungersnöd över landet så att de led brist på bröd, då sände han en man framför dem, Josef som blev såld till slav. Man slog hans fötter i bojor, i järn låg han bunden, till den tid då hans ord uppfylldes och HERRENS tal bevisade hans oskuld. Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri. Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över allt han ägde, för att binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet. Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land. HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än deras ovänner. Han förvandlade deras hjärtan, så att de hatade hans folk och handlade svekfullt mot hans tjänare. Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt. De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land. Han sände mörker och allt blev mörkt, och de stod inte emot hans ord. Han förvandlade deras vatten till blod och deras fiskar dog. Deras land vimlade av paddor, ända in i deras kungars kamrar. Han befallde och svärmar av insekter kom, mygg över hela deras land. Han gav dem hagel i stället för regn och sände eldslågor i landet. Han slog ner deras vinstockar och fikonträd och bröt sönder träden i landet. Han befallde och gräshoppor kom och gräsmaskar i oräknelig mängd. De åt upp alla örter i landet, de åt upp grödan på marken. Han slog allt förstfött i landet, förstlingen av deras livskraft. Så förde han dem ut med silver och guld, i hans stammar stapplade ingen. Egyptierna gladde sig när de drog ut, ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem. Han bredde ut ett moln till skydd och en eld som lyste om natten. De bad, och han lät vaktlar komma och mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade klippan och vatten flödade, det rann genom öknen som en ström. Ty han tänkte på sitt heliga löfte till Abraham, sin tjänare. Så förde han ut sitt folk med glädje, sina utvalda med jubel. Han gav hednafolkens länder åt dem, det folken arbetat ihop fick de ärva, för att de skulle hålla hans stadgar och ta vara på hans undervisning. Halleluja!

Psaltaren 105:1-45 Karl XII 1873 (SK73)

Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken. Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under. Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig. Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid. Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord; I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn. Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene. Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte; Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac; Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund; Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott; Då de få och ringa voro, och främlingar derinne. Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk. Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull: Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom. Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle. Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl. De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga; Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom. Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut. Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar; Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet. Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land. Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender. Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list. Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade. De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land. Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme. Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar. Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar. Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar. Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land; Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar. Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige; Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark; Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar. Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank. Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen. Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa. De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd. Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene. Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade. Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje; Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo; På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.

Psaltaren 105:1-45 Svenska 1917 (SVEN)

Tacken HERREN,      åkallen hans namn,  gören hans gärningar kunniga bland folken.  Sjungen till hans ära,      lovsägen honom,  talen om alla hans under.  Berömmen eder av hans heliga namn;  glädje sig av hjärtat      de som söka HERREN.  Frågen efter HERREN och hans makt,  söken hans ansikte beständigt.  Tänken på de underbara verk som han har gjort,  på hans under och hans muns domar,  I Abrahams, hans tjänares, säd,  I Jakobs barn, hans utvalda.  Han är HERREN, vår Gud;  över hela jorden gå hans domar.  Han tänker evinnerligen på sitt förbund,  intill tusen släkten på vad han har stadgat,  på det förbund han slöt med Abraham  och på sin ed till Isak.  Han fastställde det för Jakob till en stadga,  för Israel till ett evigt förbund;  han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land,  det skall bliva eder arvedels lott.»  Då voro de ännu en liten hop,  de voro ringa och främlingar därinne.  Och de vandrade åstad ifrån folk till folk,  ifrån ett rike bort till ett annat.  Han tillstadde ingen att göra dem skada,  han straffade konungar för deras skull:  »Kommen icke vid mina smorda,  och gören ej mina profeter något ont.»  Och när han bjöd hungersnöd komma över landet  och fördärvade allt deras livsuppehälle,  då sände han åstad en man framför dem:  Josef blev såld till träl.  Man slog hans fötter i bojor,  i järn fick han ligga fjättrad,  till den tid då hans ord uppfylldes,  då HERRENS tal bevisade hans oskuld.  Då sände konungen och lät släppa honom lös,  folkens behärskare gav honom fri.  Han satte honom till herre över sitt hus,  till att råda över all hans egendom;  han skulle binda hans furstar efter sin vilja  och lära hans äldste vishet.  Och Israel kom till Egypten,  Jakob blev en gäst i Hams land.  Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt  och mäktigare än dess ovänner voro,  de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk,  till att lägga onda råd mot hans tjänare.  Han sände Mose, sin tjänare,  och Aron, som han hade utvalt.  De gjorde hans tecken ibland dem  och under i Hams land.  Han sände mörker och lät allt bliva mörkt;  och de stodo icke emot hans ord.  Han förvandlade deras vatten till blod  och lät så deras fiskar dö.  Deras land kom att vimla av paddor,  ända in i deras konungars kamrar.  Han bjöd, och flugsvärmar kommo,  mygg i hela deras land.  Han gav dem hagel för regn,  eldslågor sände han i deras land.  Och han slog deras vinträd och fikonträd  och bröt sönder träden i deras land.  Han bjöd, och gräshoppor kommo,  och gräsmaskar i tallös mängd.  De åto upp alla örter i deras land,  de åto upp frukten på deras mark.  Och han slog allt förstfött i deras land,  förstlingen av all deras kraft.  Så förde han dem ut, med silver och guld,  och i hans stammar var ingen som stapplade.  Egyptierna gladde sig, när de drogo ut;  ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.  Han bredde ut ett moln till skygd,  och en eld för att lysa om natten.  De begärde, då lät han vaktlar komma,  och med bröd från himmelen mättade han dem.  Han öppnade klippan, och vatten flödade;  det gick genom öknen såsom en ström.  Ty han tänkte på sitt heliga ord,  på sin tjänare Abraham.  Så förde han ut sitt folk med fröjd,  med jubel dem som han hade utvalt.  Han gav åt dem hedningarnas länder,  och folkens förvärv fingo de till besittning,  för att de skulle hålla hans stadgar  och taga hans lagar i akt.  Halleluja!

Psaltaren 105:1-45 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken! Sjung till honom, lovsjung honom, tala om alla hans under! Ha er ära i hans heliga namn! De som söker HERREN ska glädja sig av hjärtat. Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte. Tänk på de under han gjort, på hans tecken och hans muns domar, ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda. Han är HERREN vår Gud, över hela jorden når hans domar. Han minns för evigt sitt förbund, i tusen släktled ordet han gett, förbundet han slöt med Abraham och eden han gav till Isak. Han bestämde det för Jakob som en lag, för Israel som ett evigt förbund: "Till dig ger jag Kanaans land som er arvedel och egendom." Då var de en liten skara, de var få och främlingar i landet. De vandrade från folk till folk, från ett rike till ett annat. Han lät ingen förtrycka dem, han straffade kungar för deras skull: "Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!" Han sände svält över landet och lät dem lida brist på bröd, men han sände en man framför dem, Josef som såldes till slav. Man slog hans fötter i bojor och lade järn om hans hals, tills det han sagt slog in och HERRENS ord bevisade hans oskuld. Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri. Han satte honom till herre över sitt hus, till härskare över allt han ägde, till att binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet. Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land. HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt, starkare än deras fiender. Han vände deras hjärtan till att hata hans folk, till att handla svekfullt mot hans tjänare. Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt. De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land. Han sände mörker och allt blev mörkt, och de stod inte emot hans ord. Han förvandlade deras vatten till blod och lät deras fisk dö. Deras land vimlade av grodor, ända in i deras kungars kamrar. Han befallde, och det kom flugsvärmar och mygg över hela deras rike. Han gjorde regnet till hagel och sände eldslågor i deras land. Han slog ner deras vinstockar och fikonträd och knäckte träden i deras rike. Han befallde, och det kom gräshoppor och gräshoppslarver i oräknelig mängd. De åt upp all grönska i landet, slukade grödan på marken. Han slog allt förstfött i landet, förstlingen av all deras livskraft. Så förde han ut dem med silver och guld, i hans stammar stapplade ingen. Egypten gladde sig när de drog ut, skräck för Israel hade fallit över dem. Han bredde ut ett moln till skydd och en eld till att lysa i natten. De bad, och han sände vaktlar och mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade klippan och vattnet flödade, det rann i öknen som en ström, för han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham. Så förde han ut sitt folk med fröjd, sina utvalda med jubel. Han gav dem hednafolkens länder, det folken förvärvat fick de ärva, för att de skulle hålla hans lagar och följa hans undervisning. Halleluja!

Psaltaren 105:1-45 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh), åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken! Sjung till honom, musicera till honom, begrunda (tänk på, reflektera över) alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort). Ha er ära i hans heliga namn, låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahveh). Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning], sök (leta, be, längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen; för evigt). [I hebreiskan används två olika hebreiska verb (darash och baqash) som översatts ”fråga efter” och ”sök”. Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: dalet, resh och shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom. Ordet baqash har också tre bokstäver: Bet, qof och shin. Den sista bokstaven, shin, illustrerar Guds kraft precis som i darash. bet är en bild på ett hus och qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist i huset och som därmed har Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka, som är frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts ”ständigt” kommer från verbet ”att sträcka” eller ”att tänja” dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26Rom 8:31.] Kom ihåg hans underbara gärningar, allt fantastiskt som han har gjort, hans mirakler och hans muns domar. Abrahams säd, hans tjänare, Jakobs söner (barn), hans utvalda. [1 Mos 12:1-3] Han är Herren vår Gud (Jahveh Elohim). Hans domar finns på hela jorden. Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt, orden som han befallde för tusen generationer. Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham, och eden som han gav Isak. [Förbundet är ett blodsförbund, 1 Mos 1517:2326:3-5 och i hebreiskan är uttrycket alltid att man ”skär ett förbund” det pekar fram på Jesus som när han gav oss det Nya förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.] Han har bekräftat det till Jakob som en förordning (hebr. choq), till Israel ett evigt förbund. Du säger: ”Till dig ska jag ge Kanaans land, hela ditt arv.” [1 Mos 15:18] När de bara var ett fåtal, ja, mycket få, och färdades genom det (utlovade landområdet), när de gick från land till land, från ett kungarike till ett annat folk, [Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.] tillät han ingen att göra fel mot dem, han bestraffade kungar för deras skull. [Och sa:] ”Rör inte mina smorde (utvalda) och tillfoga inte mina profeter någon skada.” Han kallade på en hungersnöd över landet, han avbröt hela matförsörjningen (allt bröd uteblev). [1 Mos 41:54] Han sände en man framför dem, såld som en slav – Josef. [1 Mos 3745:550:20] hans fötter sattes i kedjor, hans nacke (hebr. nefesh) slogs i järn (hela hans person var bunden), till den tid då hans ord (tal – hebr. davar) kom, Herrens (Jahvehs) löftesord (hebr. imrah) prövade honom. Kungen sände bud och frigjorde honom, folkets regent satte honom fri. [1 Mos 41:1440] Han gjorde honom till herre över sitt hus och till regent över hans egendom [Apg 7:10], till att disciplinera hans furstar efter sitt behag och undervisa hans äldste i vishet. Israel kom också till Egypten och Jakob reste till Hams (hebr. Cham) land [Egypten, se 1 Mos 46:1-7]. Han lät sitt folk växa till storligen (i antal, vara fruktsamma) [2 Mos 1:7] och gjorde dem övermäktiga för sina motståndare. Han vände deras [egyptiernas] hjärtan till att hata hans folk och hantera hans tjänare hårdhänt. [2 Mos 1:8] Han sände Mose, sin tjänare och Aron som han utvalt. [2 Mos 3:1-4:17] De utförde ibland dem hans olika tecken, mirakler [2 Mos 7-12] i Hams land [Egypten, se 1 Mos 46:1-7]. Han sände mörker, och det blev mörkt, och de gjorde uppror mot hans ord. [2 Mos 10:21-22] Han förvandlade deras vatten till blod och slog deras fiskar. [2 Mos 7:20-21] Deras land vimlade [övertäcktes] av grodor, ända in i kungens kammare. [2 Mos 8:6] Han talade och det kom flugsvärmar och myggor inom alla landets gränser. [2 Mos 8:1721] Han gav dem hagel istället för regn och flammande eld (åskoväder) i deras land. Han slog deras vinstockar och deras fikonträd och bröt sönder träden i deras land. [2 Mos 9:23] Han talade och gräshoppor kom och skadliga larver utan tal (omöjliga att räkna på grund av sin stora mängd). [2 Mos 10:4-5] De åt upp alla örter i deras land och de åt upp all frukt på marken. Han slog alla förstfödda i deras land, det förstfödda av deras styrka. [2 Mos 11:4-5] Han förde ut dem med silver och guld [2 Mos 12:35-36], och där fanns ingen som snavade (gick dåligt) bland hans stammar. Egypten gladdes när de lämnade, för fruktan för dem hade kommit över dem. Han spred ut en molnstod som ett skydd och eld för att ge dem ljus på natten. [2 Mos 13:21-22] De bad och han gav dem vaktlar [2 Mos 16:134 Mos 11:31-32], och gav dem mycket himmelskt bröd [2 Mos 16:14-15]. Han öppnade klippan och vatten forsade ut, det rann en flod på en torr plats. [2 Mos 17:1-7] För han kom ihåg sitt heliga ord till Abraham, sin tjänare. [1 Mos 12:1-3] Han förde ut sitt folk med glädje, sina utvalda med sång. [2 Mos 15] Han gav dem ländernas områden och de tog folkets arbete i besittning. För att de skulle hålla (vakta, bevara) hans förordningar (ordagrant ”saker inristat” – hebr. chuqim) och ta vara på hans undervisning [Torah – instruktionerna i de fem Moseböckerna].