Psaltaren 108:1-13
Psaltaren 108:1-13 Bibel 2000 (B2000)
En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är redo, Gud, jag vill sjunga och spela. Vakna, min själ, vakna, harpa och lyra, jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig, Herre, bland folken, jag vill sjunga ditt lov bland alla folk. Ty högre än himlen når din godhet, till skyarna din trofasthet. Visa din höghet i himlen, o Gud, och din härlighet över hela jorden! Hjälp oss med din starka hand, bönhör mig, så att de som du älskar blir räddade! Gud har talat i sin helgedom: »I triumf skall jag utskifta Shekem och mäta upp Suckotdalen. Mitt är Gilead, mitt är Manasse. Efraim är min hjälm och Juda min härskarstav. Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko, mot filisteerna höjer jag stridsrop.« Vem för mig till den befästa staden, vem leder mig till Edom? Gud, du har ju förkastat oss, du drog inte i fält med våra härar. Bistå oss nu mot fienden, människors hjälp är ingenting värd.
Psaltaren 108:1-13 Svenska Folkbibeln (SFB98)
En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, Gud, jag vill sjunga och spela, ja, så vill 'min ära'. Vakna upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken, HERRE, och lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din nåd är stor och når upp över himlen och din sanning upp till skyarna. Upphöjd vare du, Gud, över himlen och i din härlighet över hela jorden. Ge oss seger med din högra hand och bönhör mig, så att dina älskade finner räddning. Gud har talat i sin helgedom: "I triumf skall jag utskifta Sikem och mäta upp Suckots dal. Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är min hjälm och Juda min spira. Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko, över filisteernas land höjer jag jubelrop." Vem för mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? Har inte du, Gud, förkastat oss, så att du inte drar ut med våra härar, Gud? Hjälp oss mot fienden, ty människors hjälp är förgäves.
Psaltaren 108:1-13 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också. Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara. Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna; Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå. Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land; På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig. Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth. Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste. Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas. Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom? Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här? Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig. I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.
Psaltaren 108:1-13 Svenska 1917 (SVEN)
En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära. Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära. På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig. Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal. Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.» Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. [ (Psalms 108:14) Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. ]
Psaltaren 108:1-13 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Mitt hjärta är frimodigt, Gud! Jag vill sjunga och spela, så vill min ära. Vakna, lyra och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken, HERRE, och lovsjunga dig bland folkslagen, för din nåd är stor och når upp över himlen, din sanning ända till skyarna. Visa din höghet över himlen, Gud, och din härlighet över hela jorden! Fräls med din högra hand och svara mig, så att dina älskade blir räddade. Gud har talat i sin helgedom: "I triumf ska jag dela upp Shekem och mäta upp Suckots dal. Gilead är mitt, Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira. Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko. Över filisteerna ropar jag i triumf." Vem för mig till den befästa staden, vem leder mig till Edom? Är det inte du, Gud – du som har förkastat oss och inte drar ut med våra härar, Gud? Ge oss hjälp mot fienden, människors hjälp är meningslös.
Psaltaren 108:1-13 nuBibeln (NUB)
Gud, mitt hjärta är orubbligt. Jag vill sjunga och spela av hela min själ till din ära. Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill väcka morgonrodnaden. HERRE, jag vill prisa dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig. Din nåd är stor, högre än himlen når den, din trofasthet upp till skyarna. Gud, du är upphöjd över himlen! Visa din höghet över hela jorden! Befria dina älskade, rädda oss med din starka hand, hjälp oss. Gud har talat i sin helgedom: ”Jag ska triumfera, dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen. Gilead är mitt och Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira. Moab är mitt tvättfat, mot Edom ska jag kasta min sko, och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.” Vem kan leda mig till den befästa staden? Vem kan leda mig till Edom? Har inte du, Gud, förkastat oss och inte längre velat gå ut med våra härar? Hjälp oss nu mot fienden, för människor kan inte rädda.
Psaltaren 108:1-13 Svenska Kärnbibeln (SKB)
En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) David. ______ Mitt hjärta är redo, Gud (Elohim), jag ska sjunga; ja, jag ska musicera med hela min ära (tyngd). Vakna nevel-lyra (hebr. nevel) [vanligtvis tolvsträngad] och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa], jag ska väcka morgonrodnaden. [Morgonrodnaden här syftar speciellt på det spektakulära färgspelet när solen går upp över Olivberget öster om Jerusalem och en ny dag gryr. För mer om de olika stränginstrumenten, se Ps 33:2.] Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig Herre (Jahveh) bland folken, jag ska prisa dig bland folkslagen. För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor över himlarna, och din sanning når till skyarna. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20Ords 16:6Ps 85:11Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.] Var upphöjd, Gud (Elohim), över himlarna, och din ära ska vara över hela jorden. För att dina älskade vänner ska kunna bli befriade, fräls med din högra hand och svara mig. [Exakt citat från Ps 60:7, förutom justeringen av ”oss” till ”mig”.] Gud (Elohim), tala i din helighet, så att jag kan upphöja, så att jag kan dela Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se 1 Mos 12:6] och mäta ut Sukkots dal [dalen kring staden Sukkot öster om Jordanfloden]. Gilead [bergsområde öster om Sukkot] är mitt, Manasse [öster och väster om Jordanfloden, se 4 Mos 32:33] är mitt, Efraim [väster om Jordanfloden, mellan Manasse och Benjamin] är försvaret av mitt huvud, Juda [Jerusalem och den södra delen av Israel] är min spira. Moab [fiender öster om Döda havet, se Dom 3:12] är mitt tvättfat [som jag tvättar mina fötter i], över Edom [fiende söder om Döda havet] kastar jag min sko [som en tjänare], över Filistéen ropar jag högt i segerjubel. Vem ska föra in mig i den befästa staden? Vem ska leda mig till Edom? Har inte du, Gud (Elohim), förkastat oss? Drar du inte längre ut med vår armé? Ge oss hjälp mot vår motståndare, för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst.