Psaltaren 116:1-19
Psaltaren 116:1-19 Bibel 2000 (B2000)
Jag älskar Herren, ty han har hört min bön om förskoning. Han lyssnade till mig när jag ropade. Dödens snaror omgav mig, dödsrikets fasor nådde mig, jag var i nöd och förtvivlan. Jag åkallade Herren: Herre, rädda mitt liv! Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. Herren bevarar de oskyldiga, jag var hjälplös, och han räddade mig. Kom till ro, min själ, Herren har varit god mot mig. Han räddade mig från döden, mitt öga från tårar, min fot från att snava. Jag får vandra inför Herren i de levandes länder. Jag trodde att jag skulle gå under, jag plågades svårt och tänkte i min oro: Alla människor sviker. Hur skall jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig? Jag lyfter räddningens bägare och åkallar Herren. Jag vill infria mina löften till Herren inför hela hans folk. De trognas liv är dyrbart i Herrens ögon. Herre, jag är din tjänare, bara din tjänare, din tjänarinnas son, du har lossat mina bojor. Jag vill frambära tackoffer åt dig, jag vill åkalla Herren. Jag vill infria mina löften till Herren inför hela hans folk på förgårdarna till Herrens tempel, inne i Jerusalem.
Psaltaren 116:1-19 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Jag har HERREN kär, ty han hör min röst, mitt rop om nåd. Han har vänt sitt öra till mig, i hela mitt liv skall jag åkalla honom. Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag kom i nöd och bedrövelse. Men jag åkallade HERRENS namn: "O, HERRE, rädda min själ!" HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. HERREN bevarar enkla människor, jag var i elände och han frälste mig. Vänd åter till din ro, min själ, ty HERREN har varit god mot dig. Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall. Jag skall vandra inför HERREN i de levandes land. Jag tror, därför talar jag, jag som plågades svårt, jag som sade i min ångest: "Alla människor är lögnare." Hur skall jag kunna återgälda HERREN alla hans välgärningar mot mig? Jag vill ta frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn. Jag vill infria mina löften till HERREN inför hela hans folk. Dyrbar i HERRENS ögon är hans frommas död. O, HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son, du har lossat mina band. Åt dig vill jag offra lovets offer, HERRENS namn vill jag åkalla. Jag vill infria mina löften till HERREN inför hela hans folk, i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
Psaltaren 116:1-19 Karl XII 1873 (SK73)
Det är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön; Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar. Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd. Men jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ. Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig. Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig. Var nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt. Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall. Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande. Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad. Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige. Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör? Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn. Jag vill betala mina löften Herranom, för allt folk. Hans helgons död är dyr hållen för Herranom. O! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band. Dig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn. Jag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk; Uti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.
Psaltaren 116:1-19 Svenska 1917 (SVEN)
Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner. Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom. Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.» HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig. Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig. Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall; jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land. Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad, jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.» Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig? Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn. Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn. Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död. Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band. Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla. Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn, i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
Psaltaren 116:1-19 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag älskar HERREN, för han hör min röst, mitt rop om nåd. Han har vänt sitt öra till mig, hela mitt liv ska jag åkalla honom. Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag var i nöd och förtvivlan. Men jag åkallade HERRENS namn: "O, HERRE, rädda min själ!" HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. HERREN bevarar de enkla, jag var i nöd och han frälste mig. Vänd om till din ro, min själ, för HERREN har varit god mot dig. Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall. Jag ska vandra inför HERREN i de levandes land. Jag tror, därför talar jag, jag som plågades svårt, jag som sade i min ångest: "Alla människor sviker." Hur ska jag återgälda HERREN alla hans välgärningar mot mig? Jag vill höja frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn, jag vill uppfylla mina löften till HERREN inför hela hans folk. Dyrbar i HERRENS ögon är hans trognas död. O, HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son. Du har lossat mina band. Åt dig vill jag offra lovets offer och åkalla HERRENS namn, jag vill uppfylla mina löften till HERREN inför hela hans folk, i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
Psaltaren 116:1-19 nuBibeln (NUB)
Jag älskar HERREN, för han har hört min röst och mina böner. Han har böjt sig ner och lyssnat till mig. Därför ska jag be till honom så länge jag lever. Dödens snaror omslöt mig, dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp, nöd och förtvivlan kom över mig. Då ropade jag på HERRENS namn: ”HERRE, rädda mitt liv!” HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. HERREN beskyddar de okunniga. Jag var nere, och han räddade mig. Nu kan min själ komma till ro på nytt, för HERREN har varit god mot mig. Du har räddat mig från döden, mina ögon från tårar och mina fötter från att snava. Jag får leva inför HERREN i de levandes länder. Jag trodde när jag sa: ”Jag plågas svårt.” I min förtvivlan sa jag: ”Alla människor är lögnare.” Men vad kan jag nu göra för HERREN som tack för all hans godhet mot mig? Jag ska lyfta upp räddningens bägare och åkalla HERRENS namn. Inför allt hans folk vill jag uppfylla vad jag lovat HERREN. För hans frommas död är dyrbar i HERRENS ögon. HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son, du har befriat mig från mina bojor. Jag vill ge dig ett tackoffer och åkalla HERRENS namn. Inför allt hans folk vill jag uppfylla vad jag lovat HERREN i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem.
Psaltaren 116:1-19 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jag älskar – för Herren (Jahveh) har hört min röst, mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp]. Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig), därför ska jag åkalla (ropa i bön till) honom hela mitt liv. [Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet ”älskar” (hebr. ahav) har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son ”som han älskar” och gå till berget Moria.] Dödens band omslöt mig mer och mer, Sheols (underjordens, dödens) ångest hade mig i sitt grepp. Jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg, då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahvehs) namn: ”O, Herre (Jahveh), rädda min själ (mitt liv).” Nådefull (full av kärleksfull omsorg – hebr. chanon) är Herren (Jahveh) och rättfärdig, ja, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet – hebr. racham). [Gud har inte bara attributen nådefull och rättfärdig – han agerar också barmhärtigt!] Herren (Jahveh) bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade), jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant ”förd lågt ner”), och han räddade mig. Återvänd till din vila, min själ, för Herren (Jahveh) har varit god mot dig. Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall. Jag ska vandra inför Herren (Jahveh), i de levandes land. ______ Jag hade tillit (trodde), därför talade jag [2 Kor 4:13]: ”Jag är mycket prövad.” Jag sa i min brådska (flykt, oro – impulsivt) [Ps 31:23]: ”Alla människor är lögnare.” Hur kan jag återgälda Herren (Jahveh) alla hans överflödande välgärningar mot mig? Jag ska lyfta upp frälsningens bägare, och åkalla (höja min röst och be i) Herrens (Jahvehs) namn. [Frälsningens bägare (ordagrant ”frälsningar” i plural) kan syfta på dryckesoffer eller en offergåva i samband med högtider (4 Mos 29:19). Fortsättningen i vers 14 kan tala för det. En annan tolkning är den bildliga betydelsen av bägare – dvs. portion, lott, som i Ps 16:5. Här anas också en profetisk dimension. Eftersom Psalm 113-118 ingår i Hallel (psalmerna som sjöngs kring påsken) finns en anknytning till nattvarden, se Matt 26:27.] Jag ska infria mina löften till Herren (Jahveh), i närvaro av (framför) hela hans folk. Dyrbart i Herrens (Jahvehs) ögon är hans benådades död. Jag ber dig, Herre (Jahveh), för jag är din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son [Ps 86:16], du har lossat mina band. [Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på psalmistens ödmjuka inställning.] Jag ska offra tackoffer till dig, jag ska åkalla (höja min röst och be i) ditt namn Herre (Jahveh), jag ska infria mina löften till Herren (Jahveh), i närvaro av (framför) hela hans folk, i gårdarna till Herrens (Jahvehs) hus, i din mitt, Jerusalem.