Psaltaren 139:13-18
Psaltaren 139:13-18 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit. Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald! Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag ännu hos dig.
Psaltaren 139:13-18 Karl XII 1873 (SK73)
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet. Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl. Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene. Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var. Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal! Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
Psaltaren 139:13-18 Svenska 1917 (SVEN)
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald! Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
Psaltaren 139:13-18 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit. Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald! Räknar jag dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag kvar hos dig.
Psaltaren 139:13-18 nuBibeln (NUB)
Du skapade organen inne i min kropp, du vävde samman mig i min mors livmoder. Jag prisar dig för det förunderliga, att jag är så underbart skapad! Dina verk är förunderliga, det vet jag väl. Mitt skelett var inte dolt för dig när jag formades i det tysta, när jag vävdes samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes. I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven innan någon av dem började. Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud! Hur enormt är inte deras antal! Om jag försökte räkna dem skulle de vara fler än sandkornen. När jag vaknar, är jag fortfarande hos dig.
Psaltaren 139:13-18 Svenska Kärnbibeln (SKB)
För du har skapat mina njurar [mitt inre], du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11Ps 119:73Jes 44:24] [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.] Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt) är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild]. Underbara är dina verk, och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med). Min kropp (skelett) var inte dold för dig när jag formades i det fördolda. När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup, såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo]. Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29] innan de tog form, innan någon av dem hade kommit. Hur ofattbara (dyrbara) är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]! Hur ofantligt stor är inte summan av dem alla! Om jag skulle räkna dem skulle de vara fler än sandkornen. När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta], är jag fortfarande hos dig.
Psaltaren 139:13-18 Bibel 2000 (B2000)
Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig.
