Psaltaren 139:7-10 - Jämför alla versioner

Dela

Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.

Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.

Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Vart skulle jag kunna gå för din Ande? Vart skulle jag kunna fly för din närvaro? Om jag far upp till himlen är du där, och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där. Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar, eller gömma mig vid havets yttersta gräns, kommer din hand att leda mig, din starka hand att gripa mig.

[I ett par retoriska frågor hyllar David nu Guds stora kärlek och nåd som når överallt, se även, se även :] Vart kan jag gå (skulle jag vandra) från din Ande? Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro; ordagrant: dina ansikten)? Om jag stiger upp för himlarna, är du där, och lägger jag mig (bäddar jag åt mig) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket], se, där är du [också]! [ordagrant: se – du/dig!] Tar jag [lyfter jag på] morgonrodnadens vingar [förflyttar jag mig i ljusets hastighet längs med en solstrimma i soluppgången] och bosätter mig [på andra sidan – på de öar som ligger] längst ut (ytterst) i havet [i väst], ska också där din hand leda mig, och din högra [hand] hålla (gripa tag om) mig.

Vart skall jag gå för din Ande,  och vart skall jag fly för ditt ansikte?  Fore jag upp till himmelen, så är du där,  och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.  Toge jag morgonrodnadens vingar,  gjorde jag mig en boning ytterst i havet,  så skulle också där din hand leda mig  och din högra hand fatta mig.

Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte? Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet, Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.