Psaltaren 23:1-6
Psaltaren 23:1-6 Bibel 2000 (B2000)
En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
Psaltaren 23:1-6 Svenska Folkbibeln (SFB98)
En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.
Psaltaren 23:1-6 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids. Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han föder mig på en grön äng, och förer mig till friskt vatten. Han vederqvicker mina själ; han förer mig in på rätta vägen, för sitt Namns skull. Och om jag än vandrade i enom mörkom dal, fruktade jag intet ondt; ty du äst när mig; din käpp och staf trösta mig. Du bereder till mig ett bord emot mins fiendar; du smörjer mitt hufvud med oljo, och inskänker fullt för mig. Godhet och barmhertighet skola följa mig i alla mina lifsdagar; och jag skall blifva i Herrans hus evinnerliga.
Psaltaren 23:1-6 Svenska 1917 (SVEN)
En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro, han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig. Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.
Psaltaren 23:1-6 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERREN är min herde, mig ska inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i HERRENS hus för alltid.
Psaltaren 23:1-6 nuBibeln (NUB)
HERREN är min herde, ingenting ska fattas mig. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till lugna vatten. Han ger mig ny kraft. Han leder mig på rättfärdighetens vägar för sitt namns skull. Även om jag vandrar i den mörkaste dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig, och din käpp och stav tröstar mig. Du dukar ett bord för mig framför ögonen på mina fiender, du smörjer mitt huvud med olja, min bägare flödar över. Din godhet och nåd följer mig i hela mitt liv, och jag ska få bo i HERRENS hus för alltid.
Psaltaren 23:1-6 Svenska Kärnbibeln (SKB)
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. ______ Herren (Jahveh) är min herde [kung, fåraherde]. Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist). [I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17Jer 23:1Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2100:3. Ordet för herde (hebr. raah) är ett verb ”att valla”. Ordet kommer från betesmark. I ordet herde (att valla) finns funktionen att leda fåren till platser där fåren kan beta och dricka, något som psalmen tar upp i vers 2-3. Herdens funktion är också att försvara fåren från vilda djur, se vers 4. Att David i denna psalm diktar och sjunger ”min herde” visar vilken personlig relation han hade till Gud. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant ”jag ska inte sakna.” Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.] Vid gröna ängar (spirande betesmarker) låter han mig slå mig till ro (lägga mig ner). Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: ”invid vilans vatten”) leder han mig (ledsagar han mig varsamt). [Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att leda (hebr. nahal) används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se Jes 40:11.] Min själ (hela min varelse; mitt liv) vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och han leder (visar; går före och guidar) mig på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull. [Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. Verbet för att leda är inte samma som i vers 2, utan det mer generella nacha, som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den. Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas ”att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas”. De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.] Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra) genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin), så fruktar jag inget (kommer jag inte att vara rädd för något) ont. För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren] och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll] de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod. I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3-4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.] Du bereder för mig ett bord [dukar upp till en festmåltid] [mitt] framför ögonen på mina fiender [motståndarna som ansätter och trakasserar mig]. Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja, min bägare är fylld till brädden (flödar över; är mättad). [Att smörja någons huvud var en akt av gästfrihet för att få gästen att koppla av. Fåraherden smorde också fårens huvud för att läka sår.] Ja [ja, så är det verkligen], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv. Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahvehs) hus alla mina dagar (ordagrant: ”till dagars längd”).
