Psaltaren 27:4-9
Psaltaren 27:4-9 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Ett har jag begärt av HERREN, detta söker jag: att få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att se HERRENS ljuvlighet och söka honom i hans tempel. Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan. Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till HERREN. HERRE, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig! Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, HERRE, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud.
Psaltaren 27:4-9 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Ett har jag begärt av HERREN, det längtar jag efter: Att få bo i HERRENS hus i alla mitt livs dagar för att se HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning, han för mig upp på klippan. Nu kan mitt huvud höja sig över mina fiender runt omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans hydda, jag vill sjunga till HERRENS ära och lova honom. Hör, HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig. Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag, dölj inte ditt ansikte för mig. Driv inte bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du, min frälsnings Gud.
Psaltaren 27:4-9 Karl XII 1873 (SK73)
Ett beder jag af Herranom, det hade jag gerna; att jag i Herrans hus blifva må i alla mina lifsdagar, till att skåda den sköna Herrans Gudstjenst, och besöka hans tempel. Ty han öfvertäcker mig i sine hyddo i ondom tid; han förgömmer mig hemliga i sitt tjäll, och upphöjer mig på ene klippo; Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga Herranom. Herre, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig. Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, Herre, ditt ansigte. Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.
Psaltaren 27:4-9 Svenska 1917 (SVEN)
Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel. Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa. Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom. Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig. Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag; fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.
Psaltaren 27:4-9 nuBibeln (NUB)
Det enda jag ber HERREN om, det jag längtar efter, är att få bo i hans tempel i hela mitt liv, se HERRENS ljuvlighet och söka honom i hans tempel. Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag, han gömmer mig i sitt tält, han för mig upp på en klippa. Jag kan lyfta mitt huvud inför mina fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält, och jag vill sjunga till HERRENS ära. Hör när jag ropar, HERRE, var nådig mot mig och svara mig! I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!” Dig, HERRE, vill jag söka. Dölj inte ditt ansikte för mig, visa inte bort din tjänare i vrede! Du, som varit min hjälp, förkasta mig inte, överge mig inte, min frälsnings Gud.
Psaltaren 27:4-9 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahveh), [bara] detta söker jag (längtar jag efter): att få bo i Herrens (Jahvehs) hus i alla mina livsdagar, skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahvehs) ljuvlighet (välbehag, nåd) och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel. [När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se 1 Kung 6:137-38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se 1 Krön 16:12 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se 1 Kung 8:27. Davids längtan är att få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se vers 13 och Ps 28:265:584:5134:1. Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I vers 4-6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.] För han skyddar (gömmer) mig i sin hydda (hebr. soch, i sitt sammanflätade och täckande skydd), på olyckans dag; han döljer mig på en undangömd (hemlig) plats i sitt tält (tabernakel), han lyfter mig [högt] upp på en klippa. Och nu är mitt huvud upplyft [högt], över mina fiender som omringar mig. Därför vill jag [ljudligt, med trumpetstötar] offra jublets offer i hans tält (tabernakel). Jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahvehs) ära! Hör min röst när jag ropar [i bön], Herre (Jahveh) och visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), [böj dig till mig] och svara mig. Mitt hjärta säger om dig [hjärtat talar på Guds vägnar och uppmanar]: ”Sök [plural] mitt ansikte.” [Versen är svåröversatt. Ordet ”sök” används två gånger i denna vers. Första gången är det i plural, andra person, imperativ. Det antyder troligtvis att uppmaningen i psalmistens hjärta, som kommer från Guds hjärta, inte bara syftar på David utan är en inbjudan till allt Guds folk att söka hans ansikte. I denna vers finns även en antydan om att Gud vill bo i mänskliga hjärtan genom tro, se Ef 3:17. Den andra gången ordet ”sök” förekommer, se nedan, är ordet i singular och första person. Här syftar det på psalmistens personliga relation med Gud, se även Ps 24:6105:4.] Ja, jag söker [singular] ditt ansikte, Herre (Jahveh), dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte). Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede, du som varit min hjälp; överge mig inte, lämna mig inte, du min frälsnings Gud (Elohim).
Psaltaren 27:4-9 Bibel 2000 (B2000)
Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel. Ty han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han gömmer mig i sitt tält, han räddar mig upp på klippan. Nu kan jag triumfera över fienderna omkring mig. Jag vill offra i hans tält, offra med segerjubel. Jag vill sjunga och spela till Herrens ära. Hör, Herre, när jag ropar, visa mig nåd och svara mig. »Sök Herren«, manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, visa inte bort din tjänare i vrede, du som varit min hjälpare. Stöt inte bort mig, överge mig inte, min Gud, du som räddar mig.
