Psaltaren 32:1-11

Psaltaren 32:1-11 Svenska 1917 (SVEN)

Av David; en sång.  Säll är den vilkens överträdelse är förlåten,      vilkens synd är överskyld.  Säll är den människa      som HERREN icke tillräknar missgärning,  och i vilkens ande icke är något svek.  Så länge jag teg, försmäktade mina ben      vid min ständiga klagan.  Ty dag och natt var din hand      tung över mig;  min livssaft förtorkades      såsom av sommarhetta.  Sela.  Då uppenbarade jag min synd för dig      och överskylde icke min missgärning.  Jag sade: »Jag vill bekänna      för HERREN mina överträdelser»;  då förlät du mig      min synds missgärning.  Sela.  Därför skola alla fromma bedja till dig      på den tid då du är att finna;  sannerligen, om ock stora vattenfloder komma,      skola de icke nå till dem.  Du är mitt beskärm,      för nöd bevarar du mig;  med räddningens jubel      omgiver du mig.  Sela.  Jag vill lära dig och undervisa dig      om den väg du skall vandra;  jag vill giva dig råd      och låta mitt öga vaka över dig.  Varen icke såsom hästar och mulåsnor      utan förstånd,  på vilka man lägger töm och betsel      för att tämja dem,      eljest får man dem ej fram.  Den ogudaktige har många plågor;  men den som förtröstar på HERREN,      honom omgiver han med nåd.  Varen glada i HERREN      och fröjden eder, I rättfärdige,  och jublen, alla I rättsinnige.

Psaltaren 32:1-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Av David, en sång med visdom (hebr. maskil). [Hebr. maskil är en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se Ps 42:144:145:152:153:154:155:174:178:188:189:1142:1. Ordet återfinns även i Ps 47:7.] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den vars överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits (lyfts av, burits bort), vars synd (oförmåga att nå upp till Guds standard) är utplånad (övertäckt). Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad], som inte har falskhet (svek) i sin ande. När jag var tyst [och vägrade att bekänna min rebelliskhet, inre skuld, synd och mina onda tankar] förtorkade mina ben när jag jämrade mig (som ett lejons rytande) hela dagen lång. För dag och natt vilade din hand tung över mig; min kraft försvann som [en planta som tynar bort] under sommarens torka (perioder av extrem hetta). [Det räcker med några timmar i den heta ökensolen för att kroppen ska bli uttorkad. Bilden som målas upp är hur både den inre och yttre människan dräneras på liv. Den obekända synden påverkar David både fysiskt och psykiskt.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld). Jag sa: ”Jag vill erkänna (med öppna händer lyfta upp) mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren”, och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig, i en tid av sökande (medan du går att finna). [Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren (Jahveh). Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se Jes 55:6. Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka (hebr. metso) med nästföljande hebreiska ord raq, översatt till ”ja”. Gör man det bildas det snarlika ordet matsoq, som kan översättas till ”nödens tid”. Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud ”i nödens tid”. I alla dessa betydelser så är det en uppmaning att be och söka Herren (Jahveh). För ordet vädja se även Ps 5:3106:30.] Ja, även om stora floder [bild på stora faror Ps 66:12; även dom över synd] kommer, ska de inte nå dem. [De som ber och tar sin tillflykt till dig.] Du är mitt skydd (gömställe), du bevarar mig från nöd, med glädjejubel över befrielsen omger du mig! Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör eller läser psalmen. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse innebär och vill nu föra den lärdomen vidare.] Jag vill [varsamt och medvetet] vägleda dig (lära/instruera dig; ge dig insikt) och undervisa dig om den väg du vandrar (peka ut din väg – den som du ska gå); jag vill ge dig råd – med mitt [vakande] öga över dig. Var inte som en häst eller mula utan insikt, som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras om den ska komma till dig (ordagrant: annars kommer den inte nära dig). [Frasen ”som måste prydas med” består av det hebreiska substantivet adi, som förutom ”huvudlag” och ”mun” också har betydelsen ”smycke”. Troligtvis är innebörden – i en nästan ironisk ton – att hästens ”utsmyckning” är töm och betsel. Detta substantiv är snarlikt ordet för galopp, och kan då även påminna om att djurets rörelse och temperament måste kontrolleras.] Många är sorgerna (smärtorna; alla de själsliga bedrövelserna) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), men den som förtröstar på Herren (Jahveh) omsluts (ska bli omgiven) av nåd (omsorgsfull kärlek; trofasthet). Var glada i Herren (Jahveh), jubla (ordagrant: ”cirkla runt”; dvs. dansa i glädje och fröjd), ni rättfärdiga, gläd er med sång (höj gälla triumferande jubelrop), alla ni rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!