Psaltaren 40:1-17
Psaltaren 40:1-17 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, en psalm av David. Jag väntade ivrigt på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta. Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på HERREN. Salig är den man som sätter sin förtröstan till HERREN och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögngudar. HERRE, min Gud, många är de under du har gjort och de tankar du har tänkt för oss. Ingenting kan liknas vid dig. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de är fler än man kan räkna. Slaktoffer och matoffer vill du inte ha - du har öppnat mina öron - brännoffer och syndoffer begär du inte. Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig. Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta." Jag förkunnar det glada budskapet om rättfärdighet i den stora församlingen. Se, jag tillsluter inte mina läppar, du, HERRE, vet det. Din rättfärdighet döljer jag inte i mitt hjärta, om din trofasthet och din frälsning talar jag. Jag tiger inte om din nåd och din sanning för den stora församlingen. Du, HERRE, må ej ta din barmhärtighet ifrån mig, må din nåd och din sanning alltid bevara mig. Ty lidanden omger mig, fler än jag kan räkna. Mina synder har hunnit ifatt mig, jag orkar inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig. HERRE, var mig nådig och rädda mig, HERRE, skynda till min hjälp! Låt alla dem som står efter mitt liv komma på skam och blygas. Låt dem som önskar mig olycka vika tillbaka och blygas. Låt dem häpna och skämmas som säger till mig: "Rätt åt dig, rätt åt dig!" Må alla som söker dig jubla och vara glada i dig. De som älskar din frälsning må alltid säga: "Lovad vare HERREN!"
Psaltaren 40:1-17 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids, till att föresjunga. Jag förbidde Herran; och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop; Och drog mig utu den grufveliga kulone, och utu träcken; och satte mina fötter uppå ett hälleberg, så att jag visst gå kan; Och hafver gifvit mig en ny viso i munnen till att lofva vår Gud. Det skola månge se, och frukta Herran, och hoppas uppå honom. Säll är den som sitt hopp sätter till Herran, och icke vänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå. Herre, min Gud, stor äro din under, och dine tankar som du på oss bevisar; dig är ingen ting lik. Jag vill förkunna dem, och deraf säga, ändock de stå icke till att räkna. Offer och spisoffer behaga dig intet; men öronen hafver du öppnat mig. Du vill hvarken bränneoffer eller syndoffer. Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig. Din vilja, min Gud, gör jag gerna; och din lag hafver jag i mitt hjerta. Jag vill predika rättfärdigheten uti den stora församlingen. Si, jag vill icke låta stoppa mig munnen till; Herre, du vetst det. Dina rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om dina sanning och om dina salighet talar jag. Jag fördöljer icke dina godhet och trohet, uti den stora församlingen. Men, Herre, vänd dock icke dina barmhertighet ifrå mig; låt dina godhet och trohet bevara mig alltid. Ty mig är ondt uppåkommet, der intet tal på är; mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan; de äro flera än håren på mitt hufvud, och mitt hjerta hafver öfvergifvit mig. Låt det täckas, dig, Herre, att du undsätter mig; skynda dig, Herre, till att hjelpa mig. Skämme sig, och på skam komme, alle de som efter mina själ stå, att de skola förgöra henne; falle tillrygga, och komme på skam de mig ondt unna. Förskräcke sig uti sine skam de som öfver mig ropa: Så, så. Fröjde sig och vare glade i dig, alle de som fråga efter dig; och de som dina salighet älska, säga alltid: Herren vare högeliga lofvad. Ty jag är fattig och elände, men Herren sörjer för mig. Du äst min hjelpare och förlossare; min Gud, förtöfva icke.
Psaltaren 40:1-17 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren; av David; en psalm. Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta; han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN. Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn. Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna. Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke. Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra. Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.» Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det. Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen. Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig. Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig. Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp. Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd. Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!» Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!» [ (Psalms 40:18) Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke. ]
Psaltaren 40:1-17 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Jag väntade och väntade på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta, han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många ska se det och frukta och förtrösta på HERREN. Salig är den som har HERREN till sin trygghet och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögn. HERRE min Gud, många är undren du gjort och tankarna du tänkt för oss. Inget kan liknas vid dig. Jag vill förkunna och berätta om dem, de är fler än man kan räkna. Slaktoffer och matoffer vill du inte ha – du har öppnat mina öron – brännoffer och syndoffer begär du inte. Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig. Att göra din vilja, min Gud, är min glädje. Din lag är i mitt hjärta." Jag förkunnar glädjebudet om rättfärdighet i den stora församlingen, jag sluter inte mina läppar. Du, HERRE, vet det. Jag döljer inte din rättfärdighet i mitt hjärta, jag talar om din trofasthet och din frälsning. Jag gömmer inte din nåd och din sanning för den stora församlingen. Du, HERRE, tar inte din barmhärtighet ifrån mig. Din nåd och din sanning ska alltid bevara mig, för jag är omgiven av otaliga onda ting. Mina synder har hunnit ifatt mig, jag orkar inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud. Mitt mod sviker mig. Var nådig, Herre, och rädda mig! HERRE, skynda till min hjälp! Låt alla som vill ta mitt liv möta skam och vanära, låt dem som önskar mig ont vika tillbaka och skämmas. Låt dem häpna av skam, de som säger till mig: "Haha, haha!" Låt alla som söker dig få jubla och glädjas i dig, låt dem som älskar din frälsning alltid säga: "HERREN är stor!"
Psaltaren 40:1-17 nuBibeln (NUB)
Uthålligt väntade jag på HERREN, tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog upp mig ur fördärvets grop, upp ur träsket och dyn, han satte mina fötter på en klippa och ställde mig på fast mark. Han gav mig en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud, Många ska se det och frukta och sätta sin lit till HERREN. Lycklig är den som förtröstar på HERREN och som inte vänder sig till de stolta, till dem som viker av till falska gudar. HERRE, min Gud, du har gjort många under och planer för oss. Ingen är som du. Om jag ville tala och berätta om dem, är de så många att jag inte kan räkna dem. Offer och gåvor önskade du inte. – Du har gett mig öron som hör.– Brännoffer och syndoffer frågade du inte efter. Då sa jag: ”Se, här är jag. I bokrullen står det skrivet om mig. Jag vill göra din vilja, min Gud, för din lag är i mitt hjärta.” Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen, jag tillsluter inte min mun, det vet du, HERRE. Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig, jag talar om din trofasthet och räddning. Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen. HERRE, ta inte din barmhärtighet ifrån mig, låt din nåd och sanning bevara mig. Olyckor utan tal omger mig, mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem. De är fler än hårstråna på mitt huvud, och hela mitt livsmod sviktar. HERRE, jag ber, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp! Låt skam och vanära komma över alla dem som är ute efter mitt liv och vill utplåna det. Låt dem som vill min olycka vända tillbaka i förnedring. Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig häpna och skämmas. Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig, låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”HERREN är stor!”
Psaltaren 40:1-17 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. ______ Jag väntade tålmodigt på (sökande sökte jag ivrigt efter) Herren (Jahveh), och han böjde sig till mig och hörde mitt rop (rop på hjälp; nödanrop). [I versens inledning intensifieras och förstärks det hebreiska verbet qavah (som i sin grundform betyder att ivrigt söka och uthålligt vänta) genom att det upprepas och då kan uttryckas ”sökande jag sökte”. Verbet har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en bild på en aktiv väntan där den som söker Gud blir sammanflätad med honom. Ordet för rop är det något ovanligare shavah som David just använt för sin vånda i psalmen innan, se Ps 39:13. Nu beskriver han sitt bönesvar:] Han drog mig upp ur fördärvets (tumultets) grop (grav, cistern, brunn), ur lerans [djupa] dy. Han ställde mina fötter på en klippa [en hög och ointaglig bergskam], han gjorde mina steg fasta. [Jeremia kunde säkert relatera till denna psalm när han några hundra år senare hissades ner i en vattencistern i Jerusalem, se Jer 38:6-7. Ordet för ”fördärv” är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats – utan till ett högt berg! Att bestiga ett sådant berg är riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Det hebreiska ordet för steg, ashshur, används ofta om vandringen med Gud (Ps 17:537:3144:1973:2) och ger en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens liv, utan även grundlade, möjliggjorde och etablerade hans fortsatta vandring med Gud.] Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud (Elohim). Många ska se och frukta (vörda, ära), och förtrösta (lita) på Herren (Jahveh). [Orden för att se (som det är böjt i verbformen här) är jiro och frukta är snarlika jirao och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.] Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar] som valt att göra Herren (Jahveh) till sin trygghet, som inte vänder sig till de stolta och de som viker av till lögn [avgudar]. Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), du har gjort så många fantastiska under och har så många planer för oss. Ingen kan mätas med dig. Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla, så går det inte, de är fler än man kan räkna. [I denna vers skiftar psalmen första gången från ”min” till ”oss”. Psalmisten är del av ”den stora församlingen”, ett uttryck som ramar in vers 10-11.] Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig (det är inte vad du främst vill ha). Du har gett mig förmågan att höra och lyda, du frågar inte efter brännoffer och syndoffer. [Hos 6:6] Därför säger jag: ”Här är jag [jag kommer som jag är och överlämnar mig till dig]. I bokrullen står vad jag ska göra. Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud. Din undervisning (hebr. Torah) är i mitt hjärta (ordagrant: buk – hebr. meeh).” [Vers 7-9 citeras i Heb 10:5-7.] Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet, i den stora församlingen (alla de som tillber i templet). Jag håller inte tillbaka några ord, du Herre (Jahveh) vet att det är sant. Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta, utan har talat om din trofasthet (sanning, fasthet) och frälsning (räddning). Jag har inte undanhållit din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning från den stora församlingen. Du, Herre (Jahveh), kommer inte att hålla tillbaka din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) mot mig. Låt din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och din sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet) alltid (fortsättningsvis – både dagligen och evigt) bevara mig. [Nåd och sanning i vers 11-12 (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Ordet för barmhärtighet är hebr. rachamim. Det förekommer bara i plural och visar på Guds oändliga nåd, se Ps 25:6.] För ondska [plural] har omringat mig, mer än jag kan räkna. Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig, och jag kan inte se; de är fler än mina huvudhår, mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig). [Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet avon har betydelsen att ”vika av från vägen”. Det beskriver ett handlingssätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.] [Vers 14-18 avslutar psalmen och blir på nytt en bön för att Gud ska gripa in. Stycket återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag, se Ps 70:2-6.] Visa välvilja (ge din villkorade nåd; ha välbehag i mig – hebr. ratsah) [välkomna min bön]! Herre (Jahveh), rädda (ryck bort; lyft) mig! Herre (Jahveh), skynda till min hjälp! Må skam och förvirring drabba alla dem som försöker ta mitt liv. Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig) vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade. Må de som ropar: ”Haha, haha” (driver med mig; hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje), tvingas fly på grund av sin förödmjukelse. Må alla som söker dig vara glada och jubla i dig. Må de som älskar din befrielse alltid säga: ”Herren (Jahveh) är stor (han ska lovas, upphöjas).”
Psaltaren 40:1-17 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. Av David, en psalm. Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och bäva och sätta sin lit till Herren. Lycklig den som litar fast på Herren och inte vänder sig till de trotsiga och dem som avfaller till lögnens makter. Stora är de ting du har gjort, dina under, Herre, min Gud, och dina planer med oss. Ingen kan mäta sig med dig. Jag vill tala och berätta om dem, men de är fler än jag kan räkna. Slaktoffer och matoffer önskar du inte, du har lärt mig att lyssna. Brännoffer och syndoffer begär du inte, därför säger jag: Jag är här. I bokrullen står vad jag skall göra. Gärna gör jag din vilja, min Gud, jag har din lag i mitt hjärta. Jag bär bud om din trofasta hjälp till den stora tempelskaran. Jag håller inte tillbaka mina ord, det vet du, Herre. Jag tiger inte om din hjälp, att du är trofast och räddar förkunnar jag. Jag döljer inte din godhet och trohet för den stora tempelskaran. Du, Herre, håller inte tillbaka din barmhärtighet mot mig, din godhet och din trohet skall alltid bevara mig. Jag hotas från alla håll av olyckor utan tal. Mina synder har hunnit upp mig, jag förmår inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och modet sviker mig. Jag ber dig, Herre, befria mig! Herre, skynda till min hjälp! Skam och smälek må drabba alla som vill beröva mig livet. Låt dem vika tillbaka med vanära, de som vill mig ont. Må de rysa av skam, de som nu skrattar hånfullt åt mig. Men alla som kommer till dig skall jubla av glädje över dig. De som längtar efter din hjälp skall alltid säga: »Herren är stor.«