Psaltaren 65:1-13

Psaltaren 65:1-13 Svenska 1917 (SVEN)

För sångmästaren; en psalm; en sång av David.  Gud, dig lovar man      i stillhet i Sion,  och till dig får man infria löfte.  Du som hör bön,  till dig kommer allt kött.  Mina missgärningar voro mig övermäktiga;  men du förlåter våra överträdelser.  Säll är den som du utväljer och låter komma till dig,      så att han får bo i dina gårdar.  Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus,      det heliga i ditt tempel.  Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet,      du vår frälsnings Gud,  du som är en tillflykt för alla jordens ändar      och för havet i fjärran;  du som gör bergen fasta genom din kraft,      ty du är omgjordad med makt;  du som stillar havens brus,      deras böljors brus      och folkens larm.  De som bo vid jordens ändar      häpna för dina tecken;  österland och västerland      uppfyller du med jubel.  Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd,      rikedom i ymnigt mått;  Guds källa har vatten till fyllest.  Du bereder säd åt människorna,      när du så bereder jorden.  Dess fåror vattnar du,      du jämnar det som är upplöjt;  med regnskurar uppmjukar du den,      det som växer därpå välsignar du.  Du kröner året med ditt goda,  och dina spår drypa av fetma.  Betesmarkerna i öknen drypa,  och höjderna omgjorda sig med fröjd. [ (Psalms 65:14)  Ängarna hölja sig i hjordar,  och dalarna betäckas med säd;  man höjer jubelrop och sjunger. ]

Psaltaren 65:1-13 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, en sång. ______ Lovsång väntar på dig (allt är redo och mitt hjärta är stilla inför dig), o Gud, på Sion [tempelberget i Jerusalem]. Vi ska hålla våra löften till dig, du som hör bön. Alla människor (allt kött) kommer till dig, våra synder överväldigar mig (är för tunga att bära), men du förlåter våra upproriska handlingar (överträdelser). Välsignade (glada, lyckliga) är de som du utväljer, som får komma nära dig (som du drar till dig), de får bo på dina förgårdar. Vi mättas av din godhet i ditt hus, av det heliga i ditt tempel. Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet, Gud (Elohim), vår räddare (frälsare – hebr. jesha). Du som är en tillflykt för hela jorden och de avlägsna haven, Du som gör bergen fasta med din makt, rustade med kraft. Du som stillar havens brus, vågornas brus, ja, folkens larm (tumult). De som bor vid jordens ändar [jordens avlägsna hörn] häpnar för dina tecken, du gör så att platserna där morgon och kväll föds (öster och väster) fylls med jubel (triumferande glädjerop). Du besöker jorden och vattnar den, du berikar den i stora mått. Guds flod är full av vatten. Du bereder deras säd [människornas sådd], för du bereder jorden så den ger skörd. Du vattnar rikligt fältens [plöjda] fåror, jämnar det upphöjda, du mjukgör jorden med regnskurar, du välsignar det som växer där. Du kröner året med din godhet [du välsignar marken och växtligheten], dina vägar (spår, välkända leder, inarbetade rutter) dryper av överflöd. [En bild på hur välsignelser följer i Guds fotspår.] Betesmarkerna i ödemarken dryper (droppar) [av livsnödvändig fukt], höjderna klär sig i glädje.