Psaltaren 66:1-20
Psaltaren 66:1-20 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, en sång, en psalm. Höj jubel till Gud, alla länder! Lovsjung hans namns ära, ge honom ära och pris. Säg till Gud: Hur förunderliga är ej dina gärningar! Så stor är din makt att dina fiender kryper för dig. Alla länder skall tillbe och lovsjunga dig, de skall lovsjunga ditt namn. Sela. Kom och se vad Gud har gjort, gärningar som väcker förundran bland människors barn. Han förvandlade havet till torrt land, de gick till fots genom vattnen. Där gladdes vi över honom. Genom sin makt härskar han för evigt, hans ögon ger akt på hednafolken. De upproriska skall inte kunna resa sig. Sela. Prisa, ni folk, vår Gud, låt hans lov ljuda högt, ty han har givit vår själ liv, han har inte låtit vår fot vackla. Väl prövade du oss, Gud, du luttrade oss som silver luttras. Du lät oss fastna i nätet, du lade en tung börda på vår rygg. Du lät människor fara fram över vårt huvud, vi gick genom eld och vatten. Men du förde oss ut och gav oss överflöd. Jag kommer till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, löften som kom över mina läppar och som min mun talade när jag var i nöd. Brännoffer av feta djur vill jag bära fram till dig tillsammans med röken från baggar. Jag vill offra både tjurar och bockar. Sela. Kom och hör, alla ni som fruktar Gud, jag vill låta er veta vad han har gjort för min själ. Till honom ropade jag med min mun och lovsång var på min tunga. Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta skulle Herren inte ha hört mig. Men nu har Gud hört mig, han har lyssnat till min bön. Välsignad vare Gud, som inte har förkastat min bön eller tagit sin nåd ifrån mig!
Psaltaren 66:1-20 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land. Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga. Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt. All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. Sela. Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn. Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom. Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. Sela. Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda; Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta. Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder. Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder. Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss. Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften; Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd. Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. Sela. Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver. Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo. Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes. Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön. Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
Psaltaren 66:1-20 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder; lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris. Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet. Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela. Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn. Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom. Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela. Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt; ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla. Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras; du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg; du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss. Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig, dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd. Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela. Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ. Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga. Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig. Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop. Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Psaltaren 66:1-20 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Ropa till Gud, hela jorden! Lovsjung hans namns ära, ge honom ära och pris! Säg till Gud: Hur förunderliga är inte dina gärningar! Dina fiender kryper för dig, för din stora makt. Hela jorden ska tillbe dig och lovsjunga dig, de ska lovsjunga ditt namn. Sela Kom och se vad Gud har gjort, förunderliga gärningar bland människors barn. Han förvandlade havet till torr mark, de gick till fots genom floden. Där gladdes vi över honom. I sin makt härskar han för evigt, hans ögon vakar över folken. De upproriska får inte resa sig. Sela Prisa vår Gud, ni folk, låt hans lov ljuda högt, för han gav liv åt vår själ och lät inte vår fot vackla. Du prövade oss, Gud, du luttrade oss som man luttrar silver. Du lät oss fastna i nätet, du lade tunga bördor på vår rygg. Du lät människor fara fram över vårt huvud, vi gick genom eld och vatten. Men du förde oss ut till överflöd. Jag kommer till ditt hus med brännoffer, jag vill uppfylla mina löften till dig, det som mina läppar utbrast och min mun sade när jag var i nöd. Jag vill bära fram feta brännoffer och rök av baggar till dig, jag vill offra både tjurar och bockar. Sela Kom och hör, alla ni som vördar Gud! Jag ska berätta vad han gjort för min själ. Jag ropade till honom med min mun och hade lovsång på min tunga. Hade jag haft ondska i mitt hjärta, hade Herren inte hört mig. Men Gud har verkligen hört, han har lyssnat till min bön. Lovad är Gud, som inte har avvisat min bön eller tagit sin nåd ifrån mig!
Psaltaren 66:1-20 nuBibeln (NUB)
Hylla Gud, hela jorden! Lovsjung hans namns ära! Höj en lovsång till honom! Säg till Gud: ”Väldiga är dina verk! För din stora makt kryper dina fiender inför dig. Hela jorden böjer sig ner inför dig, de lovar dig, de prisar ditt namn.” Séla Kom och se vad Gud har gjort, hans väldiga gärningar för människobarn! Han förvandlade havet till torrt land, de kunde ta sig över floden till fots. Låt oss glädjas i honom! Han härskar med sin makt för evigt. Han vakar över folken, och de upproriska kan inte resa sig mot honom. Séla Prisa vår Gud, ni folk, och låt hans lov höras, för han bevarar våra liv och låter inte våra fötter vackla. Gud, du har prövat oss och renat oss som silver. Du lät oss fångas i nätet och lastade på oss en tung börda. Du lät människor rida över oss. Vi gick genom eld och vatten, men du förde oss in i överflöd. Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel, för jag vill fullfölja mina löften till dig, som mina läppar lovade och min mun uttalade när jag var i nöd. Jag vill offra till dig feta djur, med rök från baggar. Jag vill offra tjurar och bockar. Séla Kom och lyssna, alla ni som fruktar Gud, jag vill berätta för er vad han har gjort för mig. Jag ropade till honom, och jag sjöng en lovsång till honom. Om jag haft orätt inom mig skulle Herren inte ha lyssnat till mig. Men nu lyssnade Gud på mig och hörde min bön. Välsignad är Gud, som inte avvisade min bön och inte höll tillbaka sin nåd mot mig.
Psaltaren 66:1-20 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. ______ Ropa till Gud (Elohim), hela jorden, lovsjung hans namns ära, ge honom den ära han förtjänar! Säg till Gud (Elohim): ”Hur underbara är inte dina gärningar, för din stora makts skull viker dina fiender undan för dig. Hela jorden böjer sig inför dig, lovsjunger dig, lovsjunger ditt namn! Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Kom och se vad Gud (Elohim) har gjort – väldiga (fruktansvärda) gärningar bland människorna (Adams barn)! [Hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd!] Han förvandlade havet till torr mark [2 Mos 14-15], de kunde ta sig över floden till fots [Jos 3]. Där gladde vi oss i honom, han som genom sin makt härskar för evigt. Hans ögon vakar över hednafolken, upprorsmännen – de kan inte resa sig [och utmana honom]. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Välsigna vår Gud (Elohim), alla folk, låt lovsången ljuda högt. Han bevarar våra liv och tillåter inte vår fot att vackla. För du prövade oss, Gud (Elohim), du renade oss på samma sätt som man renar silver. Du ledde oss in i nätet (fångenskap), vi fick lida (du lade en tung börda på vår rygg). Du tillät människor rida fram över våra huvuden [trampa på oss, göra oss till fångar], vi fick gå genom eld och vatten, men du har fört oss ut i frihet (till överflöd, en stor vidsträckt öppen plats). [Nu ändras formen från ”vi” till det individuella ”jag”.] Jag kommer till ditt hus med brännoffer [3 Mos 1:1-17], jag infriar mina löften till dig, som mina läppar uttalade (öppnade hastigt och stort), och min mun talade när jag var i nöd. [Kanske förhastade löften.] Som brännoffer vill jag offra feta får [det bästa jag har], med rök från baggar, jag vill offra både tjurar och bockar. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Som komplement till offren kommer nu orden som ärar Gud. Psalmens sista sektion formar en kiastisk struktur som växlar mellan olika verbformer.] Kom och hör, och jag ska återberätta, alla ni som fruktar (vördar) Gud (Elohim) [Ords 1:7], vad han har gjort för mig (min själ). Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun, och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga. Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta, så skulle Herren (Adonaj) inte höra. Men Gud (Elohim) har hört mig, aktade (lyssnade uppmärksamt) på mina böners ljud. Lovad (välsignad) är du, Gud (Elohim), som inte avvisade min bön eller tog din nåd (omsorgsfulla kärlek) från mig.
Psaltaren 66:1-20 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. En sång, en psalm. Hylla Gud, hela världen, spela och ära hans namn, ära honom med lovsång! Säg till Gud: Väldiga är dina verk! För din makt kryper dina fiender, hela världen tillber dig, spelar till din ära, lovsjunger ditt namn. Kom och se Guds gärningar, hans väldiga verk bland människor. Han förvandlade havet till torr mark, de gick till fots genom floden. Låt oss glädjas över honom. Han härskar för evigt i sin makt. Hans ögon vakar över folken — inga upprorsmän skall resa sig. Prisa vår Gud, alla folk, låt lovsången ljuda! Han bevarar oss vid liv, han låter inte våra fötter slinta. Du prövade oss, o Gud, du renade oss som man renar silver. Du lät oss fastna i nätet, du slog oss i bojor, du lät människor rida fram över oss. Vi gick genom eld och genom vatten, men du förde oss ut i frihet. Jag kommer till ditt hus med brännoffer, jag infriar mina löften till dig, de som kom från mina läppar, ur min mun när jag var i nöd. Feta brännoffer bär jag fram till dig och röken stiger från baggarna. Jag offrar tjurar och bockar. Kom och lyssna, alla som fruktar Gud, jag skall berätta vad han gjort för mig. Till honom ropade jag, och lovsång låg redo på min tunga. Om jag burit ont i sinnet skulle Herren inte ha hört mig. Men Gud hörde mig, han lyssnade till min bön. Lovad vare Gud, som inte avvisade min bön, inte vägrade mig sin nåd.