Psaltaren 71:1-24
Psaltaren 71:1-24 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam. Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet, vänd ditt öra till mig och fräls mig. Var en klippa för mig där jag kan bo, dit jag alltid kan komma, du som givit befallning om min frälsning, du mitt bergfäste och min borg. Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand. Ty du är mitt hopp, Herre, min förtröstan, HERRE, allt ifrån min ungdom. Du har varit mitt stöd ända från moderlivet, du har förlöst mig ur min moders liv, dig gäller alltid mitt lov. Jag har blivit ett tecken för många, och du är min starka tillflykt. Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära. Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tynar bort! Ty mina fiender talar mot mig, de som vaktar på min själ rådslår med varandra och säger: "Gud har övergivit honom, förfölj och grip honom, det finns ingen som räddar honom!" Gud, var inte långt ifrån mig! Min Gud, skynda till min hjälp! Låt min själs fiender komma på skam och gå under. Låt dem som önskar mig olycka höljas i förakt och vanära. Men jag skall alltid hoppas och prisa dig, om och om igen. Min mun skall förkunna din rättfärdighet, din frälsning dagen lång, fastän jag inte har ord till fullo. Jag skall komma i Herrens, HERRENS väldiga kraft, jag skall prisa din rättfärdighet, endast din. Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och intill nu förkunnar jag dina under. Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar för nya släkten, om din makt för alla som skall komma. Din rättfärdighet, Gud, når upp till himlen. Du som har gjort så stora ting, Gud, vem är dig lik? Du som har låtit oss se så mycket av nöd och olycka, du skall åter göra oss levande, åter föra oss upp ur jordens djup. Föröka du min storhet och trösta mig igen, så vill jag tacka dig med spel på psaltare för din trofasthet, min Gud, jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. Mina läppar skall jubla, när jag lovsjunger dig, ja, min själ som du har friköpt. Min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet, ty de som önskade mig olycka kommer på skam och måste blygas.
Psaltaren 71:1-24 Karl XII 1873 (SK73)
Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma. Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig. Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg. Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand. Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom. Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig. Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst. Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags. Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder. Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa; Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare. Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig. Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka. Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof. Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan. Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena. Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under. Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola. Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik? Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup. Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen. Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel. Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig. Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
Psaltaren 71:1-24 Svenska 1917 (SVEN)
Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam. Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig. Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg. Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand. Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom. Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov. Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt. Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära. Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner. Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra: »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.» Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp. Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd. Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov. Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå. Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast. Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under. Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma. Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik? Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup. Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen. Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat. Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
Psaltaren 71:1-24 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig behöva skämmas. Rädda mig och befria mig i din rättfärdighet, vänd ditt öra till mig och fräls mig. Var min klippa där jag kan bo, dit jag alltid kan komma, du som gett befallning om min frälsning. Du är mitt bergfäste och min borg. Min Gud, befria mig ur den gudlöses hand, ur förbrytarens och förtryckarens grepp, för du är mitt hopp, Herre, HERRE, min trygghet ända från min ungdom. Du har varit mitt stöd ända från moderlivet, du har förlöst mig ur min mors inre. Dig lovar jag alltid. Jag har blivit som ett tecken för många, och du är min starka tillflykt. Min mun ska fyllas av ditt lov, av din ära dagen lång. Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tar slut, för mina fiender talar om mig, de som vaktar på min själ rådslår med varandra: "Gud har övergett honom. Jaga och grip honom, det finns ingen som räddar honom!" Gud, var inte långt ifrån mig! Min Gud, skynda till min hjälp! Låt min själs fiender få skämmas och gå under, låt dem som vill mig ont höljas i hån och vanära. Men jag ska alltid hoppas och prisa dig om och om igen. Min mun ska förkunna din rättfärdighet, din frälsning dagen lång, fast jag inte förstår dess vidd. Jag ska komma i Herrens, GUDS väldiga kraft, jag ska prisa din rättfärdighet, din och ingen annans. Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och än i dag förkunnar jag dina under. Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, innan jag fått förkunna din makt för nya släkten, din kraft för alla som ska komma. Din rättfärdighet når upp till himlen, Gud, du har gjort stora ting. Gud, vem är som du? Du har låtit oss se mycket nöd och olycka, men du ska åter ge oss liv, åter lyfta oss ur jordens djup. Föröka min storhet och trösta mig igen, så vill jag tacka dig till lyra för din trofasthet, min Gud, jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. Mina läppar ska jubla när jag lovsjunger dig, så även min själ som du har friköpt. Min tunga ska tala om din rättfärdighet dagen lång, för de som ville mig ont måste skämmas och blygas.
Psaltaren 71:1-24 nuBibeln (NUB)
Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam. Befria mig och befria mig i din rättfärdighet. Lyssna till mig och rädda mig. Var en klippa för mig, en tillflykt, dit jag alltid får komma, du som har gett en befallning om min räddning, du min klippa och min borg. Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp, ur de orättfärdiga och grymma människornas våld. Du är mitt hopp, HERRE, min Gud, min förtröstan alltsedan jag var ung. Sedan jag föddes har du varit mitt stöd; du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet. Jag vill alltid prisa dig. Jag har blivit ett tecken för många, men du är min starka tillflykt. Min mun fylls av din lovprisning, din ära dagen lång. Förkasta mig inte på ålderns höst. Överge mig inte när mina krafter avtar. Mina fiender talar mot mig, de som vill ta mitt liv gör en konspiration. De säger: ”Gud har övergett honom! Jaga honom, grip honom! Det finns ingen som kan rädda honom.” Gud, var inte så långt borta! Skynda till min hjälp, min Gud! Låt mina motståndare komma på skam och förgås. Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig. Jag ska alltid hoppas på dig och prisa dig mer och mer. Jag vill förkunna din rättfärdighet, dagen lång din räddning, även om jag inte fattar vidden av den. Jag ska komma och berätta om min Herres, HERRENS, väldiga kraft, din, endast din, rättfärdighet. Gud, du har varit min lärare från min ungdom, och fortfarande förkunnar jag dina underverk. Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig. Låt mig förkunna din kraft för nästa generation, din makt för dem som ska komma. Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna. Gud, du som har gjort stora ting, vem är som du? Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande, men du ger mig ändå liv på nytt och lyfter mig upp ur djupen. Du upprättar mig igen och möter mig med ny tröst. Jag vill prisa dig till harpa för din trofasthet, min Gud, och lovsjunga dig till lyra, du Israels Helige. Jag vill jubla och lovsjunga dig, för du har friköpt mig. Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet, för de som ville mig ont har förödmjukats och kommit på skam.
Psaltaren 71:1-24 Svenska Kärnbibeln (SKB)
[Ovan är ett tillägg i den grekiska översättningen Septuaginta som inte finns i den hebreiska texten. Psalm 71 är den första psalmen sedan Psalm 33 som inte har en inledning i den hebreiska texten. Psalm 43 saknar också inledning, men hör tydligt ihop med Psalm 42 med gemensam refräng som återkommer i båda psalmerna. Liknande strukturella samband finns mellan Psalm 9 och 10. Psalm 71 och 70 hör ihop, men inte lika tätt som 9-10 och 42-43. Eftersom flera hebreiska manuskript kombinerar dessa två psalmer är det naturligt att det inte finns en inledning. Det är också förståeligt hur de grekiska översättarna lade till David som författare, eftersom mycket av materialet kommer från andra psalmer som David författat. Hänvisningen till Jonadav pekar på att psalmen sammanställdes efter exilen i Babylon.] ______ I dig, Herre (Jahveh), har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet), låt mig aldrig komma på skam (skämmas). [Ps 31:2] Rädda (ryck bort; lyft upp) mig genom din rättfärdighet, befria (bered en flyktväg för) mig; vänd ditt öra (lyssna noga) till mig och rädda (fräls) mig. [Ps 31:3] Var min beskyddare och tillflykt, en stark befäst borg där jag kan bo (komma gång på gång och vara trygg). Du har befallt (har bestämt dig för) att rädda mig, för du är min klippa [höga och ointagliga bergskam] och min borg (fästning). [Ps 31:4] Min Gud, befria mig från den orättfärdiges hand (den ondes grepp), rädda mig undan den grymma förtryckaren genomsyrad av ondska. [Ordagrant ”den syrade mannen”. Det är jästen som gör att hela degen jäser och blir syrad. Ordet målar upp en bild av en rakt igenom grym man som är helt genomsyrad av ondska. Genom hela Bibeln är jäst en bild på ondska, se t.ex. 1 Kor 5:8.] För du är mitt hopp (den som gett och ger mig framtidstro), Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), Herre (Jahveh, Guds namn), min förtröstan (trygghet) ända från min ungdom. [Vers 5 är fint strukturerad. Den ramas in av två substantiv som är synonymer och centralt finns Herren Gud – Adonaj JHVH. Hopp (hebr. tiqvah) handlar om det som vi ser fram emot. Förtröstan (hebr. mibtach) om personen vi ser till för vårt hopp.] Du har varit mitt stöd (du har upprätthållit mig) från moderlivet [redan innan jag föddes ända fram tills nu], ja, du förlöste mig från moderlivet. Min lovsång (tillbedjan, tacksägelse, glädje) är ständigt i dig. Jag är som ett tecken för många [något människor förundras över, en varning, något olycksbådande], men du är mitt starka beskydd. Min mun är fylld med ditt lov och med din ära hela dagen. Kasta inte bort mig när jag blir gammal, när min styrka veknar (på grund av hög ålder), överge mig inte. För mina fiender talar emot mig, de som söker efter mitt liv (min själ) smider konspiratoriska planer och säger: ”Gud har övergett honom, jaga honom och ta fatt honom för ingen kommer att rädda honom.” Gud (Elohim), var inte långt borta, min Gud (Elohim), kom snabbt (fort) till min räddning. Låt dem skämmas och förtäras, de som är ute efter mitt liv (min själ). Låt dem övertäckas med förakt och förvirring, de som söker min ofärd (undergång). [Vers 12-13 är tematiskt och rent fysiskt psalmens centrum. Ordet ”skämmas” (hebr. bosh) återfinns i första och sista versen, och här i vers 13.] [Bönen övergår nu till lovprisning:] Men jag (för min del), jag vill vänta (ivrigt hoppas) oavbrutet och prisa dig mer och mer. Min mun ska räkna (räkna upp, skriva om – hebr. safar) [förkunna] din rättfärdighet (rättvisa, trofasthet) – hela dagen [alltid, ständigt] – din frälsning, för jag vet inte antalet (numren; kan inte skriva – hebr. sefora). [Sista frasen kan översättas ”jag vet inte numren” (av alla dagar, se Ps 40:6) eller ”jag kan inte skriva”. Det kan syfta på det som sagts och syftar då på storheten i Guds rättfärdighet och frälsning, eller framåt på vers 16 och alla Guds gärningar och rättfärdighet.] Jag ska komma med dina mäktiga gärningar, Herre (Adonaj), Gud (Jahveh). Jag ska komma ihåg din rättfärdighet, din ensam (exklusiva rättfärdighet). Gud (Elohim) du har undervisat mig från min ungdom och ända tills nu [till denna dag som idag är] berättar jag om dina underbara gärningar. Så även när jag blir gammal och grå [ska jag fortsätta att göra det]. Gud (Elohim), överge mig inte, ända tills dess att jag berättat om din starka arm för nästa generation, om din makt till alla (generationer) som kommer och din rättfärdighet, Gud (Elohim), som når ända till [högsta] himlen [singular]. [Vers 17-19 kopplas ihop med hebr. ad som används fyra gånger och översätts ”ända till/tills/när”.] Du har gjort stora ting Gud (Elohim), vem är som du (vem kan jämföras med dig)? Du lät mig se (få uppleva) många bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) [plural] och mycket ondska (lidande) [plural], du ska återuppliva oss igen, från jordens djup ska du låta mig komma upp igen. Låt min storhet öka (upprätta mig igen, ära mig stort) och vänd dig om (omslut mig) och trösta mig (känn min smärta, agera och vänd min sorg till hopp). [Ordet ”storhet” används ofta om Guds storhet, se Ps 145:3. Det kan vara anledningen till att den grekiska översättningen Septuaginta skriver ”Låt din storhet öka” och förtydliga att det inte är en högmodig bön om egen storhet utan syftar på ”de stora ting Gud gjort”, se vers 19. Storhet och stor har samma hebreiska rot. Denna bön om återupprättelse hör också ihop med psalmens genomgående bön att inte komma på skam, se vers 1, 13 och 24. De två sista verben är rika på innebörd. Hebreiska savav betyder att återvända, cirkla runt och omsluta. Det sista ordet nacham, som ibland översätts ”ångra” betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Psalmisten ber att Gud ska känna med honom, men också komma och ge hopp, tröst och räddning, se 1 Mos 6:6Ps 23:4.] Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar] för din sanning, min Gud (Elohim). Jag ska sjunga ditt lov med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2] Israels Helige. Mina läppar ska jubla (triumfera, ropa i glädje), när jag sjunger ditt lov, hela min varelse (min själ), som du har återlöst (befriat). Ja, min tunga ska dagen lång tala om (lågmält begrunda) [Jos 1:8] din rättfärdighet, eftersom de fick skämmas (de bleknade; de blev konfunderade), eftersom de blev förödmjukade (de rodnade; de blev generade) [de hamnade i förvirring och skam dessa] som försökte skada mig.
Psaltaren 71:1-24 Bibel 2000 (B2000)
Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, hjälp mig, befria mig, lyssna på mig och rädda mig. Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning. Ja, du är min klippa och min borg. Befria mig, Gud, ur de ondas grepp, rädda mig undan gudlösa våldsmän. Du är mitt hopp, o Herre, min Gud, min trygghet ända från min ungdom. Från min första stund har du varit mitt stöd, från moderlivet min styrka, jag sjunger ständigt ditt lov. Jag har blivit ett tecken för många i min fasta förtröstan på dig. Min strupe fylls av lovsång till dig, dagen lång vill jag sjunga till din ära. Stöt inte bort mig på min ålderdom, överge mig inte när krafterna sviker. De som står mig efter livet smider planer, mina fiender säger om mig: »Gud har övergett honom. Sätt efter honom, grip honom, han är räddningslöst förlorad!« Gud, dröj inte långt borta! Min Gud, skynda till min hjälp! Skam och vanära må drabba dem som hotar mig, hölj dem som vill mig ont med smälek och skymf. Själv vill jag alltid hoppas på dig, åter och åter sjunga ditt lov. Jag vill vittna om din trofasthet, ständigt vittna om den hjälp du ger, fast jag aldrig förmår det till fullo. Jag vill besjunga dina storverk, Herre, min Gud, den trofasthet som endast du kan visa. Gud, från min ungdom har du fostrat mig, och ännu förkunnar jag dina under. Överge mig inte, o Gud, när jag är gammal och mitt hår har grånat, låt mig förkunna din kraft för nya släkten. Din makt och trofasthet, o Gud, når upp till skyarna. Du som gör stora ting, Gud, vem är som du? Svåra öden har du låtit drabba mig, men du skall ge mig liv på nytt och åter dra mig upp ur djupen. Ge mig min storhet tillbaka, låt mig bli trygg igen. Då skall jag prisa dig till harpa för din trofasthet, min Gud. Jag skall lovsjunga dig till lyra, du Israels Helige. När jag spelar till din ära stiger jublet från mina läppar, ty du har befriat mig. Dagen lång skall jag vittna om din trofasthet. Men de som ville mig ont skall drabbas av skam och smälek.