Psaltaren 74:1-23
Psaltaren 74:1-23 Svenska Folkbibeln (SFB98)
En sång av Asaf. Gud, varför har du förkastat oss för alltid? Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord? Tänk på din menighet som du förvärvade för länge sedan, som du återlöste till att vara din arvedel. Tänk på Sions berg, där du har din boning. Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder. Allt i helgedomen har fienden förstört. Dina fiender har skränat på den plats där du möter oss, de har satt upp sina egna tecken som rätta tecken. Det var en syn som när man höjer yxor i en tät skog. Alla snidade verk har de förstört med yxa och bila. De har satt eld på din helgedom, ända till grunden har de orenat ditt namns boning. De har sagt i sina hjärtan: "Vi skall kuva dem fullständigt!" Alla Guds heliga platser har de bränt ner i landet. Våra tecken ser vi inte, ingen profet finns kvar och ingen av oss vet hur länge det varar. Hur länge, Gud, skall fienden smäda och ständigt förakta ditt namn? Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag fram den ur din barm och förgör dem! Gud, sedan urminnes tid är du min konung, du som utför frälsningsverk på jorden. Det var du som delade havet genom din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet. Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror. Det var du som lät källa och bäck bryta fram, det var du som lät starka strömmar torka ut. Din är dagen, din är också natten, det är du som har skapat ljuset och solen. Det är du som har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter har du skapat. HERRE, tänk på hur fienden smädar, hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn. Lämna ej åt vilddjuren din turturduvas själ, glöm inte för alltid dina betrycktas liv! Tänk på förbundet, ty i landets mörka vrår finns fullt av våldsnästen. Låt inte den förtryckte vika tillbaka med skam, låt den fattige och behövande prisa ditt namn. Stå upp, Gud, och för din talan! Tänk på hur du hela tiden hånas av dåren. Glöm inte bort dina ovänners rop, larmet som ständigt hörs från dina motståndare.
Psaltaren 74:1-23 Karl XII 1873 (SK73)
En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår? Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor. Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom. Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in. Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge; Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor. De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund. De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena. Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer. Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn? Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt? Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker. Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet. Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis. Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar. Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva. Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du. Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn. Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur. Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne. Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn. Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars. Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
Psaltaren 74:1-23 Svenska 1917 (SVEN)
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord? Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning. Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen. Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken. Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog. Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila. De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning. De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet. Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge. Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn? Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem. Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden. Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet. Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror. Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka. Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen. Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig. Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn. Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv. Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen. Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn. Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren. Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
Psaltaren 74:1-23 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Varför, Gud, har du förkastat oss för alltid? Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord? Tänk på din församling som du vann i forna tider, din arvedels stam som du återlöste. Tänk på Sions berg där du tog din boning. Vänd dina steg till dessa eviga ruiner. Allt i helgedomen har fienden förstört. Dina motståndare skränade på platsen där du möter oss, de satte upp sina fälttecken som tecken. Det var som när yxor höjs i en tät skog, alla ornament slog de sönder med yxa och hacka. De satte eld på din helgedom och vanhelgade ditt namns boning ända till grunden. De sade i sina hjärtan: "Vi ska kuva dem fullständigt!" Alla Guds mötesplatser brände de ner i landet. Vi ser inte våra tecken, ingen profet finns kvar och ingen av oss vet hur länge det varar. Hur länge, Gud, ska fienden få håna och ständigt förakta ditt namn? Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Dra fram den ur din famn och förgör dem! Gud, min kung sedan urminnes tid, du som skapar frälsning på jorden! Du delade havet med din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet, du knäckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror. Du lät källa och bäck bryta fram, du lät starka strömmar torka ut. Din är dagen, din är också natten, du har skapat ljuset och solen. Du har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter är skapade av dig. Tänk på hur fienden hånar, HERRE, hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn! Ge inte din turturduvas själ åt vilddjuren, glöm inte dina förtrycktas liv för alltid! Tänk på förbundet, för landets mörka vrår är fulla av våldets nästen. Låt inte den kuvade vända skamsen tillbaka, låt den förtryckte och fattige få prisa ditt namn. Res dig, Gud, och för din talan! Tänk på hur dåren hånar dig dagen lång. Glöm inte dina fienders rop, det skrän som ständigt stiger från dina motståndare.
Psaltaren 74:1-23 nuBibeln (NUB)
Gud, varför har du förkastat oss för evigt? Varför brinner din vrede mot fåren på dina egna ängar? Kom ihåg din församling som du en gång vann åt dig, ditt folk som du friköpte till din egendom, Sions berg, din boning. Styr dina steg mot de eviga ruinerna. Fienden har ödelagt allting i helgedomen. Dina fiender har skränat i ditt hus och ställt upp sina egna tecken där. Det var som när man slår med yxor i en tät skog. De slog sönder alla snidade paneler med yxor och bräckjärn. De satte eld på din helgedom, så att den brann ner till grunden. De vanhelgade ditt namns boning. De sa för sig själva: ”Vi ska krossa dem helt.” De brände ner alla gudstjänstplatser i landet. Vi ser inte våra tecken. Profeterna är borta. Ingen av oss vet hur länge detta varar. Gud, hur länge ska fienden få håna? Ska fienden för all framtid få dra ditt namn i smutsen? Varför griper du inte in utan håller tillbaka din högra hand? Dra fram den ur din mantel och förgör dem! Gud, sedan urminnes tid har du varit min kung. Du kommer med räddning till jorden. Med din styrka besegrade du Havet. Du klöv havsodjurens huvuden, du krossade Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens varelser. Du öppnade källor och strömmar, du lät starka strömmar torka ut. Både dag och natt är din egendom, och du satte dit både ljuset och solen. Du har satt jordens gränser, och du skapade sommaren och vintern. Men HERRE, tänk på hur fienden hånar och hur dåraktigt folk föraktar ditt namn. Utlämna inte din turturduva åt dessa rovdjur, glöm inte dina hjälplösa för alltid. Kom ihåg ditt förbund! Landets mörka hörn är våldets boningar. Låt inte den förtryckte dra sig undan i skam, låt de fattiga och förtryckta prisa ditt namn. Res dig, Gud, och försvara din sak! Tänk på hur du dagen lång hånas av dårar. Ha inte överseende med dina motståndares skrik och fienders larm som ständigt hörs.
Psaltaren 74:1-23 Svenska Kärnbibeln (SKB)
En sång med visdom [hebr. maskil – en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.] ______ Varför, Gud (Elohim), har du övergett oss (tycks det som) för alltid? [Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid] Varför är din rykande vrede vänd mot din fårhjord (flock av småboskap) på bete? [Första sektionen inleds och avslutas med frågan ”varför”, se vers 11.] Kom ihåg din församling som du friköpt (hebr. kana) i forna tider, stammarna som du återlöst som ett arv, Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde. Lyft upp dina steg (gå) till dessa eviga ruiner. En fiende har gjort allt detta onda mot helgedomen. [Vers 4-9 beskriver hur templet i Jerusalem förstörs:] Dina motståndare har vrålat inuti din mötesplats. Där har de satt upp sina egna tecken (fälttecken, flaggor) som tecken. [Guds mötesplats är arken i det allra heligaste längst in i tabernaklet, dit fick ingen gå in utom översteprästen en gång om året. Mötesplatsen kan även syfta på rökelsealtaret precis utanför förhänget till det allra heligaste som stod längst in i det heliga där prästerna tjänstgjorde dagligen. Oavsett exakt var så är betydelsen att de har vanhelgat templet. Ordet för tecken syftar troligtvis på militära fältflaggor, se 4 Mos 2:12. Samma ord används i vers 9 i samband med profeter. Guds närvaro uppenbarades genom profeterna, se Jes 38:7-820:3.] Det verkade som om yxor höjts bland tätt stående träd (tät träddunge). [Templets förstörelse liknas vid hur skogshuggare fäller träd.] De slår ner alla snidade verk där med yxa och hammare. [Vandaliserar och förstör alla ornament i templet.] De har satt ditt tempel i brand och bränt ner det till grunden. De har vanhelgat boplatsen för ditt namn. De säger i sina hjärtan: Låt oss fullständigt fördärva. De har satt eld på alla Guds (Els) mötesplatser i landet. Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i vers 4]. Ingen profet finns mer och ingen ibland oss som vet för hur länge. [Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se Jer 25:11.] Hur länge, Gud (Elohim), ska dina motståndare få häda? Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt? Varför drar du undan (tillbaka) din hand, ja, din högra hand (makt)? Dra fram den ur manteln [den ficka i famnen där manteln är dubbelvikt] – fullända (stoppa, förgör) [fienderna]! [Herrens högra hand är en symbol på Guds egen omnipotenta, allsmäktiga styrka. Här önskar psalmisten att Gud öppet ska visa sin styrka.] Men Gud (Elohim), min kung sedan urminnes tid, som arbetar [kontinuerligt] med frälsning på jorden (i hela världen). Du delade havet [Röda havet] med din styrka. Du krossade sjömonstrens (hebr. tannin) [drakarnas] huvuden på (mot, i) vattnet. [Ordet används om stora havsdjur, se 1 Mos 1:21. Här syftar det på farao och Egyptens ledare.] Du krossade Leviatans [sjöodjurets, se Job 41:1] huvuden och gav honom till mat åt öknens inbyggare. Du öppnade källor och bäckar. Du torkade ut ständigt rinnande floder. Dagen är din, natten är också din. Du har skapat ljusbärare [ljus; stjärnor, månen, se 1 Mos 1:14] och solen. Du har utstakat alla jordens gränser. Du har skapat sommar och vinter. Kom ihåg detta, hur fienden har hånat Herren (Jahveh) och hur dåraktiga människor har smädat ditt namn. Låt inte din turturduvas liv (själ) bli given till vilddjuren. Glöm inte bort dina plågades liv för alltid (som det känns). [Samma ord som i vers 1.] Betrakta (respektera, akta) förbundet; eftersom de mörka platserna i landet är fulla av ondskans inbyggare. Låt inte de förtryckta falla tillbaka i skam (förvirring). Låt den fattige och förtryckte prisa ditt namn. Res dig upp, Gud (Elohim)! Plädera för din egen skull (försvara din egen sak). Kom ihåg hur dårarna smädar dig hela dagen lång. Glöm inte bort rösten (ljudet, larmet) från dina fiender, deras uppror (kaoset bland dem som reste sig upp emot dig) som fortsätter att stiga (öka utan avbrott).
Psaltaren 74:1-23 Bibel 2000 (B2000)
En dikt av Asaf. Varför, o Gud, har du stött bort oss för alltid? Varför flammar din vrede mot fåren i din hjord? Tänk på din menighet, den som du en gång förvärvade, det folk som du friköpt, din egendom, tänk på Sions berg, där du tog din boning. Styr dina steg mot det som lagts i ruiner. Allt har fienden förött i helgedomen. Dina ovänner skränade i ditt hus, de ställde upp sina tecken där. De högg som när man låter yxan gå i täta skogen. Ornamenten slog de sönder med bila och bräckjärn. De satte eld på din helgedom, skändade och rev ner ditt namns boning. De tänkte: Vi skall kuva dem alla! De brände ner alla gudshus i landet. Vi ser inte våra egna tecken, här finns inga profeter mer — ingen av oss vet hur länge det varar. Hur länge, o Gud, skall fienden få smäda? Får han förakta ditt namn för alltid? Varför håller du tillbaka din högra hand, varför gömmer du den i manteln? Gud, min konung från urtiden, du som vinner segrar på jorden! Du delade havet med din makt, du klöv drakarnas huvuden på vattnet. Du krossade Leviatans huvuden och gav honom som föda åt öknens djur. Du lät källor och bäckar springa fram, du fick vattenrika floder att sina. Din är dagen och din är natten, du satte månen och solen i deras banor. Du stakade ut alla gränser på jorden, sommar och vinter är ditt verk. Herre, tänk på hur fienden smädar och hur ett folk av dårar föraktar ditt namn. Lämna inte åt vilddjuren den som prisar dig, glöm inte dina hjälplösa för alltid! Kom ihåg ditt förbund! Landets mörka hörn är våldets boningar. Låt inte de hjälplösa gå besvikna bort, låt de förtryckta och fattiga prisa ditt namn! Grip in, o Gud, hävda din rätt, tänk på hur du ständigt smädas av dårar! Glöm inte ropen från dina fiender, dina ovänners larm som ständigt hörs!