Psaltaren 8:1-9
Psaltaren 8:1-9 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, enligt gittit. En psalm av David. HERRE, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himlen. Av barns och spädbarns mun har du upprättat en makt för dina ovänners skull till att förgöra fiende och hämnare. När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat, vad är då en människa eftersom du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom? En liten tid lät du honom vara ringare än Gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom till HERRE över dina händers verk, allt har du lagt under hans fötter: får och oxar, liksom vildmarkens djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som rör sig i haven.
Psaltaren 8:1-9 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids, till att föresjunga på Gittith. Herre, vår Herre, huru härligit är ditt Namn i all land, der man tackar dig i himmelen. Utaf unga barnas och spenabarnas mun hafver du ena magt upprättat, för dina ovänners skull; att du skall nederlägga ovännen, och den hämndgiruga. Ty jag skall se himlarna, dins fingers verk; månan och stjernorna, som du beredt hafver. Hvad är menniskan, att du tänker på henne; eller menniskones son, att du låter dig vårda om honom? Du skall låta honom en liten tid af Gudi öfvergifven varda; men med äro och härlighet skall du kröna honom. Du skall göra honom till en herra öfver dina händers verk; all ting hafver du under hans fötter lagt: Får och fä alltsamman; vilddjuren också dertill; Foglarna under himmelen, och fiskarna i hafvet, och hvad i hafvena går. Herre, vår Herre, huru härligit är ditt Namn i all land.
Psaltaren 8:1-9 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David. HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen! Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige. När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom. Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter: får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur, fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar. [ (Psalms 8:10) HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden! ]
Psaltaren 8:1-9 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
HERRE, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som satt ditt majestät på himlen! Av barns och spädbarns mun har du berett en makt för dina fienders skull, för att förgöra fiende och hämnare. När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat – vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom? En liten tid lät du honom vara lägre än Gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom att härska över dina händers verk, allt lade du under hans fötter: alla får och oxar liksom vildmarkens djur, himlens fåglar och havets fiskar, de som vandrar havens vägar.
Psaltaren 8:1-9 nuBibeln (NUB)
HERRE, vår Herre, hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden! Din härlighet når högre än alla himlar! Ut ur munnarna på barn och spädbarn har du instiftat makt för att tysta ovännen och hämnaren. När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har satt där uppe, vad är då en människa, att du tänker på henne, en människoson, att du lägger märke till honom? Du gjorde honom lite lägre än Gud och krönte honom med härlighet och ära. Du satte honom att härska över allt du har skapat, du lade allt under hans fötter, får, oxar, vilda djur, himlens fåglar, havets fiskar och allt som vandrar på havets stigar.
Psaltaren 8:1-9 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till (för) Gittit (vinpress). En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [”Till Gittit” är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i Ps 81:184:1. Ordet härstammar från gatt som är det hebreiska ordet för vinpress. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se Ps 34:156:1. Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I 1 Sam 17:42-43 hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett ”litet barn”. Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet ”Gat” så är betydelsen ”vinpress”. I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.] ______ [Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10.] Herre (Jahveh), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! För din ära (ryktet om dig) sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.] Från munnen på [små] barn och diande [spädbarn] har du upprättat (förberett; lagt grunden till) en makt (styrka; ett starkt fäste) på grund av dina motståndare (som ansätter dig) – för att sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren. [Här jämförs små oskyldiga och renhjärtade barn med upproriska och trotsiga fiender. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna (vers 2b och 4) och människorna. I jämförelse med universums storhet är även den mäktigaste av människor här på jorden som ett litet spädbarn. Jesus citerar den grekiska översättningen Septuaginta i Matt 21:16.] När jag ser dina himlar, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person (”vår Gud” i vers 2) till första person (”jag ser”) och blir mer personlig.] Vad är [då] ett [bräckligt] människosläkte (hebr. enosh) att du tänker på (kommer ihåg) det? (Vad är en människa att du lägger märke till henne?) En människoson (”Adams son”) [kommen av jord], att du har omsorg om (vakar över) honom? Ändå gjorde du honom lite lägre än (nästan som) Gud (ett gudaväsen; lät honom sakna lite av Gud – hebr. Elohim/elohim) [Människan lyfts fram i singular maskulin form i vers 5-7, men här åsyftas även hela mänskligheten (kollektivt substantiv). Hebr. enosh betecknar det samlade förgängliga människosläktet (och står också i maskulin form). Stycket citeras i Heb 2:5-8 – då även med ett messianskt perspektiv. Det hebreiska ordet Elohim/elohim (plural) har en bred betydelse från den ende Guden, till gudaväsen, änglar och mänskliga ledare (se även Ps 82). Frasen kan uppfattas som att människan skapades med lite avsaknad av Guds egen storhet. Den grekiska översättningen Septuaginta (som är den som citeras från i Hebreerbrevet) tolkar det som att människan nästan är som änglarna.] och krönte (omgav) honom med ära och majestät – satte honom att styra (råda; ha auktoritet) över dina händers verk [din skapelse]. Allt har du lagt under hans fötter, alla får och oxar och även de vilda djuren, himlens fåglar och havets fiskar och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar/vägar). [I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]
Psaltaren 8:1-9 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. En psalm av David. Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden. Jag vill besjunga din himmelska prakt med ett barns, ett dibarns mun. Du har rest ett värn mot dina fiender för att betvinga ovän och hämnare. När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter: får och oxar, all boskap, och markens vilda djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar.