Psaltaren 94:1-23
Psaltaren 94:1-23 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Du hämndens Gud, HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans! Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de har gjort! Hur länge skall de ogudaktiga, HERRE, hur länge skall de ogudaktiga triumfera? Deras mun flödar över av fräckt tal, Alla ogärningsmän förhäver sig. Ditt folk, HERRE, krossar de, din arvedel förtrycker de, änkor och främlingar dräper de, faderlösa mördar de. De säger: " HERREN ser det inte, Jakobs Gud märker det inte." Besinna er, ni oförnuftiga bland folket, ni dårar, när skall ni få förstånd? Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som har gjort ögat, skulle han inte se? Han som tuktar folken, skulle han inte straffa, han som lär människorna förstånd? HERREN känner människornas tankar, han vet att de är tomhet. Salig är den man som du, HERRE, tillrättavisar och undervisar från din lag för att ge honom ro i onda dagar, till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd. Ty HERREN förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel. Rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skall hålla sig till den. Vem står upp för att försvara mig mot de onda? Vem hjälper mig mot ogärningsmännen? Om inte HERREN vore min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta. När jag sade: "Min fot vacklar", då var din nåd mitt stöd, HERRE. När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ. Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol, där de brukar våld i lagens namn, där de angriper den rättfärdige och fördömer oskyldigt blod? Men HERREN är för mig en borg, min Gud är min tillflykts klippa. Han låter deras brott drabba dem själva, han förgör dem för deras ondskas skull, ja, HERREN, vår Gud, skall förgöra dem.
Psaltaren 94:1-23 Karl XII 1873 (SK73)
Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig. Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena. Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla; Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig? Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf. Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de; Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet. Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda? Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se? Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta. Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro. Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag; Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder. Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf. Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla. Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän? Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla. Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig. Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ. Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder. De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod. Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst. Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Psaltaren 94:1-23 Svenska 1917 (SVEN)
Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans. Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort. Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera? Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen. Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de. Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de. Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.» Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd? Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se? Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd? HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet. Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag, för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd. Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke. Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill. Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen? Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta. När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE: När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ. Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn, där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod? Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa. Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
Psaltaren 94:1-23 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Hämndens Gud, HERRE, hämndens Gud, visa dig! Res dig, du jordens domare, ge de stolta vad de förtjänar! Hur länge ska de gudlösa, HERRE, hur länge ska de gudlösa triumfera? Deras tal flödar av fräckhet, alla förbrytare förhäver sig. HERRE, de krossar ditt folk, de förtrycker din arvedel, de dödar änkor och främlingar och mördar de faderlösa, och de säger: "HERREN ser det inte, Jakobs Gud märker det inte." Fatta, ni oförnuftiga bland folket! Dårar, när ska ni bli kloka? Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som format ögat, skulle han inte se? Han som fostrar folken, skulle han inte straffa, han som lär människan förstånd? HERREN känner människornas tankar, han vet att de är tomhet. Salig är den som du, HERRE, fostrar och lär från din lag för att ge honom ro från onda dagar tills graven är grävd för de gudlösa. HERREN förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel. Rättvisa ska åter gälla i rätten, och alla som har ärliga hjärtan ska följa den. Vem står upp för mig mot de onda? Vem hjälper mig mot förbrytarna? Om inte HERREN var min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta. När jag säger: "Min fot vacklar", då är din nåd mitt stöd, HERRE. När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ. Kan en orättfärdig domstol ha gemenskap med dig, en som gör orätt i lagens namn, som angriper en rättfärdig själ och fördömer oskyldigt blod? Men HERREN har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa. Han låter deras brott drabba dem själva, han förgör dem för deras ondska. HERREN vår Gud ska förgöra dem.
Psaltaren 94:1-23 nuBibeln (NUB)
Du hämndens Gud, HERRE, du hämndens Gud, träd fram! Res dig, du jordens domare! Ge de högmodiga det straff de förtjänar. HERRE, hur länge, hur länge ska de onda få triumfera? Deras tal är ett flöde av fräckheter, alla som gör orätt förhäver sig. De krossar ditt folk, HERRE, de förtrycker din arvedel. Brutalt dödar de änkor och främlingar, och de mördar faderlösa barn. ”HERREN ser det inte”, säger de, ”Jakobs Gud märker det inte.” Besinna er, ni vettlösa bland folket! Ni dårar, när ska ni ta ert förnuft till fånga? Skulle han som har planterat örat inte höra? Skulle han som har format ögat inte se? Skulle han som tillrättavisar folken inte straffa? Skulle han som undervisar människan inte veta? HERREN känner människornas tankar och vet att de är tomhet. Lycklig är den som du, HERRE, fostrar och undervisar utifrån din lag, för att ge honom ro i onda tider, tills de gudlösas grav har grävts. För HERREN förkastar inte sitt folk, han överger inte sin arvedel. Ty rättfärdigheten ska åter gälla i domen, och alla som har uppriktiga hjärtan ska rätta sig efter det. Vem vill stå upp för mig mot de onda? Vem vill försvara mig mot dem som gör orätt? Om inte HERREN hade hjälpt mig, skulle jag snart bo i tystnaden. När jag tänkte: ”Nu tappar jag fotfästet,” då var din nåd mitt stöd, HERRE. När ångesten fyller mitt sinne, ger din tröst mig glädje. Skulle en korrumperad domstol ha ditt stöd, då orätt skipas i lagens namn? De gör en sammansvärjning mot den rättfärdige och dömer den oskyldige till döden. HERREN är min borg, min Gud är en tillflykt och en klippa för mig. Han låter deras orätt komma över dem själva, han krossar dem för deras ondska, HERREN, vår Gud förgör dem.
Psaltaren 94:1-23 Svenska Kärnbibeln (SKB)
[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: ”En psalm av David, för veckans fjärde dag”, vilket är onsdag.] ______ Hämndens Gud (El), Herre (Jahveh), Hämndens Gud (El), träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt)! Stå upp (lyft upp dig själv), du jordens domare, ge de stolta deras vedergällning. Herre (Jahveh), hur länge ska de onda... hur länge ska de onda jubla (triumfera, ropa i glädje)? De sprutar ur sig (okontrollerat, spyr ut) [en massa ord, se Ords 15:2], de talar arrogant (fräckt), alla som ägnar sig åt överträdelse sätter sig själva högt. De krossar folket, Herre (Jahveh), och hemsöker deras arv. De slår änkan och främlingen och mördar den faderlöse. [De mest utsatta i samhället, se 2 Mos 22:215 Mos 24:17Mal 3:5.] De säger: ”Herren (Jah) ska inte se, inte heller ska Jakobs Gud (Elohim) höra [vad vi håller på med].” Tänk efter, ni brutala (råa, djuriska) bland människor. Och ni [oresonliga] dårar, när ska ni förstå? Han som formade örat, skulle han inte höra? Han som formade ögat, skulle han inte se? Han som tuktar hednafolk (nationer), skulle han inte korrigera? Ja, han som lär människan kunskap? Herren (Jahveh) känner människans tankar, att de är fåfängliga. Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar] som du undervisar, Herre (Jah), och lär om din undervisning (hebr. Torah), så att du kan ge honom vila från de onda dagarna, till dess avgrundsdjupet har blivit grävt för de onda. För Herren (Jahveh) ska inte förkasta sitt folk, inte heller ska han överge sin arvedel. Rätten ska återvända till domarna, och alla rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan) ska följa den. Vem ska stå upp för mig mot våldsverkarna? Vem ska stå upp för mig mot överträdarna? Om inte Herren (Jahveh) hade varit min hjälp, skulle min själ snart ha bott i tystnaden (graven). Om jag säger [tänker inom mig]: ”Min fot vacklar”, då upprätthåller mig din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahveh). När mina oroliga tankar är många inom mig (när mitt inre är fullt av bekymmer), då gläder din tröst [plural – Guds flera sätt att trösta] min själ. [Ordet för oroliga tankar och bekymmer (hebr. sarafim) används bara här och i Ps 139:23. Det hebreiska verbet för att glädja (shaa) beskriver en lekfull och sprudlande glädje som ett barn har, se även Jes 11:866:12Ps 119:164770. Roten till det hebreiska ordet för tröst (tanhum) har att göra med att andas djupt och beskriver intensiva känslor av sorg och medlidande. Det finns hopp och lindring för varje orolig tanke då Gud genom sitt mångfacetterade tröstsätt vänder sorg till glädje, se Ps 30:12.] Ska fördärvets tron (ondskefulla domarsäten) [partiska domare], som främjar ont uppsåt med sina lagar, ha gemenskap med dig? De samlar sig tillsammans mot den rättfärdige (hans själ, liv, person – hebr. nefesh) och utgjuter (dömer) oskyldigt blod. Men Herren (Jahveh) har varit mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd), och min Gud (Elohim) min tillflykts klippa. Han har fört deras egna överträdelser över dem, och ska hugga av dem i deras egen ondska, Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim) ska hugga av dem.
Psaltaren 94:1-23 Bibel 2000 (B2000)
Herre, du hämndens Gud, du hämndens Gud, träd fram! Res dig, du jordens domare, straffa de högmodiga som de förtjänar! Herre, hur länge, hur länge skall de gudlösa få jubla, deras tal flöda av fräckhet, alla ogärningsmän förhäva sig? Herre, de krossar ditt folk, de förtrycker din egendom. De dödar änkor och främlingar och mördar de faderlösa. »Herren ser det inte«, säger de, »Jakobs Gud märker det inte.« Ni oförnuftiga i vårt folk, tänk efter, ni dårar, när skall ni få förstånd! Skulle han som gett er öron inte höra, han som skapat ögat inte se? Skulle han som fostrar folken inte straffa, han som undervisar människorna inte veta? Herren känner människornas planer, han vet att de är idel tomhet. Lycklig den som du, Herre, fostrar och undervisar genom din lag. Du ger honom ro i onda dagar, medan graven grävs åt de gudlösa. Ty Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin egendom. Den rättfärdige skall få sin rätt och alla redbara ha en framtid. Vem försvarar mig mot de onda, vem tar mitt parti mot ogärningsmän? Om inte Herren kom till min hjälp skulle jag snart få bo i tystnaden. När jag är rädd att tappa fotfästet håller din godhet mig uppe, Herre. När mitt hjärta är fullt av bekymmer gör din tröst mig glad. Partiska domare har inte ditt stöd, dessa som gör orätt i lagens namn. De gaddar sig samman mot den rättfärdige och dömer den oskyldige till döden. Men Herren är min trygga borg, min Gud är min klippa och min tillflykt. Han skall straffa dem för deras brott och krossa dem för deras ondska. Herren, vår Gud, skall krossa dem.