Psaltaren 95:1-11
Psaltaren 95:1-11 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Kom, låt oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa. Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse, höja jubel till honom med lovsång! Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder är hans. Hans är havet, ty han har gjort det, och det torra har hans händer format. Kom, låt oss falla ner och tillbe, låt oss böja knä för HERREN, vår skapare. Ty han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren som står under hans vård. I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som i Meriba, som på Massas dag i öknen, där era fäder frestade mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar. I fyrtio år väckte det släktet min avsky, och jag sade: "De är ett folk som far vilse med sina hjärtan, de vill inte veta av mina vägar." Så svor jag i min vrede: "De skall inte komma in i min vila."
Psaltaren 95:1-11 Karl XII 1873 (SK73)
Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst. Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer. Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar. Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans. Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt. Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver. Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får. I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene; Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk; Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja; Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.
Psaltaren 95:1-11 Svenska 1917 (SVEN)
Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa. Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger. Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans; hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra. Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare. Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård. O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen, där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk. I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.» Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
Psaltaren 95:1-11 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Kom, låt oss ropa till HERREN, jubla till vår frälsnings klippa! Låt oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse, jubla till honom med lovsång, för HERREN är en stor Gud, en stor kung över alla gudar. Han har jordens djup i sin hand, och bergens toppar är hans. Hans är havet som han har gjort, och det torra som hans händer format. Kom, låt oss falla ner och tillbe, böja knä för HERREN vår Skapare, för han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren i hans vård. I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid Meriba, som på Massas dag i öknen, där era fäder frestade mig och prövade mig fast de sett mina gärningar. I fyrtio år var jag vred på det släktet, och jag sade: "De är ett folk med vilsna hjärtan, de känner inte mina vägar." Så svor jag i min vrede: "De ska aldrig komma in i min vila."
Psaltaren 95:1-11 nuBibeln (NUB)
Kom, låt oss sjunga till HERRENS ära, jubla inför vår frälsnings klippa! Kom till honom med tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom, för HERREN är en stor Gud, en stor kung över alla gudar. I hans hand är jordens djup, och honom tillhör bergstopparna. Hans är havet, för han har gjort det, och det torra landet, som hans händer har format. Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä inför HERREN, vår skapare, för han är vår Gud! Vi är hans folk, fåren i hans hjord och i hans omsorg. Om ni idag hör hans röst: ”Förhärda inte era hjärtan, som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen, där era fäder satte mig på prov, de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar. I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte, och jag sa: ’Detta folk far vilse i sina hjärtan. De känner inte mina vägar.’ Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”
Psaltaren 95:1-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Kom (börja gå, vandra; sätt igång)! Låt oss sjunga (höja gälla triumferande jubelrop) till Herren (Jahveh). Låt oss ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till vår frälsnings klippa. [Det hebreiska ordet jesha som betyder frälsning, räddning, befrielse, säkerhet, vård och välgång används sextio gånger i Psaltaren och är detsamma som Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus.] Låt oss träda fram inför hans ansikte (inför honom; i hans närvaro) med tacksägelse [som ett gemensamt hyllningsoffer] med sånger (psalmer, sång och spel) ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till honom. För en stor [allsmäktig] Gud (El) är Herren (Jahveh) och en stor kung över alla gudar (hebr. elohim). [Ps 47:396:4] I hans hand är jordens djup, och bergstopparna tillhör honom. Hans är havet, för han gjorde det, hans händer formade torra land. [Bland de omkringliggande hedniska folken hade man olika gudar för olika områden, men Israels Gud är en, och han råder över allt skapat – djup och höjd, hav och land. Det vanliga ordet för ”torrt land” är jabasha, se 1 Mos 1:9-102 Mos 14:16Jos 4:22. Här används dock det ovanligare jabeshet som annars bara påträffas i 2 Mos 4:9, där Gud berättar för Mose hur han ska ta vatten från floden som ska förvandlas till blod på ”torra land”. Gud är större än alla egyptiska avgudar! Ordet ”torra land” för också tankarna till uttåget ur Egypten och hur israeliterna korsade Röda havet, en berättelse som återknyter till varningen i psalmens senare del.] Kom (kom in, gå in)! Låt oss falla ner (buga oss djupt ner; kasta oss till marken) och böja oss (böja våra knän); låt oss knäböja (välsigna) inför Herrens (Jahvehs), vår Skapares, ansikte. [Tre olika hebreiska ord används för att beskriva ödmjuk tillbedjan: shacha, kara och barach. Denna trefaldiga upprepning ger extra betoning på denna vers som en central vers i psalmen.] För han är vår Gud (Elohim) och vi är folket i hans vård (hjord; på hans betesmark), en fårhjord (flock av småboskap) i hans hand [under hans ledning och beskydd]. [Joh 10:27] [Nu skiftar tonen i psalmen. Från glädjefylld tillbedjan till en varning från den helige Ande, se Heb 3:7. Detta skärper tonen och visar allvaret i en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Vi påminns om att tillbedjan inte bara är sånger och ord, utan också lydnad. Om Gud ska vara vår herde, måste vi också följa honom. I Mellanöstern drivs inte får på bakifrån, de följer efter sin herde och lyssnar till hans röst.] Idag, om du hör hans röst: ”Förhärda inte ert hjärta, som vid Meriva [hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se 2 Mos 17:7], som [den där] dagen i Massa [hebreiska för prövning, frestelse, test och förtvivlan] i öknen (vildmarken) [då israeliterna var utan vatten], där era fäder satte mig på prov, de prövade mig, fastän de hade sett min gärning (mitt verk) [uttåget – befrielsen från slaveriet]. [De hebreiska orden Meriva och Massa har fått namnge platser längs israeliternas ökenvandring. Inte långt efter att de korsat Röda havet på ett mirakulöst sätt, sattes de på prov då det inte fanns vatten. Frågan som då ställdes var: ”Är Herren med oss eller inte?”, se 2 Mos 17:7. En liknande händelse inträffade även en generation senare när Mirjam hade dött i öknen Sin, se 4 Mos 20:113. Hebreerbrevets författare varnar utifrån dessa verser för risken att avfalla från den levande Guden och betonar att de ska uppmuntra varandra att hålla fast vid sin tro, se Heb 3:7-14. Se även 5 Mos 6:169:2232:5133:8Ps 81:8106:32.] I fyrtio år var jag förbittrad på (avskydde, föraktade, sörjde jag) detta släkte (den generationen), och jag sa: ’De är ett folk som far vilse i sitt hjärta [ett folk med vilsna hjärtan]. De känner inte mina vägar.’ Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ” [4 Mos 14:21-235 Mos 1:3435]
Psaltaren 95:1-11 Bibel 2000 (B2000)
Kom, låt oss jubla till Herrens ära och hylla vår klippa, vår räddning! Låt oss träda fram inför honom och tacka, hylla honom med sång och spel! Ty en stor Gud är Herren, en stor konung över alla gudar. I hans hand är jordens djup, och bergens toppar är hans. Hans är havet, som han har gjort, och fasta landet, som hans händer format. Kom, låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren, vår skapare, ty han är vår Gud och vi hans folk, fåren i hans hjord. Om ni ändå ville lyssna till honom i dag! Förhärda er inte som vid Meriva, som den gången vid Massa i öknen, där era fäder satte mig på prov, prövade mig fast de sett vad jag gjort. I fyrtio år var jag led på det släktet och sade: Detta folk far vilse, de känner inte mina vägar. Och jag svor i min vrede: Aldrig skall de nå fram till min viloplats.