Romarbrevet 2:2-11 - Jämför alla versioner

Dela

Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad. Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom? Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist. Han skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten. Nöd och ångest över varje människa som gör det onda, juden främst men också greken. Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken. Gud gör inte skillnad på människor.

Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak? Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras. Han ska löna var och en efter hans gärningar : evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten. Nöd och ångest över varje människas själ som gör det onda, juden först men också greken, men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken, för Gud är inte partisk.

Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras. Han skall ge var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ty Gud är inte partisk.

Vi vet att Gud är rättvis när han dömer de människor som lever på det här viset. Men du som dömer dina medmänniskor, du tror väl inte att Gud bara ska ha överseende med dig, trots att du handlar precis likadant? Föraktar du Guds stora godhet, tolerans och tålamod? Inser du inte att han genom sin godhet vill få dig att vända om? Med din envishet och ditt obotfärdiga hjärta drar du över dig vrede till vredens dag, då det ska visa sig att Gud dömer rättvist. Då ska var och en få lön efter sina gärningar. Gud ska ge evigt liv åt dem som utan att tröttna fortsätter att göra det goda och söker härlighet, ära och odödlighet. Men han ska i sin vrede straffa dem som bara tänker på sig själva, vänder sig bort från sanningen och gör det som är orätt. Nöd och ångest ska drabba varje människa som gör det onda, först juden, sedan greken. Men härlighet, ära och frid ges till var och en som gör det goda, först juden, sedan greken. Gud behandlar alla lika.

Nu vet vi att Guds dom över dem som lever så är rättvis (är grundad i sanning). Hur tänker du (vad inbillar du dig), människa? Ska just du undkomma Guds dom, när du dömer dem som handlar så, och själv gör likadant? Eller föraktar (tar lätt på; underskattar) du hans rikedom på (värdet på hans oändliga) godhet (generositet) och fördragsamhet (tolerans, återhållsamhet) och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet är tänkt att föra dig till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt)? [Gud vill inte att någon ska gå förlorad, utan vill att alla ska få tid att omvända sig, se .] På grund av ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras. Han ska löna var och en efter hans gärningar. [Citat från . Liknar också Jesu uttalande i .] Evigt liv åt dem som uthålligt (tålmodigt) gör det goda och söker (har för vana att leva för) härlighet, ära och oförgänglighet [det som har evighetsvärde], men vrede och straff åt dem som söker sitt eget (sina egna ambitioner) och inte följer (tror eller lyder) sanningen utan [i stället följer, tror och lyder] orättfärdigheten. Lidande (nöd, betryck) och ångest över varje människas själ som [fullt ut] gör det onda, judens först (främst) men också grekens men härlighet, ära (högaktning) och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken, för Gud är inte partisk (gör inte skillnad på människor). [Vers 6-11 är symmetriskt strukturerade som en kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket, osv.]

Och vi veta att Guds dom verkligen kommer över dem som handla så. Men du menar väl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du människa, som dömer dem som handla så, och dock gör detsamma som de? Eller föraktar du hans godhets, skonsamhets och långmodighets rikedom, utan att förstå att denna Guds godhet vill föra dig till bättring? Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare. Ty »han skall vedergälla var och en efter hans gärningar». Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet i att göra det goda söka härlighet och ära och oförgänglighet. Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse. Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens. Men härlighet och ära och frid skall tillfalla var och en som gör det goda, först och främst juden, så ock greken. Ty hos Gud finnes intet anseende till personen

Vi vet att Gud är rättvis när han dömer de människor som lever på det här viset. Men du som dömer dina medmänniskor, du tror väl inte att Gud bara ska döma andra, och ha överseende med dig, trots att du handlar precis likadant? Underskatta inte Gud, när han på grund av sin godhet och sitt tålamod inte straffar dig genast! Inser du inte att han genom sin godhet vill få dig att vända om till honom? Om du envist vägrar att vända om till Gud, gör du ditt straff värre på domens dag, för på den dagen ska det visa sig att Gud dömer alla rättvist. Då ska var och en få lön efter sina gärningar. Gud ska ge evigt liv åt dem, som utan att tröttna, fortsätter att göra det goda och söker härlighet, ära och odödlighet tillsammans med Gud. Men han ska i sin vrede straffa dem som bara tänker på sig själva, och som istället för att göra det som är rätt, lever i ondska. Nöd och ångest ska drabba varje människa som gör det onda. Det ska drabba judarna, som först fick höra Guds budskap, men också alla andra folk. På samma sätt ska härlighet, ära och frid ges till var och en som gör det goda. Det ska ges till judarna, som först fick höra Guds budskap, men också till alla andra folk. Gud behandlar alla lika.

Ty vi vete, att Guds dom är rätt öfver dem som sådana göra. Eller menar du, o menniska, som dömer dem som sådana göra, och gör detsamma, att du skall kunna undfly Guds dom? Eller föraktar du hans godhets, tålsamhets och långmodighets rikedom, icke förståndandes, att Guds mildhet lockar dig till bättring? Utan efter dina hårdhet och obotfärdiga hjerta samkar du dig sjelfvom vrede, på vredenes dag, när Guds rättvisa dom blifver uppenbar; Hvilken gifva skall hvarjom och enom efter hans gerningar; Nämliga pris och äro, och oförgängeligit väsende dem, som med tålamod, uti goda gerningar, fara efter evigt lif. Men dem som enträtne äro, och icke vilja lyda sanningene, utan lyda orätthetene, ogunst och vrede; Bedröfvelse och ångest öfver hvar och en menniskos själ, som illa gör; först Judarnas, Grekernas också. Men heder, och ära, och frid hvarjom och enom som väl gör; först Judomen, Grekomen också. Ty Gud ser icke efter personen.