1 Korintierbrevet 10:13

Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut. [Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även Matt 6:13Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se 1 Mos 22:1Job 1:12Matt 4:1Jak 1:134:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med ”resultat”. Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.] [Nu kommer Paulus till det tredje och sista stycket som har att göra med hur mycket en kristen ska anpassa sig till sin kultur. Han började med att ”för alla har jag blivit allt” se 1 Kor 9:22. Sedan reflekterade han över de judiska sakramenten som har en fortsättning i dopet och nattvarden. Detta stycke handlar om hedniska traditioner som har religiös innebörd. Enskilt hemma hos någon behöver det inte nödvändigtvis vara något problem att äta kött offrat till avgudar, men tillsammans med andra troende är det annorlunda. Ha inget med det att göra. Här gäller inte ”allt för alla”, utan ”inget för alla”!]