Jesaja 44
44
1Men lyssna nu [trots att du har syndat, se Jes 43] du Jakob min tjänare,
du Israel som jag har utvalt.
2Så säger Herren (Jahveh),
han som skapade dig,
han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig:
Frukta inte, du min tjänare Jakob,
du Jesurun som jag har utvalt. [Jesurun är en kärleksfull poetisk titel för Israel, betyder antagligen ”den rättfärdige”.]
3 [Som en varsam trädgårdsmästare som sköter om sin trädgård:]
Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
och strömmar över torrt land.
Jag ska utgjuta min Ande över dina barn,
min välsignelse över dina avkomlingar.
4De ska växa upp mitt ibland det gröna gräset,
som popplar (pilträd) vid vattenbäckar.
5Då ska en [av dessa återvändande judar] säga: ”Jag tillhör Herren (Jahveh)”,
en annan ska tilltalas [av andra] med Jakobs namn.
en annan skriva med sin hand [som när man signerar ett kontrakt]: ”Herrens egen”,
och tilltalas [av andra] med det ärofyllda (högt aktade) namnet Israel.
[Det judiska folket ska inte längre vara hånat och föraktat.]
6Så säger Herren (Jahveh), Israels Konung,
och hans Återlösare, Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot):
Jag är den förste och jag är den siste [jag är evig],
förutom (vid sidan av) mig finns ingen Gud (Elohim).
7Vem [vilken av alla dessa avgudar] är som jag?
Ropa och berätta (ordagrant: Ropa och låt det berättas för henne),
ja, lägg fram (redogör för) allt som har hänt [i historien, hur alla profetiska ord slagit in] sedan jag insatte det eviga (urgamla) folket. [Kallade Abraham till att bli ett stort folk, se 1 Mos 12:1.]
Låt dem [försök få avgudarna att] berätta vad som ska komma [vad som är nära förestående],
och vad som kommer att ske [slutligen ska ske i kommande tidsåldrar].
8Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
[Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och berättat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
9De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
och vet ingenting (saknar kunskap) för att de ska skämmas.
10Vem har formgett en gud,
eller en gjuten avbild som inte är till någon nytta?
11Se, alla som följer dem ska skämmas,
och hantverkarna, begåvade bland människor,
låt dem alla samlas tillsammans, låt dem stå upp,
de ska frukta och de ska skämmas tillsammans.
12Smeden tar [använder, vässar] sitt verktyg (någon form av yxa – hebr. maatzad)
och arbetar i kolet och bearbetar det [metallstycket] med hammaren
och arbetar med sin starka arm,
han blir hungrig och hans styrka sviker,
han dricker inget vatten och blir svag.
13Snickaren sträcker ut linan [mäter längden]
och gör ett märke med pennan,
han passar ihop det med ritningen
och han märker ut det med verktygen,
och gör det som en mansfigur
enligt mannens skepnad, för att bo i huset [som en husgud – avgud].
14Han hugger ner cedrar åt sig
och tar en cypress och en ek
och låter dem växa sig starka bland skogens träd.
Han planterar en pinje och regnet ger den näring (bokstavligt: regnet gör den stor).
15Sedan använder en människa det som bränsle
och han tar av det och värmer sig,
ja han antänder det och bakar bröd,
han gör en gud och tillber den,
han gör en skuren avbild och faller ner för den.
16Han bränner hälften av det i eld,
med den halvan äter han kött,
han grillar det och är tillfreds,
han värmer också sig själv och säger:
”Haha (hebr. heach – ett uttryck för dåraktig ironi), nu är jag är varm, jag ser eldslågorna”.
17Av det som blir över gör han en gud (hebr. el), ja, en utskuren avgud.
Han faller ner inför den och lovsjunger
och ber till den och säger:
”Befria mig, för du är min gud (hebr. el).”
18De vet inte, inte heller förstår de,
för deras ögon är insmorda (variga) så att de inte kan se
och deras hjärtan så att de inte kan förstå.
19Och ingen betänker i sitt hjärta,
inte heller finns där kunskap (intim förståelse) eller förstånd till att säga:
”Jag har bränt upp hälften av det i eld
och jag har även bakat bröd på dess kol,
jag har grillat köttet och ätit det,
ska jag då göra en styggelse av resten?
Ska jag falla ner inför stocken av trä?”
20Han strävar efter aska, ett bedraget hjärta har vänt honom till sidan,
så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
”Är där inte en lögn i min högra hand (ordagrant: din högra)?”
21Kom ihåg dessa ting du Jakob
och Israel, för du är min tjänare.
Jag har format (danat) dig,
du är min egen tjänare Israel,
du ska inte glömma bort mig.
22Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser,
och som ett moln dina synder.
Återvänd till mig,
för jag har återlöst dig.
23Sjung ni himlar, för Herren (Jahveh) har gjort det,
ropa ni jordens djup (jordens lägsta platser)
brist ut i sång ni berg
och skogar och varje träd som finns i dem,
för Herren (Jahveh) har återlöst Jakob
och förhärligar sig själv i Israel.
24Så säger Herren (Jahveh)
din Återlösare och han som formade dig redan i moderlivet:
Jag är Herren (Jahveh)
som har skapat allting,
som har expanderat (spänt ut) himlarna (universum) helt själv,
som har hamrat (spänt) ut jorden alldeles själv.
[Här används det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum och ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt om jorden. Här anas ett expanderade universum och fler dimensioner än rum och tid, se även 2 Sam 22:10.]
25Det frustrerar (stör, irriterar) bedragarnas teckentyderi
och gör siarna ilskna,
det vänder bak och fram på de visa
och gör deras kunskap till dårskap.
26Det bekräftar hans tjänares ord
och uppfyller hans budbärares råd,
som säger till Jerusalem: ”Hon ska bli bebodd”
och till Juda städer: ”De ska bli uppbyggda
och jag ska resa upp dess ödelagda platser.”
27Som säger till djupen: ”Torka upp och jag ska torka upp dina floder.”
28Som säger om Kyros: ”Han är min herde och ska utföra alla mina önskningar”
och säger till Jerusalem: ”Hon ska bli uppbyggd”
och till templet: ”Min grund ska bli lagd.”
Currently Selected:
Jesaja 44: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln
