Klagovisorna 3:21-24

Detta påminner jag mitt hjärta om, därför har jag hopp. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i orden ”Kom ihåg”, ”i minnet” och ”Detta” och förstärker vikten av att inte glömma hur det har varit. När sorgeprocessen så småningom har nått sitt slut ska det finnas minnen kvar, men då är de inte längre smärtsamma som nu.] Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är det att det inte är ute med oss (att vi inte är förbrukade), att det inte är slut med hans [stora] barmhärtighet (oändliga nåd – hebr. rachamim). [Både nåd och barmhärtighet är plural i grundtexten. Orden står först och sist och ramar in hela versen.] Nya är de [plural – nåden/kärleken och barmhärtigheten] varje morgon, stor (överflödande; numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet – hebr. emonah). Herren (Jahveh) är min del (portion), säger min själ (mitt inre – hebr. nefesh), därför vill jag troget vänta (ha en förväntan) på honom.