Psaltaren 105
105
Psalm 105 – Gud är trofast
[Psalmisten uppmanar Israel att prisa Gud eftersom han har befriat sitt folk från Egypten och uppfyllt sina löften till Abraham. En parallell version av de första 15 verserna av psalmen finns också i 1 Krön 16:8-22.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Inledande uppmaning att prisa Gud, vers 1-6
2. Guds trofasthet mot Abraham, vers 7-15
3. Guds trofasthet mot Josef, vers 16-23
4. Guds trofasthet mot israeliterna i Egypten, vers 24-36
5. Guds trofasthet genom öknen och i landet, vers 37-45]
Prisa och sjung till Guds ära
[Vers 1-15 återfinns i stort sett ordagrant också i 1 Krön 16:8-22.]
1Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),
åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
2Sjung till honom, musicera till honom,
begrunda (tänk på, reflektera över) alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort).
3Ha er ära i hans heliga namn,
låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahveh).
4Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahveh) och hans styrka (makt) [frälsning],
sök (leta, be, längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen; för evigt).
[I hebreiskan används två olika hebreiska verb (darash och baqash) som översatts ”fråga efter” och ”sök”. Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: dalet, resh och shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom.
Ordet baqash har också tre bokstäver: Bet, qof och shin. Den sista bokstaven, shin, illustrerar Guds kraft precis som i darash. bet är en bild på ett hus och qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist i huset och som därmed har Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka, som är frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro.
Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts ”ständigt” kommer från verbet ”att sträcka” eller ”att tänja” dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]
5Kom ihåg hans underbara gärningar,
allt fantastiskt som han har gjort,
hans mirakler och hans muns domar.
6Abrahams säd, hans tjänare,
Jakobs söner (barn), hans utvalda. [1 Mos 12:1-3]
Guds trofasthet mot Abraham
7Han är Herren vår Gud (Jahveh Elohim).
Hans domar finns på hela jorden.
8Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
orden som han befallde för tusen generationer.
9Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
och eden som han gav Isak.
[Förbundet är ett blodsförbund, 1 Mos 15; 17:23; 26:3-5 och i hebreiskan är uttrycket alltid att man ”skär ett förbund” det pekar fram på Jesus som när han gav oss det Nya förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.]
10Han har bekräftat det till Jakob som en förordning (hebr. choq),
till Israel ett evigt förbund.
11Du säger: ”Till dig ska jag ge Kanaans land,
hela ditt arv.” [1 Mos 15:18]
12När de bara var ett fåtal, ja, mycket få,
och färdades genom det (utlovade landområdet),
13när de gick från land till land,
från ett kungarike till ett annat folk,
[Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]
14tillät han ingen att göra fel mot dem,
han bestraffade kungar för deras skull.
15 [Och sa:] ”Rör inte mina smorde (utvalda)
och tillfoga inte mina profeter någon skada.”
Guds trofasthet mot Josef
16Han kallade på en hungersnöd över landet,
han avbröt hela matförsörjningen (allt bröd uteblev). [1 Mos 41:54]
17Han sände en man framför dem,
såld som en slav – Josef. [1 Mos 37; 45:5; 50:20]
18hans fötter sattes i kedjor,
hans nacke (hebr. nefesh) slogs i järn (hela hans person var bunden),
19till den tid då hans ord (tal – hebr. davar) kom,
Herrens (Jahvehs) löftesord (hebr. imrah) prövade honom.
20Kungen sände bud och frigjorde honom,
folkets regent satte honom fri. [1 Mos 41:14, 40]
21Han gjorde honom till herre över sitt hus
och till regent över hans egendom [Apg 7:10],
22till att disciplinera hans furstar efter sitt behag
och undervisa hans äldste i vishet.
23Israel kom också till Egypten
och Jakob reste till Hams (hebr. Cham) land [Egypten, se 1 Mos 46:1-7].
Guds trofasthet mot israeliterna i Egypten
24Han lät sitt folk växa till storligen (i antal, vara fruktsamma) [2 Mos 1:7]
och gjorde dem övermäktiga för sina motståndare.
25Han vände deras [egyptiernas] hjärtan
till att hata hans folk och hantera hans tjänare hårdhänt. [2 Mos 1:8]
26Han sände Mose,
sin tjänare och Aron som han utvalt. [2 Mos 3:1-4:17]
27De utförde ibland dem hans olika tecken,
mirakler [2 Mos 7-12] i Hams land [Egypten, se 1 Mos 46:1-7].
28Han sände mörker, och det blev mörkt,
och de gjorde uppror mot hans ord. [2 Mos 10:21-22]
29Han förvandlade deras vatten till blod
och slog deras fiskar. [2 Mos 7:20-21]
30Deras land vimlade [övertäcktes] av grodor,
ända in i kungens kammare. [2 Mos 8:6]
31Han talade och det kom flugsvärmar
och myggor inom alla landets gränser. [2 Mos 8:17; 21]
32Han gav dem hagel istället för regn
och flammande eld (åskoväder) i deras land.
33Han slog deras vinstockar och deras fikonträd
och bröt sönder träden i deras land. [2 Mos 9:23]
34Han talade och gräshoppor kom
och skadliga larver utan tal (omöjliga att räkna på grund av sin stora mängd). [2 Mos 10:4-5]
35De åt upp alla örter i deras land
och de åt upp all frukt på marken.
36Han slog alla förstfödda i deras land,
det förstfödda av deras styrka. [2 Mos 11:4-5]
Guds trofasthet genom öknen och i landet
37Han förde ut dem med silver och guld [2 Mos 12:35-36],
och där fanns ingen som snavade (gick dåligt) bland hans stammar.
38Egypten gladdes när de lämnade,
för fruktan för dem hade kommit över dem.
39Han spred ut en molnstod som ett skydd
och eld för att ge dem ljus på natten. [2 Mos 13:21-22]
40De bad och han gav dem vaktlar [2 Mos 16:13; 4 Mos 11:31-32],
och gav dem mycket himmelskt bröd [2 Mos 16:14-15].
41Han öppnade klippan och vatten forsade ut,
det rann en flod på en torr plats. [2 Mos 17:1-7]
42För han kom ihåg sitt heliga ord
till Abraham, sin tjänare. [1 Mos 12:1-3]
43Han förde ut sitt folk med glädje,
sina utvalda med sång. [2 Mos 15]
44Han gav dem ländernas områden
och de tog folkets arbete i besittning.
45För att de skulle hålla (vakta, bevara) hans förordningar (ordagrant ”saker inristat” – hebr. chuqim)
och ta vara på hans undervisning [Torah – instruktionerna i de fem Moseböckerna].
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Currently Selected:
Psaltaren 105: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln