Psaltaren 119
119
Psalm 119 – Den stora alfabetspsalmen
[Psalm 119 är Bibelns längsta kapitel och är en hyllning till Guds ord. Psalmen är alfabetisk. I ordningsföljd genom hela det hebreiska alfabetet följer åtta verser som alla börjar på samma bokstav. Den första och femte versen i varje sektion har ofta samma tema. Den sjätte är ofta en kontrast till den femte och den sista (åttonde) tenderar att introducera nästa stycke.
De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
Åtta hebreiska uttryck för Guds ord återkommer ofta:
Imrah (singular, 19 ggr) – löftesord, tal.
Davar (singular, 24 ggr) – ord, uppenbarelse; pluralformen davarim används några gånger (det finns vissa skillnader i manuskript, se vers 57, 130, 139 och 161) och även om de tio budorden, se 2 Mos 34:28; 5 Mos 4:13; 10:4.
Chuqim (plural, 21 ggr) – förordningar; ordagrant ”saker inristat” vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring.
Mitzvot (plural, 22 ggr) – budord, tydliga befallningar; den judiska traditionen har identifierat inte bara 10, utan 613 mitzvot (totalt 365 förbud och 248 uppmaningar) i de fem Moseböckerna.
Mishpatim (plural, 23 ggr) – påbud, bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra.
Edot (plural, 23 ggr) – stadgar, vittnesbörd; Guds grundläggande regler.
Piqudim (plural, 21 ggr) – föreskrifter, påbud, uppdrag; ordet återfinns bara här och i tre andra psalmer.
Torah (singular, 25 ggr) – undervisning, vägledning med instruktioner. Ordet Torah (som Kärnbibeln genomgående skriver med stor begynnelsebokstav p.g.a. dess centrala roll) kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning. Användningen är bred, ibland syftar ordet generellt på hela Guds ord, ibland endast på de fem Moseböckerna. I Torah ingår chuqim, mitzvot och mishpatim och även halacha, den juridiska aspekten av ”lagen”.
Bara 4 av psalmens 176 verser har inte med något av dessa orden, se vers 3, 37, 90 och 122. I 6 av psalmens 22 sektioner finns alla dessa åtta ord med, se he, vav, chet, jod, kaf och pe.
Författare: Okänd
Struktur: Alfabetisk – Åtta verser för varje bokstav. Här finner vi en kiastisk struktur i sju steg där varje sektion består av tre bokstäver, förutom den i mitten som har fyra. Psalmen har ibland kallats Menorah-psalmen, då ljusstaken i templet, menoran, är dekorerad med 22 mandelblommor som har samma strukturella mönster: tre på de sex grenar som sträcker sig från lampstaken och fyra på den centrala, se 2 Mos 25:31-40.
א – alef, vers 1-8
ב – bet, vers 9-16
ג – gimel, vers 17-24
ד – dalet, vers 25-32
ה – he (har alla 8 ord), vers 33-40
ו – vav (har alla 8 ord), vers 41-48
ז – zajin, vers 49-56
ח – chet (har alla 8 ord), vers 57-64
ט – tet, vers 65-72
י – jod (har alla 8 ord), vers 73-80
כ – kaf (har alla 8 ord, vers 88b mittpunkt), vers 81-88
ל – lamed, vers 89-96
מ – mem, vers 97-104
נ – nun, vers 105-112
ס – samech, vers 113-120
ע – ajin, vers 121-128
פ – pe (har alla 8 ord), vers 129-136
צ – tsade, vers 137-144
ק – qof, vers 145-152
ר – resh, vers 153-160
ש – shin (kiasm kring talet sju), vers 161-168
ת – tav, vers 169-176
När en psalm är alfabetisk är det ett tecken på att psalmisten vill vara allomfattande. I t.ex. Psalm 145, som är en lovsång, vill David prisa Gud på alla tänkbara sätt från A till Ö. Här i Psalm 119 är psalmistens önskan att leva ett heligt liv. Genom att följa den alfabetiska strukturen (gånger åtta) uttrycker psalmisten sin överväldigande önskan att tjäna Gud på alla möjliga sätt som går att uttrycka med ord! Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8.]
א – alef
[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Talvärdet är 1. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den förste och det viktigaste. De två första verserna börjar båda med ordet ashrei, samma ord som inleder hela Psaltaren, se Ps 1:1. Ordet för att vandra (hebr. halach) används i vers 1 och 3 (dock med olika verbformer) och ramar in vers 2. Att hebreiskan saknar tempus går inte att förmedla i en översättning. Därför blir det på svenska som om det vore olika tempus: ”vandrar” och ”har vandrat”. Psalmisten både lever och har levt efter Guds vilja – hebreiskan betonar något ständigt pågående. Detta förstärks ytterligare genom att yiqtol, som ofta översätts i futurum ”kommer att fråga efter”, används i den inramade versen, vers 2. Att vandra och leva efter Guds vilja gäller hela livet. I vers 4 används en fjärde hebreisk verbform som översatts till: ”ska följa”. Dessa olika verbformer lyfter fram vikten av att alltid följa Guds föreskrifter.]
1 Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah).
2 Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),
de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
3De som inte heller gör något orättfärdigt,
de som har vandrat på hans vägar [plural; jfr vers 1].
4 Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant ”mycket”).
5 O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta)
så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). [Fil 4:12-14]
6 Då ska jag inte skämmas
när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).
7 Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
8Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim),
överge mig inte fullständigt (ordagrant ”mycket”).
[Hebr. meód som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet ”hålla” (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.]
ב – bet
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen ”b” och som översatts: ”Hur” (vers 9), ”Med” (vers 10, 13), ”i” (vers 11, 14, 16) och ”över/på” (vers 15). Den enda versen som inte är en preposition är vers 12 som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet ”lär” används också i vers 7 och där tillsammans med ”tacka”.
Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: ”Genom att följa Guds ord!” Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.]
9 Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?
Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).
10 Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
11 I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],
så att jag inte ska synda mot dig.
12 Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahveh),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
13 Med mina läppar
har jag återgett (räknat upp)
alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun.
[Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven ”mina läppar” och ”din mun” ramar in versen och inneslutna däremellan är ”uttalade beslut”. Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
14Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg,
lika mycket som över all [världens] rikedom.
[All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10-11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]
15 Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
vill jag begrunda (tänka på, reflektera över)
och skåda
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar).
[På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]
16 I dina förordningar (hebr. chuqim)
har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],
och jag ska inte glömma
ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har ”dina ord” i plural.]
ג – gimel
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]
17 Handla generöst med din tjänare,
så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar).
[Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben ”leva” och ”lyda”. Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot.]
18 Avtäck (öppna) mina ögon,
så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]
19 En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.
20 Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).
21 Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
[Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]
22 Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,
för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot).
23 Även då furstar sitter och talar emot mig,
har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).
24 Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,
de är mina rådgivare.
ד – dalet
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit till marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:16; 30:10; 104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25-28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]
25Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
26Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig –
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
27Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.
28Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
29Ta bort från mig falskhetens väg,
och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah).
30Jag har valt sanningens väg,
dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen.
[Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]
31Jag håller fast vid (följer efter, ”är som limmad mot” – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
Herre, låt mig inte komma på skam!
32Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg,
för du har vidgat mitt hjärta.
[Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]
ה – he
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.]
33 Undervisa mig Herre (Jahveh) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
34 Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.]
35 Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
36 Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
och inte till girighet.
37 Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar.
[I vers 36 nämns ”hjärta” och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret ”ögon” och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22; Matt 6:24.]
38 Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: ”res upp”) ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,
som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.
39 Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
som jag fruktar (är rädd för),
för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
40 Se, jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.
ו – vav
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven ”vav” har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har ”vav” som ett prefix.]
41 Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahveh),
liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
42 Så att jag kan svara den som hånar mig,
för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
43 Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
[De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]
44 Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
45 Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
46 Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
utan att behöva skämmas.
47 Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
som jag har kära (älskar).
48 Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).
ז – zajin
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Talvärdet är 7. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Guds ord är levande och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd, se Heb 4:12. Hebr. zakar, ”komma ihåg” inleder tre verser, se vers 49, 52, 55. Även Torah förekommer tre gånger, se vers 51, 53, 55. Detta är det enda ord för Guds vägledning som återkommer tre gånger i en sektion i Psalm 119 och visar på en fulländning. Ordet ”Detta” (hebr. zok) i vers 50 och 56 är de enda två förekomsterna i hela denna långa psalm, och kan syfta tillbaka på vad som sagts, eller framåt, vilket är troligast här.
Som den sjunde bokstaven finns en koppling till hur Gud vilade på sjunde dagen. De sju första verserna formar en kiasm där just ”kom ihåg” är ett nyckelord. (Med tanke på andra strukturer kring sju, se t.ex. vers 165, är det inte oväntat att finna denna typ av form även här.) Mitt i livets strid – omringad av stolta och onda människor, bokstavligt och strukturellt båda sidor om psalmistens uttalande centralt i kiasmen, se vers 51 och 53 – kan vi komma ihåg Guds ord och få bli tröstade, se vers 52. Orden ”pilgrims boning” i vers 54 anknyter också till en viloplats.]
49 Kom ihåg ditt ord (hebr. davar) till din tjänare,
eftersom du har gett mig hopp.
50 Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:
att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).
51 De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket,
men jag viker inte av från din undervisning (Torah).
52 Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat)
från forna dagar, Herre (Jahveh), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp).
[Guds ord är från forna dagar, står fast och går att lita på.]
53 Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig,
eftersom de onda överger din undervisning (Torah).
54 Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig –
i min pilgrimsfärds boning (det hus där jag vilat på min vandring) [Heb 11:13].
[Sånger (hebr. zemirot) kan också betyda beskydd – lovsången är en starkhet, se Ps 118:14.]
55 Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahveh) under natten,
och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah).
[Psalmisten kommer ihåg Guds namn. Ett namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen med allt vad den är. Natten kan bokstavligt syfta på tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga och konkreta. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en ”trång passage”, se Ps 118:5. Det är en sak att veta omfattningen av ett problem och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se Ps 119:105.]
56 Detta har jag (kan tillgodoräkna mig):
att jag har hållit (ordagrant: låtit växa som en grönt skott, dvs. bevarat) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
ח – chet
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Talvärdet är 8. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.]
57Herren (Jahveh) är min del (arvedel, lott),
jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina ord (hebr. davarim).
58 Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta,
ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (hebr. imrah).
59 Jag har tänkt på (planerat, ”vävt”) mina vägar (mina vägval)
och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. edot).
60 Jag har skyndat mig
och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot).
61De ondas snaror (band) har omsnärjt mig
men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
62 Mitt i natten ska jag stå upp
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
63 Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig,
och de som håller dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
64Jorden, Herre (Jahveh), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
[Herrens namn, Jahveh, nämns bara i första och sista versen, se vers 57 och 64. Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!]
ט – tet
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Talvärdet är 9. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I detta stycke finns ordet ”tov” sex gånger och det översätts med orden ”väl”, ”gott”, ”god” och ”bättre”. De två första och de två sista verserna börjar med det ordet. I psalmens centrala del finns ”tov” två gånger (vers 68), vilket förstärker Guds godhet och hur Guds undervisning är något gott! Verbet anah som översatts ödmjukad/ödmjukas är ett rikt ord som betyder vara svag, fattig, plågad, osv. Det kommer från verbet att vara låg och nedtryckt, men även att svara, ge respons och sjunga! I ordets betydelse ser vi hur en prövning kan vara ett verktyg där vi kan komma ut på andra sidan ödmjukade med en lovsång på våra läppar. Ordet används i vers 67 och 71 och ramar in det centrala stycket i vers 68-70. Hela stycket följer ett kiastiskt mönster där Guds goda handlande enligt hans Ord (Davar/Torah) är bättre än all tänkbar materiell välsignelse, se vers 66 och 72.]
65 Väl (gott) har du behandlat din tjänare, Herre (Jahveh),
i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
66 Gott omdöme (ordagrant: ”god smak”) och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det,
för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot).
[Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även Fil 1:9.]
67 Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet),
men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah).
[Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68-70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13; Jak 1:2-3.]
68 God är du – och du gör gott,
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
[Hebr. tóv används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69-70 ramar in ordet ”hjärta” och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.]
69De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig,
men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
70 Okänsliga som fett är deras hjärtan,
men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah).
71 Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter),
så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim).
72 Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun
än mängder av (ordagrant ”tusentals”) guld och silver [mynt].
י – jod
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.]
73 Dina händer har gjort mig och format mig,
ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot).
74 De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada,
eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar).
75 Jag vet, Herre (Jahveh), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga
och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).
76Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig,
efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare.
77Din barmhärtighet (medkännande nåd) kommer över mig, så jag kan leva,
för din undervisning (Torah) är min glädje!
78Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam, för de har förvrängt min sak med falskhet,
men jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
79Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig,
och de som känner dina vittnesbörd (hebr. edot).
80 Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim),
så att jag inte drabbas av skam.
כ – kaf
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en handflata. Bokstavens symboliska betydelse är något öppet, att tillåta, något böjt eller kupat. Hebreiska ordet för sked är just kaf, eftersom det är en naturlig förlängning av handen som en behållare. Bokstaven kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se vers 81, 82 och 87.]
81Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning),
på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag.
82Mina ögon förgås (är uttröttade, mattas av längtan) efter ditt löftesord (hebr. imrah),
jag säger: ”När ska du trösta mig?”
83 För jag har blivit som en vinlägel i rök,
likväl glömmer jag inte dina förordningar (hebr. chuqim).
[Vinläglar gjordes av skinn som blir torrt och sprucket när det utsätts för större mängder rök.]
84 Hur många [hur få] är din tjänares dagar?
När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig?
85De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig,
vilket är emot din undervisning (Torah).
[Vers 86-87 formar en kiasm där den centrala versen är en önskan om Guds hjälp.]
86 Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta,
de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting,
hjälp mig du.
87De har nästan förtärt (utplånat – hebr. kalal) mig på jorden,
men för min del har jag inte försakat något av dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
88 I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig)
och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. edot).
[Denna vers är psalmens mittpunkt om man räknar hebreiska ord. Fram till och med vers 88a är det 530 ord och från vers 89 till sista versen (vers 176) är det också 530 ord. Den sista raden (vers 88b) består av tre hebreiska ord. Det centrala ordet är edot och den centrala frasen, och psalmens centrala budskap, är: ”och jag önskar att följa – dina vittnesbörd – från din mun”!]
ל – lamed
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Talvärdet är 30. Den är storleksmässigt den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Som den högsta bokstaven sträcker den sig uppåt mot himlen och kopplar ihop bokstäverna med himmelen.]
89 För evigt, Herre (Jahveh),
står ditt ord (hebr. davar) fast i himlarna.
90 Från generation till generation varar din trofasthet,
du har grundat jorden och den står fast.
91 Enligt dina påbud (hebr. mishpatim) består de än idag,
för alla ting är dina tjänare.
92 Om inte din undervisning (Torah) hade varit min lust,
skulle jag ha gått under i mina bedrövelser.
93 Jag ska aldrig glömma dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
för med dem har du upplivat mig (bevarat, låtit mig få leva och vara frisk).
94 Jag är din, fräls (rädda) mig
för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
95De onda har väntat på mig för att kunna förgöra mig,
men jag begrundar (tänker noga på) dina vittnesbörd (hebr. edot).
96Jag har sett ett slut (en gräns) på varje fulländning,
men dina budord (hebr. mitzvot) saknar begränsning.
מ – mem
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Talvärdet är 40. Ursprungligen föreställde tecknet vågor på vattnet. Vår bokstav ”M” har fortfarande kvar denna vågform, medan det nuvarande hebreiska tecknet är bilden på ett lugnt vatten. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk.]
97 Hur jag älskar din undervisning (Torah)!
Hela dagen är den min begrundan (det jag ständigt reflekterar över).
98Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,
för de är alltid med mig.
99Jag har mer förståelse än alla mina lärare,
för dina stadgar (hebr. edot) är min begrundan [det jag ständigt reflekterar över].
100Jag förstår mer än mina äldste,
eftersom jag håller (vaktar, bevarar) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
101Jag har avhållit min fot från varje ond stig (välkänd, upptrampad gångväg)
för att jag har hållit (följt, varit lydig mot) ditt ord (hebr. davar).
102Jag har inte vikit av från dina påbud (hebr. mishpatim),
som du har instruerat mig.
103 Hur söta (ljuvliga) är dina löftesord (hebr. imrat) för min gom,
ja sötare än honung i min mun.
[Guds ord liknas vid honung. Syftar antagligen på dess ljuvliga smak men också dess fantastiska hållbarhet. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter.]
104 Av (genom) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) får jag förståelse,
därför hatar jag varje falsk stig (välkänd, upptrampad gångväg).
נ – nun
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Talvärdet är 50. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Orden för lykta och stig börjar på nun. Guds uttalade ord – hans löften och varningar – hjälper mig i val och beslut, se Ords 6:23; 2 Tim 3:16. Jesus är världens ljus, se Luk 2:29-32; Joh 1:4; 8:12; 1 Pet 1:19.]
105Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg]
och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).
106 Jag har svurit (gett min ed) och jag har bekräftat det
för att hålla (följa, lyda) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpatim).
107 Jag är bedrövad, djupt plågad,
uppliva mig (ge mig liv på nytt) Herre (Jahveh), enligt ditt ord (hebr. davar).
108Ta emot det frivilliga offret från min mun,
jag ber dig Herre (Jahveh) och lär (undervisa) mig dina påbud (hebr. mishpatim).
109 Min själ (hela min person) är hela tiden (kontinuerligt) i min hand,
jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
110De onda har lagt ut en snara för mig,
men jag vandrar inte bort från dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
111Dina stadgar (hebr. edot) har jag tagit som arv för alltid,
de är mitt hjärtas glädje.
112 Jag har böjt mitt hjärta till (har bestämt mig) att följa (göra) dina förordningar (hebr. chuqim)
för alltid – till slutet (varje steg).
ס – samech
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Talvärdet är 60. Den exakta betydelsen av piktogrammet för samech är inte känd. Det hebreiska ordet samech betyder dock stöd och stöttning. Piktogrammet kan avbilda en pelare, en sköld eller en törnbuske. Törne används ofta av herdar för att avgränsa ett område för får. Stycket är uppdelat i flera kiasmer. Vers 113-115a och 118-120 formar en yttre ram där psalmisten ger en kontrast mellan hat och kärlek. Centrala står vers 116b, som ramas in av samach (uppehåll) och saad (stötta).]
113 De ostabila (två-delade, halvhjärtade) hatar jag [Jak 1:8],
men din undervisning (Torah) [som ger tydlig vägledning] älskar jag.
114 Mitt gömställe (hemliga skydd, min tillflyktsort) och min sköld är du;
jag hoppas (väntar tålmodigt; förtröstar) på ditt ord (hebr. davar). [Ps 27:5]
115 Vik bort (stig åt sidan) från mig, ni som gör det onda,
så jag [obehindrat] kan hålla (vakta, bevara) min Guds (Elohims) budord (hebr. mitzvot).
116 Uppehåll mig enligt ditt löftesord (hebr. imrah) så att jag får leva,
och låt inte mitt hopp komma på skam.
[Detta är den centrala versen.]
117 Stötta mig och jag ska bli frälst (räddad)
och jag ska ägna mig oavbrutet åt dina förordningar (hebr. chuqim).
118 Du föraktar alla som gör fel (tar lätt på) mot dina förordningar (hebr. chuqim),
för deras lögn är fåfäng.
119Som slagg tar bort alla onda från jorden,
därför älskar jag dina vittnesbörd (hebr. edot).
120Mitt kött skälver i fruktan för dig, och jag är rädd för dina domar (hebr. mishpatim).
ע – ajin
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Talvärdet är 70. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Tre gånger förekommer frasen ”din tjänare”. Först i vers 122 och 124 som leder upp till vers 125 där frasen står först i meningen och med deklarationen ”Din tjänare – är jag”! Förtryckare och stolta struntar i Guds undervisning. Vi anar en frustration hos psalmisten i bönen för Gud att gripa in, se vers 126. Symbolen för ajin förstärker frågorna om inte Gud ser de ogudaktiga och om han inte ser hans tjänare?]
121 Jag har gjort det som är rätt (hebr. mishpat) och rättfärdigt,
utlämna mig inte till mina förtryckare.
122 Garantera (ge ett löfte att göra) din tjänare gott,
låt inte de stolta [som föraktar Gud och hans Ord] förtrycka mig.
[Detta är den enda versen i hela kapitlet som inte har med ett av åtta ord för Guds ord. Dock tolkas ordet ”gott” som att det syftar på att Guds ord är gott!]
123 Mina ögon trånar efter din frälsning (räddning)
och efter ditt rättfärdiga löftesord (hebr. imrah).
124 Handla (gör) med din tjänare i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek)
och lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
125 Din tjänare är jag – ge mig förstånd
så att jag kan ha kunskap om dina vittnesbörd (hebr. edot).
126Det är tid för Herren (Jahveh) att agera (handla, göra något),
för de [ogudaktiga] har upphävt (omintetgjort, brutit) din undervisning (Torah).
[De ogudaktiga kan syfta på förtryckarna och de högmodiga, se vers 121-122.]
127 Därför älskar jag dina budord (hebr. mitzvot) över allt guld,
ja mer än finaste guld.
128 Därför högaktar (följer) jag alla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) i allting;
alla falska stigar (välkända upptrampade gångvägar) hatar (avskyr, föraktar) jag.
[Sektionen avslutas med två verser som båda börjar med hebr. alken, översatt ”därför”. Två starka känslor kontrasteras: att älska Guds ord på alla livets områden – mer än guld – och hata medvetet falska tillvägagångssätt.]
פ – pe
[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Talvärdet är 80. Tecknet avbildar en mun. Detta är anledningen till ordvalet i vers 131 där psalmisten beskriver hur han öppnar sin mun på vid gavel och flämtar efter Guds ord! pe står ofta för munnens funktioner som tal, utandning och att äta. Orden som formas i munnen är också det sätt vi kommunicerar med andra människor, vilket i sin tur gör att bokstaven ofta beskriver relationer till andra människor. Ordningen i alfabetet, där pe följer ajin, antyder också en prioriteringsordning. Ögat, som handlar om att se och förstå, kommer före munnen, som står för verbal kommunikation. Är ordningen omvänd blir det ”blind konsumtion” som intas eller tanklöst prat som kommer ut. Den som är vis observerar först innan han ger uttryck för sin åsikt. Ögat (Ajin) ger insikt. Munnen (Pe) ger insikten en röst. Även denna sektion har ett kiastiskt mönster som ramas in av psalmistens längtan att hålla Guds ord och sorgen över dem som inte gör det.]
129 Underbara (övernaturliga, fantastiska) är dina stadgar (hebr. edot),
därför håller jag dem (min själ vaktar dem).
130 Öppnandet (uppenbarelsen) av dina ord (hebr. davarim) – ger ljus (klarhet) [välsignelse];
det ger förståelse (urskillningsförmåga) för de enkla (öppna, villiga) [människor].
[Hebr. petach betyder ”öppning” och kommer från verbet ”att öppna”. Att glänta på och avslöja ryms också i ordets betydelse här. När Guds ord förstås och förklaras ger det ljus som när en stängd port öppnas, se Luk 24:27, 31; Apg 17:3; Ef 1:18. Ljus är en symbol på uppenbarelse men också förknippat med välsignelse, se Ps 97:11; 112:4; 118:27, något som också förstärks med det kiastiska mönstret då denna vers tematiskt hör ihop med vers 135.]
131 Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar,
för jag längtar efter dina budord (hebr. mitzvot).
132 Vänd dig till mig och var nådefull (ge mig oförtjänt kärlek, favör),
så som rätt är (hebr. mishpat) mot dem som älskar ditt namn (sätter dig främst).
133Led mina steg (gör dem fasta) med ditt löftesord (hebr. imrah),
låt ingen synd dominera (styra, regera över) mig.
134 Befria (återlös, köp tillbaka) mig från människors förtryck [som missbrukar sin auktoritet; krossar motståndare],
så jag kan hålla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
135Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [kom med din närvaro och välsignelse, se 4 Mos 6:25-26],
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
136 Strömmar av tårar rinner från mina ögon,
därför att människor inte följer (håller sig till) din undervisning (Torah).
[Versen hör tematiskt ihop med vers 129 där psalmisten håller och vakar över Guds stadgar. Hela denna sektion har präglats av den personliga glädjen och engagemanget i Guds ord. Den avslutas nu med en sorg över att människor inte delar den längtan, bildligt rinner floder av tårar ner över psalmistens ansikte. Detta är också ett tecken på en verklig personlig övertygelse. Den som gråter över olydnad mot Guds ord, kan ju själv inte vara oengagerad i Guds undervisning.]
צ – tsade
[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Talvärdet är 90. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Första och sista versen ramar in stycket med nyckelordet tsadik – rättfärdig. Ordet förekommer fyra gånger, se vers 137, 138, 142 och 144. Ordföljden i vers 138 beskriver bokstavligen också fastheten i Guds vittnesbörd (hebr. edot – grundläggande regler) genom att det ordet står centralt och ramas in av orden rättfärdighet och trofasthet. Rättfärdighet är inte bara ett abstrakt begrepp, rättfärdigheten har sitt praktiska uttryck i att också göra det som är rätt, se vers 121.]
137 Rättfärdig är du Herre (Jahveh)
och rätta (raka) är dina domar (hebr. mishpatim).
138 Du har befallt dina vittnesbörd (hebr. edot) i rättfärdighet
– och i trofasthet (sanning) – överflödande!
139Min nitälskan har förgjort mig,
eftersom mina motståndare har glömt dina ord (hebr. davarim).
140Ditt löftesord (hebr. imrah) är prövat till sitt yttersta,
och din tjänare älskar det!
141Jag är liten (den yngsta, minsta, se 1 Sam 9:21) och föraktad,
likväl har jag inte glömt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet
och din undervisning (Torah) är sann.
143 Bekymmer och ångest har överväldigat mig,
men dina budord (hebr. mitzvot) är min lust.
144 Rättfärdiga är dina stadgar (hebr. edot) – för evigt,
ge mig förstånd och jag ska leva.
ק – qof
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Talvärdet är 100. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa.
Stycket har ett intressant mönster där de två första verserna börjar med samma ord, hebr. qara, se vers 145-146. Även de två följande verserna formar ett par med hebr. qidem, se vers 147-148. På liknande sätt finns ett par i vers 150-151, som dessutom hör ihop med sista versen (vers 152), som använder ett ord med samma rot. I denna struktur står vers 149 ut som en central vers. Detta ger en extra betoning på bönen att bli hörd och få ny kraft!]
145 Jag ropar [höjer min röst i bön] av hela mitt hjärta, svara mig, Herre (Jahveh)
– jag ska hålla (vakta, bevara) dina förordningar (hebr. chuqim).
146 Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, fräls (rädda) mig
och jag ska följa dina vittnesbörd (hebr. edot).
147 Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp),
jag väntar (hoppas) på ditt ord (hebr. davar).
148Mina ögon möter (konfronterar; har förutsett) nattens [alla tre] väkter [jag är vaken hela natten],
så jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) ditt löftesord (hebr. imrah).
149Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
uppliva mig (ge mig ny styrka och liv), Herre (Jahveh), med dina domar (hebr. mishpat).
150 Nära (precis bakom mitt huvud) är de som jagar (följer) efter ondskan,
från din undervisning (Torah) – är de långt borta.
[Rent språkligt förstärks budskapet genom ordföljden då första ordet är ”nära” och sista ordet är ”långt borta”.]
151 Nära är du, Herre (Jahveh),
och alla dina budord (hebr. mitzvot) är sanna.
152 Från forna tider (bakom) vet jag av dina vittnesbörd (hebr. edot)
att du har grundat dem för evigt.
[”Forna tider” (hebr. qedem) används om öster men är också ett uttryck för att se både framåt och bakåt, göra bokslut och få visioner, ordet har samma rot som ”nära” (hebr. qarov) i de två föregående verserna. I vers 150 beskrivs hur fienderna är nära, dock är psalmisten trygg. Ja, fienderna är nära, men det är också Herren, se vers 151.]
ר – resh
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh. Talvärdet är 200. Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Önskan att Gud ska ”se” ramar in stycket, se vers 153 och vers 159, där det står i imperativ; ordet återfinns även i vers 158. Tre gånger återfinns också frasen ”ge mig liv”, se vers 154, 156, 159. Jämfört med föregående bokstav ”Qof”, som avbildade baksidan av ett huvud, förstärker resh här hur Gud ska vända sitt ansikte mot psalmisten och se och vara närvarande!]
153 Se mitt lidande (elände) och rädda mig,
för jag glömmer inte din undervisning (Torah).
154 Strid för mig (för min talan) och återlös mig,
ge mig liv (blås nytt liv i mig) enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
155 Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
eftersom de inte frågar efter (söker, tar sin tillflykt till) dina förordningar (hebr. chuqim)
156Din barmhärtighet [plural] är stor (din medkännande nåd är överflödande), Herre (Jahveh),
ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (hebr. mishpatim).
[Bara Gud kan balansera barmhärtighet och samtidigt döma.]
157 Många är mina förföljare och ovänner,
men jag väjer inte undan från dina stadgar (hebr. edot).
158 Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky),
eftersom de inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord (hebr. imrah).
159 Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
Herre (Jahveh), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).
160 Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,
och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga.
[Ordagrant: ”Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar.”]
ש – shin
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Talvärdet är 300. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att ”tugga” och bearbeta Guds ord.]
161 Furstar har förföljt mig utan orsak,
men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).
162 Jag fröjdar mig i ditt löftesord (hebr. imrah)
som en som har funnit en stor skatt som varit borttappad.
163Jag hatar och avskyr lögn,
din undervisning (Torah) älskar jag.
164 Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag ”halleluja” till) dig
för dina rättfärdiga domar (hebr. mishpatim).
[Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även Ps 55:18. Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, Sheva, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord (detta är enda förekomsten i hela Psaltaren). Även i hela stycket för shin anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164-165 som formar en central enhet.]
165 Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden)
som är stor
har de som älskar
din undervisning (Torah),
ingenting
kan få dem
på fall.
[Denna vers består av sju hebreiska ord där det första är shalom. Detta är enda gången ordet förekommer i hela Psalm 119. Ordet shalom skrivs med fyra bokstäver shin, lamed, vav och mem. Intressant är att begynnelsebokstaven i vartannat ord (första, tredje, femte och sjunde ordet) i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i varannan begynnelsebokstav i denna vers finns alltså fridshälsningen – shalom! Centralt i denna vers med sju ord står Guds undervisning – Torah! Bokstaven shin är den tjugoförsta (3 x 7) bokstaven i alfabetet! Att all denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns i den tjugoförsta sektionen i Psalm 119 (vers 161-168), som i sin tur är central i den sjunde sektionen med de tre sista bokstäverna Resh, Shin och Tav (vers 153-176) ger extra betoning. De som sätter Guds undervisning centralt i sitt liv har fullkomlig frid och inget kan få dem på fall! Något som rent bokstavligt också illustreras med fullkomlig balans i språket.]
166 Jag har hoppats på din frälsning (räddning), Herre (Jahveh),
och har gjort (efterlevt) dina budord (hebr. mitzvot).
167Min själ (jag, hela min person) har hållit (följt, lytt) dina vittnesbörd (hebr. edot)
och jag älskar dem oändligt.
168Jag har hållit (följt, lytt) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) och dina vittnesbörd (hebr. edot),
för alla mina vägar är inför dig [känner du].
ת – tav
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Talvärdet är 400. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Sex av de åtta verserna inleds med verb som har verbformer som beskriver en önskan och som ofta översätts med ”låt” på svenska. Det förstärker psalmistens beroende av Gud och viljan att låta Gud få leda. Vi behöver Guds hjälp för att bli fulländade. Psalmen avslutas lite oväntat med bilden av ett förlorat får, se vers 176. Samtidigt är det en väldigt lämplig avslutning – psalmisten har självinsikt om ett ständigt behov av Gud genom hela livet.]
169 Låt mitt rop (ljud – bönerop eller jubelrop) komma nära ditt ansikte,
ge mig förmågan att förstå ditt ord (hebr. davar) [Rom 12:1-2].
170 Låt min bön komma inför ditt ansikte,
rädda (lyft upp) mig, enligt ditt löftesord (hebr. imrah) [Guds löften i Skriften].
[Hebr. rina i vers 169 kan betyda jubelrop men också bönerop. Ordet är djupt förknippat med offer, första förekomsten är i det sammanhanget, se 3 Mos 9:24. Eftersom vers 170 tydligt handlar om bön så är det troligt det är den nyansen som främst avses här, samtidigt ger dubbelheten till jubelsång en fin introduktion till psalmens nästa två verser som handlar om lovsång, se vers 171-172.]
171Mina läppar ska flöda över av lovsång (lovprisning),
för du lär (undervisar) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
172 Låt min tunga sjunga om ditt löftesord (hebr. imrah),
för alla dina budord (hebr. mitzvot) är rättfärdiga (rättvisa).
173 Låt din hand hjälpa mig,
för jag har valt [att lyda] dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
174 Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), Herre (Jahveh),
det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (Torah).
175 Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig,
och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.
176 Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får.
Kom sök efter din tjänare,
för jag har inte glömt dina budord (hebr. mitzvot).
[De flesta av verserna i denna långa psalm är uppbyggda av 5-7 ord. Den sista versen (vers 176) är den längsta med hela 9 ord, fördelade på tre rader, istället för de vanliga två. Detta ger en extra tyngd åt avslutningen. Psalmisten inser att han är som ett vilsegånget får, eller mer ordagrant ett ”döende” får, helt beroende av Guds nåd.]
Currently Selected:
Psaltaren 119: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln