Psaltaren 46:1-7

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av (för) Korachs söner. En sång för alamot. [Det hebreiska ordet alamot betyder jungfrur och syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en flickkör. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”till dolda ting”, och har även tillägget ”För ändens tid” i inledningen, samma fras som inleder många psalmer.] ______ Gud (Elohim) är vår tillflykt och [vår] styrka (starkhet, makt), en hjälp (en hjälpare) i nöden (motgångarna, svårigheterna) – väl beprövad. [Även med betydelsen: ständigt och mycket närvarande – alltid där.] Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar) och bergen störtar ner i havens djup, även om vågorna är i uppror och skummar (svallar), och bergen skakas på grund av stora forsande vattenmassor. [Bergen kan i detta sammanhang även syfta symboliskt på städer och riken, och haven på hednafolk. Vi ska inte frukta även om jorden skakas av ekonomiska, politiska och sociala problem som aldrig tidigare skådats.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Det finns en flod vars flöden ger glädje åt Guds (Elohims) stad, den Högstes (Elions) heliga boning. Gud (Elohim) bor i staden, den kan inte falla (skakas). Gud (Elohim) räddar den när morgonen gryr. Hednafolk är i uppror, och riken skakas. Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter.