Johannes 13

1För Påskahögtiden, efter Jesus visste att hans tid var kommen, att han gå skulle af denna verldene till Fadren, såsom han hade älskat sina, som voro i verldene, så älskade han dem uti ändan; 2Och då Nattvarden var gjord, och djefvulen hade redo ingifvit Jude Simons Ischarioth i hjertat, att han skulle förråda honom; 3Visste ock Jesus, att Fadren hade allt gifvit honom i händer, och att han var utgången af Gudi, och gick till Gud; 4Stod han upp af Nattvarden, och lade af kläden; och tog ett linnet kläde, och band om sig. 5Sedan lät han vatten i ett bäcken, och begynte två Lärjungarnas fötter, och torkade med det linna klädet, som han var ombunden med. 6Så kom han då till Simon Petrus. Och han sade till honom: Herre, skulle du två mina fötter? 7Jesus svarade, och sade till honom: Det jag gör, vetst du icke nu; härefter skall du det få veta. 8Petrus sade till honom: Aldrig skall du två mina fötter. Jesus svarade honom: Om jag icke tvår dig, då hafver du ingen del med mig. 9Då sade till honom Simon Petrus: Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och hufvud. 10Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle. 11Ty han visste ho den var, som honom förråda skulle; derföre sade han: I ären icke rene alle. 12Sedan han då hade tvagit deras fötter, och tagit sin kläder på sig igen, och satt sig, sade han åter till dem: Veten I hvad jag eder gjort hafver? 13I kallen mig Mästare och Herre; och I sägen rätt; ty jag är ock så. 14Hafver nu jag, som är eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så skolen I ock inbördes två hvarannars fötter. 15Jag hafver gifvit eder efterdömelse, att såsom jag gjorde eder, så skolen I ock göra. 16Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; icke är heller sändabådet förmer än han, som honom sändt hafver. 17Om I detta veten, salige ären I, om I det gören. 18Icke talar jag om eder alla; jag vet hvilka jag hafver utkorat; men på det att Skriften skall varda fullkomnad: Den der äter bröd med mig, han trampade mig med sin fot. 19Nu säger jag eder det, förr än det sker, att, när det är skedt, skolen I tro att det är jag. 20Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som undfår dem jag sänder, han undfår mig; men hvilken som mig undfår, han undfår honom som mig sändt hafver. 21När Jesus hade detta sagt, vardt han bedröfvad i Andanom, och betygade, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att en af eder skall förråda mig. 22Då sågo Lärjungarna hvar på annan, och voro tvehågse om hvem han talade. 23Och var en af hans Lärjungar, som satt vid bordet intill Jesu bröst, den Jesus hade kär; 24Till honom vinkade Simon Petrus, att han fråga skulle, ho den var som han talade om. 25När han nu låg intill Jesu bröst, sade han till honom: Herre, hvilken äret? 26Svarade Jesus: Den äret, som jag räcker det indoppade brödet. Och när han hade indroppat brödet, gaf han det Jude Simons Ischarioth; 27Och efter den betan for Satan in i honom. Så sade då Jesus till honom: Det du gör, gör snart. 28Men ingen af dem, som vid bordet såto, förstod, till hvad han sade honom det. 29Ty somlige mente, efter Judas hade pungen, att Jesus hade sagt honom: Köp hvad behof görs till högtidsdagen; eller, att han skulle gifva de fattiga något. 30När han då tagit hade den betan, gick han straxt ut; och det var natt. 31Då han var utgången, sade Jesus: Nu är menniskones Son förklarad, och Gud är förklarad i honom. 32Är nu Gud förklarad i honom, så skall ock Gud förklara honom i sig sjelfvom, och skall snart förklara honom. 33Kära barn, jag är ännu en liten tid när eder; I skolen söka mig; och såsom jag sade Judomen: Dit jag går, kunnen I icke komma; så säger jag ock nu eder. 34Ett nytt bud gifver jag eder, att I älsken eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder; på det I ock skolen älska eder inbördes. 35Deraf skola alle förstå, att I ären mine Lärjungar, om I hafven kärlek inbördes. 36Då sade Simon Petrus till honom: Herre, hvart går du? Svarade honom Jesus: Dit jag går, kan du nu icke följa mig; men härefter skall du följa. 37Sade Petrus till honom: Herre, hvi kan jag icke nu följa dig? Mitt lif vill jag låta för dig. 38Jesus svarade honom: Skulle du låta ditt lif för mig? Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Hanen skall icke gala, förr än du hafver tre resor nekat mig.

Currently Selected:

Johannes 13: SK73

Highlight

Copy