Johannes 4

1Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes; 2(Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar;) 3Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen. 4Så måste han gå genom Samarien. 5Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph; 6Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman. 7Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka; 8Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat. 9Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter. 10Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten. 11Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten? 12Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap? 13Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen; 14Men hvilken som dricker af det vatten, som jag honom gifver, han skall icke törsta till evig tid; utan det vatten, som jag honom gifver, skall blifva i honom en källa med springande vatten i evinnerligit lif. 15Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten. 16Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit. 17Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man; 18Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant. 19Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet. 20Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall. 21Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren. 22I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen. 23Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola. 24Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen. 25Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes. 26Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig. 27Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne? 28Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket: 29Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus? 30Då gingo de af staden, och kommo till honom. 31Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät. 32Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten. 33Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta? 34Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk. 35Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd. 36Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas. 37Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär. 38Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete. 39Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort. 40När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar. 41Och mycket flere trodde för hans ords skull; 42Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare. 43Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen. 44Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland. 45Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen. 46Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum. 47När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden. 48Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke. 49Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör. 50Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick. 51Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver. 52Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom. 53Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus. 54Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen.

Currently Selected:

Johannes 4: SK73

Highlight

Copy