Matteus 11

1Och det begaf sig, när Jesus sådana bud till sina tolf Lärjungar fullkomnat hade, gick han dädan fram bätter, på det han skulle lära, och predika i deras städer. 2När Johannes, som då var i fängelset, hörde Christi gerningar, sände han två sina Lärjungar; 3Och lät säga honom: Äst du den som komma skall, eller skolom vi förbida någon annan? 4Då svarade Jesus, och sade till dem: Går, och säger Johanni igen, hvad I hafven hört och sett: 5De blinde se, de halte gå, de spitelske göras rene, och de döfva höra; de döde resas upp, och dem fattigom varder predikadt Evangelium. 6Och salig är den, som icke varder förargad i mig. 7När som de gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johanne: Hvad gingen I ut i öknena till att se? Villen I se en rö, som drifs hit och dit af vädret? 8Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se ena mennisko i len kläder? Si, de som draga len kläder äro i Konungahusen. 9Eller hvad gingen I ut till att se? Villen I se en Prophet? Ja, jag säger eder, mer än en Prophet. 10Ty han är den samme, om hvilken skrifvet är: Si, jag sänder min Ängel för ditt ansigte, hvilken skall tillreda din väg för dig. 11Sannerliga säger jag eder: Ibland dem, som äro födde af qvinnor, är ingen uppkommen, som är större än Johannes Döparen; dock likväl, den som är minst i himmelriket, han är större än han. 12Men ifrå Johannis Döparens dagar, och till denna dagen, lider himmelriket våld; och de väldige rifva det till sig. 13Ty alle Propheterna och lagen hafva spått intill Johannem. 14Och om I viljen anammat, han är Elias, som komma skulle. 15Den som hafver öron till att höra, han höre. 16Men vid hvem skall jag likna detta slägtet? Det är likt barnom, som uppå torget sitta, och ropa till sina stallbröder; 17Och säga: Vi hafve pipat för eder, och I villen intet dansa; vi hafve sjungit sorgesång till eder, och I villen intet gråta. 18Johannes är kommen, och hvarken åt eller drack; och de säga: Han hafver djefvulen. 19Menniskones Son är kommen, äter och dricker; och de säga: Si, hvilken fråssare och vindrinkare är den mannen, Publicaners och syndares vän. Och visdomenom varder rätt gifvet utaf sinom barnom. 20Då begynte han till att förvita de städer, i hvilkom han hade gjort sina mesta krafter, och de hade likväl intet bättrat sig: 21Ve dig, Chorazin, ve dig, Bethsaida; ty hade sådana krafter varit gjorda i Tyro och Sidon, som i eder gjorda äro, de hade långo uti säck och asko gjort syndabättring. 22Dock säger jag eder, att Tyro och Sidoni skall drägeligare varda på domedag, än eder. 23Och du Capernaum, som äst upphöjd allt intill himmelen, du skall blifva nederstött allt intill helvete; förty hade sådana krafter skett i Sodoma, som i dig skedde äro, det hade stått än i dag. 24Dock säger jag eder: De Sodomeers lande skall drägeligare varda på domedag än dig. 25I den tiden svarade Jesus, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes Herre, att du hafver detta dolt för de visa och förnumstiga, och hafver det uppenbarat för de fåkunniga. 26Ja, Fader, så hafver varit behageligit för dig. 27All ting äro gifven mig i våld af minom Fader; och ingen känner Sonen, utan Fadren; och ingen heller känner Fadren, utan Sonen, och den som Sonen vill det uppenbara. 28Kommer till mig, I alle, som arbeten, och ären betungade; och jag vill vederqvicka eder. 29Tager på eder mitt ok, och lärer af mig; ty jag är mild och ödmjuk af hjertat; och I skolen finna ro till edra själar. 30Ty mitt ok är lustigt, och min börda är lätt.

Currently Selected:

Matteus 11: SK73

Highlight

Copy