1 Korinthierbrevet 15
15
1
De dödas uppståndelse.
Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i, 2genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro. 3Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna, 4och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna, 5och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv. 6Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade. 7Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. 8Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster. 9Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling. 10Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig. 11Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro. 12Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda? 13Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått. 14Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng; 15då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå. 16Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått. 17Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder. 18Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus. 19Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor. 20Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade. 21Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse. 22Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande. 23Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till. 24Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt. 25Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter». 26Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt; 27ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom. 28Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla. 29Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull? 30Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror? 31Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag. 32Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö». 33Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.» 34Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta. 35Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?» 36Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött. 37Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat. 38Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp. 39Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan. 40Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. 41En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. -- 42Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt; 43vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft; 44här sås en »själisk»#Se Själisk i Ordförkl. kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig. 45Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande. 46Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga. 47Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen. 48Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska. 49Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt. 50Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel. 51Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade, 52och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade. 53Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet. 54Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.» 55Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? 56Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. 57Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus! 58Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren.
Currently Selected:
1 Korinthierbrevet 15: SVEN
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in