Hesekiel 20
20
1
Israels gensträvighet, förkastelse och slutliga återupprättelse. Elden i skogen söderut.
I sjunde ĂĄret, pĂĄ tionde dagen i femte mĂĄnaden, kommo nĂĄgra av de äldste i Israel för att frĂĄga HERREN; och de satte sig ned hos mig. 2DĂĄ kom HERRENS ord till mig han sade: 3Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: SĂĄ säger Herren, HERREN: Haven I kommit för att frĂĄga mig? SĂĄ sant jag lever, jag lĂĄter icke frĂĄga mig av eder, säger Herren, HERREN. 4Men vill du döma dem, ja, vill du döma, du människobarn, sĂĄ förehĂĄll dem deras fäders styggelser 5och säg till dem: SĂĄ säger Herren, HERREN: PĂĄ den dag dĂĄ jag utvalde Israel, dĂĄ upplyfte jag min hand till ed inför Jakobs hus' barn och gjorde mig känd för dem i Egyptens land; jag upplyfte min hand till ed inför dem och sade: »Jag är HERREN, eder Gud. 6PĂĄ den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett ĂĄt dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder. 7Och jag sade till dem: »Var och en av eder kaste bort sina ögons styggelser, och ingen orene sig pĂĄ Egyptens eländiga avgudar; jag är HERREN, eder Gud.» 8Men de voro gensträviga mot mig och ville icke höra pĂĄ mig; de kastade icke bort var och en sina ögons styggelser, och de övergĂĄvo icke Egyptens eländiga avgudar. DĂĄ tänkte jag pĂĄ att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede pĂĄ dem mitt i Egyptens land.5 Mos. 9,7, 9Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, bland vilka de levde, och i vilkas ĂĄsyn jag gjorde mig känd för dem, i det jag förde dem ut ur Egyptens land. 10SĂĄ förde jag dem dĂĄ ut ur Egyptens land och lät dem komma in i öknen. 11Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina rätter; den människa som gör efter dem fĂĄr leva genom dem.2 Mos. 15,26. 20,1 f. 3 Mos. 18,5. 5 Mos. 5,1 f. 30,Rom. 10, 12Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att man skulle veta att jag är HERREN, som helgar dem.2 Mos. 16,23 f. 20,8. 31,13, 13Men Israels hus var gensträvigt mot mig i öknen; de vandrade icke efter mina stadgar, utan föraktade mina rätter, fastän den människa som gör efter dem fĂĄr leva genom dem; de ohelgade ock svĂĄrt mina sabbater. DĂĄ tänkte jag pĂĄ att utgjuta min förtörnelse över dem i öknen och sĂĄ förgöra dem. 14Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas ĂĄsyn jag hade fört dem ut. 15Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag icke skulle lĂĄta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder --4 Mos. 14,21 f. 5 Mos. 1,34 f. 16detta därför att de föraktade mina rätter och icke vandrade efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras hjärtan följde efter deras eländiga avgudar. 17Men jag visade dem skonsamhet och fördärvade dem icke; jag gjorde icke alldeles ände pĂĄ dem i öknen. 18Och jag sade till deras barn i öknen: »I skolen icke vandra efter edra fäders stadgar och icke hĂĄlla deras rätter, ej heller orena eder pĂĄ deras eländiga avgudar. 19Jag är HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och hĂĄller mina rätter och gören efter dem. 20Och helgen mina sabbater, och mĂĄ de vara ett tecken mellan mig och eder, för att man mĂĄ veta att jag är HERREN, eder Gud. 21Men deras barn voro gensträviga mot mig; de vandrade icke efter mina stadgar och höllo icke mina rätter, sĂĄ att de gjorde efter dem fastän den människa som gör efter dem fĂĄr leva genom dem; de ohelgade ock mina sabbater. DĂĄ tänkte jag pĂĄ att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede pĂĄ dem i öknen. 22Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas ĂĄsyn jag hade fört dem ut. 23Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att förskingra dem bland folken och förströ dem i länderna,3 Mos. 26,39 f. 5 Mos. 28,64 f. 24eftersom de icke gjorde efter mina rätter, utan föraktade mina stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras ögon hängde vid deras fäders eländiga avgudar. 25Därför gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras bĂĄtnad, och rätter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.Jer.8,8 Apg. 7,42 f. Rom. 1,24 f. 2 Tess. 2,10 f. 26Och jag lät dem orena sig med sina offerskänker, med att lĂĄta allt som öppnade moderlivet gĂĄ genom eld, ty jag ville slĂĄ dem med förfäran, pĂĄ det att de skulle förstĂĄ att jag är HERREN.Krön. 33,6. Hes. 16,20 f. 27Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: SĂĄ säger Herren, HERREN: OcksĂĄ därmed hava edra fäder hädat mig, att de hava begĂĄtt otrohet mot mig. 28När jag hade lĂĄtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat att giva dem, och när de sĂĄ där fingo se nĂĄgon hög kulle eller nĂĄgot lummigt träd, dĂĄ offrade de där sina slaktoffer och framburo där sina offergĂĄvor, mig till förtörnelse, och läto där sina offers välbehagliga lukt uppstiga och utgöto där sina drickoffer.Jes. 57,5 f. 29DĂĄ sade jag till dem: »Vad är detta för en offerhöjd#Hebr. habbamá., denna som I kommen#Hebr. habbaĂm. till?» Därav fick en sĂĄdan plats namnet »offerhöjd», sĂĄsom man säger ännu i dag. 30Säg därför till Israels hus: SĂĄ säger Herren, HERREN: Skolen dĂĄ I orena eder pĂĄ samma sätt som edra fäder gjorde, och i trolös avfällighet löpa efter deras styggelser? 31I orenen eder ännu i dag pĂĄ alla edra eländiga avgudar, i det att I frambären ĂĄt dem edra offerskänker och lĂĄten edra barn gĂĄ genom eld. Skulle jag dĂĄ lĂĄta frĂĄga mig av eder, I av Israels hus? Nej, sĂĄ sant jag lever, säger Herren, HERREN, ja lĂĄter icke frĂĄga mig av eder. 32Och förvisso skall icke det fĂĄ ske som har kommit eder i sinnet, dĂĄ I tänken: »Vi vilja bliva sĂĄsom hedningarna, sĂĄsom folken i andra länder: vi vilja tjäna trä och sten. 33SĂĄ sant jag lever, säger Herren, HERREN, med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag sannerligen regera över eder. 34Och med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag föra eder ut ifrĂĄn folken och församla eder frĂĄn de länder i vilka I ären förströdda. 35Och jag skall föra eder in i Folkens öken, och där skall jag gĂĄ till rätta med eder, ansikte mot ansikte.Hos. 2, 36Likasom jag gick till rätta med edra fäder i öknen vid Egyptens land, sĂĄ skall jag ock gĂĄ till rätta med eder, säger Herren, HERREN. 37Och jag skall lĂĄta eder draga fram under staven och tvinga eder in i förbundets band. 38Och jag skall rensa bort ifrĂĄn eder dem som sätta sig upp emot mig och avfalla frĂĄn mig, jag skall skaffa bort dem ur det land där de nu bo, men in i Israels land skola de icke fĂĄ komma; och I skolen förnimma att jag är HERREN. 39Men hören nu, I av Israels hus: SĂĄ säger Herren, HERREN: Välan, gĂĄn ĂĄstad och tjänen edra eländiga avgudar, var och en dem han har. Sedan skolen I förvisso komma att höra pĂĄ mig, och I skolen dĂĄ icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offerskänker och edra eländiga avgudar. 40Ty pĂĄ mitt heliga berg, pĂĄ Israels höga berg, säger Herren, HERREN där skall hela Israels hus tjäna mig, sĂĄ mĂĄnga därav som finnas i landet; där skall jag finna behag i dem, där skall jag hava lust till edra offergärder och till förstlingen av edra gĂĄvor, vadhelst I viljen helga. 41Vid den välbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, när tiden kommer, att jag för eder ut ifrĂĄn folken och församlar eder frĂĄn de länder i vilka I ären förströdda. Och jag skall bevisa mig helig pĂĄ eder inför folkens ögon. 42Ja, I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag lĂĄter eder komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att giva ĂĄt edra fäder. 43Och där skolen I tänka tillbaka pĂĄ edra vägar och pĂĄ alla de gärningar som I orenaden eder med; och I skolen känna leda vid eder själva för allt det onda som I haven gjort.Hes. 6,9. 16,61 f. 36, 44Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag sĂĄ handlar med eder, för mitt namns skull och icke efter edra onda vägar och edra skändliga gärningar, I av Israels hus, säger Herren, HERREN. 45Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 46Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder; ja, profetera mot skogslandet söderut; 47säg till skogen söderut: Hör HERRENS ord: SĂĄ säger Herren, HERREN: Se, jag skall tända upp en eld i dig, och den skall förtära alla träd i dig, bĂĄde de friska och de torra; den flammande lĂĄgan skall icke kunna släckas, och av den skola allas ansikten förbrännas, allas mellan söder och norr.Jes. 10,17 f. 48Och allt kött skall se att jag, HERREN, har upptänt den; den skall icke kunna släckas. 49Och jag sade: »Ack, Herre, HERRE! Dessa säga om mig: 'Denne talar ju gĂĄtor.'»
Currently Selected:
Hesekiel 20: SVEN
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in