Johannes 1:1-51

I tidens början fanns redan Ordet. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Han fanns hos Gud redan i tidens början. Gud lät honom skapa allt som finns till. Det finns inget som inte har blivit skapat av honom. Allt liv kommer från honom, och hans liv är människornas ljus. Hans ljus lyser i mörkret, och mörkret kan aldrig släcka det. Gud sände Johannes döparen för att berätta om ljuset, så att alla skulle börja tro på grund av hans budskap. Johannes var inte ljuset. Han var bara den som skulle göra ljuset känt. Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen. Men trots att Gud hade låtit honom skapa världen, kände världen inte igen honom när han kom. Inte ens i hans eget land och bland hans eget folk tog man emot honom. Men åt alla som tog emot honom, gav han rätten att bli Guds barn. Ja, alla som tror på honom får samma rätt. De föds en gång till, men inte genom någon fysisk födelse som är resultatet av människors känslor och handlingar. Nej, de blir födda av Gud själv. Och Ordet blev människa och levde bland oss här på jorden. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den enda Sonen har fått av sin Far i himlen. Och genom Sonen har vi lärt känna Fadern och hans kärlek och förlåtelse. Johannes döparen talade om Sonen och ropade till folket: "Det var honom jag talade om när jag sa: 'Han som kommer efter mig betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.' " Ja, han var fylld av kärlek och förlåtelse, och gång på gång har vi fått uppleva hans godhet mot oss. Mose gav oss lagen, men det är genom Jesus Kristus, den utlovade kungen, som vi har lärt känna Gud och hans kärlek och förlåtelse. Ingen har någonsin sett Gud, men hans enda Son, som själv är Gud och finns nära Fadern, han har visat oss vem Fadern är. De judiska ledarna sände präster och tempeltjänare från Jerusalem, för att fråga Johannes döparen om han var Messias, den utlovade kungen. Men Johannes förklarade öppet: "Nej, jag är inte Messias." "Vem är du då?" frågade de. "Är du Elia?" "Nej", svarade han. "Är du profeten som skulle framföra Guds budskap?" "Nej", svarade han. Då sa de: "Berätta vem du är! Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" Johannes svarade dem då genom att citera det Gud sagt om honom genom profeten Jesaja. Han sa: "Jag är en röst som ropar i öknen: 'Gör vägen rak för Herren!' " De som hade sänts ut av fariseerna, frågade honom nu: "Varför döper du folk om du varken är Messias eller Elia eller den profet som Gud skulle sända?" Johannes svarade dem: "Jag döper med vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. Han är den som kommer efter mig, och han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar." Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte. Nästa dag fick Johannes döparen se Jesus komma emot honom, och han sa: "Där är Guds lamm, som tar bort människornas synd. Det var honom jag talade om när jag sa: 'Efter mig kommer en som betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.' Jag visste inte i förväg vem han var, men jag har kommit för att döpa med vatten, så att Israels folk ska se vem han är." Och Johannes berättade: "Jag såg Guds Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. Jag visste inte i förväg vem han var, men då Gud sände mig för att döpa med vatten, sa han till mig: 'När du ser Anden komma ner och stanna kvar över någon, då vet du att han är den som döper med min heliga Ande.' Jag såg detta hända, och därför kan jag intyga att han är Guds Son." Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina efterföljare, och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: "Där är Guds lamm!" Johannes båda efterföljare hörde detta och började gå efter Jesus. När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: "Är det något ni vill?" De svarade: "Rabbi (det betyder mästare), var bor du?" Då sa Jesus: "Kom med mig och se." Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Klockan var runt fyra på eftermiddagen när de gick iväg, och de stannade sedan hos honom till kvällen. Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror. Det första Andreas gjorde efteråt var att leta reda på sin bror Simon, och då han hittade honom sa han: "Vi har funnit Messias, den utlovade kungen" (Messias betyder den smorde). Och han tog med sig sin bror till Jesus. Jesus såg då på Simon och sa: "Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Petrus (det betyder klippa)." Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: "Kom och bli min efterföljare." Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad. Filippos gick sedan för att söka reda på Natanael och sa till honom: "Vi har funnit den man som Moses lag och profeterna talar om. Han heter Jesus och är son till Josef från Nasaret." "Nasaret!" utropade Natanael. "Kan något gott komma därifrån?" "Kom och se själv", svarade Filippos. Och när Jesus såg Natanael närma sig, sa han: "Här kommer en ärlig och uppriktig man, en äkta israelit." "Hur kan du känna mig?" undrade Natanael. Jesus svarade: "Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos hittade dig." Då utbrast Natanael: "Mästare, du är Guds Son, Israels kung!" Men Jesus sa till honom: "Tror du detta bara för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få större bevis än så. Jag försäkrar er att ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över mig, Människosonen."