Johannes 1
1
1I Begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gudi; och Gud var Ordet. 2Det samma var i begynnelsen när Gudi. 3Genom det äro all ting gjord; och thy förutan är intet gjordt, det gjordt är. 4I thy var lifvet; och lifvet var menniskornas ljus; 5Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret hafver det icke begripit. 6En man var sänd af Gudi, som het Johannes; 7Han kom till vittnesbörd, på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom. 8Icke var han Ljuset; men (han var sänd) till att vittna om Ljuset. 9Det var det sanna Ljuset, hvilket upplyser alla menniskor, som komma i verlden. 10I verldene var det, och igenom det är verlden gjord; och verlden kände det icke. 11Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke. 12Men allom dem, som honom anammade, gaf han magt att blifva Guds barn, dem som tro på hans Namn; 13Hvilke icke af blod, icke heller af köttslig vilja, icke heller af någors mans vilja, utan af Gudi födde äro. 14Och Ordet vardt kött, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet af Fadrenom, full med nåd och sanning. 15Johannes vittnar om honom, ropar, och säger: Denne varet, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag; 16Och af hans fullhet hafve vi alle fått, och nåd för nåd. 17Ty genom Mosen är lagen gifven; nåd och sanning är kommen genom Jesum Christum. 18Ingen hafver någon tid sett Gud; ende Sonen, som är i Fadrens sköt, han hafver det kungjort. 19Och detta är Johannis vittnesbörd, då Judarna sände Prester och Leviter af Jerusalem, att de skulle fråga honom: Ho äst du? 20Och han bekände, och försakade icke; och bekände han: Icke är jag Christus. 21Då frågade de honom: Hvad då; äst du Elias? Han sade: Jag är det icke. Äst du en Prophet? Och han svarade: Nej. 22Då sade de till honom: Ho äst du, att vi måge gifva dem svar, som oss sändt hafva? Hvad säger du om dig sjelf? 23Sade han: Jag är ens ropandes röst i öknene: Rödjer Herrans väg, som Esaias Propheten sagt hafver. 24Och de, som sände voro, voro af de Phariseer. 25Och de frågade honom, och sade till honom: Hvi döper du då, medan du äst icke Christus, icke heller Elias, icke heller en Prophet? 26Svarade dem Johannes, och sade: Jag döper med vatten; men midt ibland eder står den I icke kännen. 27Han är den som efter mig komma skall, hvilken för mig varit hafver; hvilkens skotväng jag icke värdig är upplösa. 28Detta skedde i Bethabara, på hinsidon Jordan, der Johannes döpte. 29Dagen derefter såg Johannes Jesum komma till sig, och sade: Si, Guds Lamb, som borttager verldenes synd. 30Denne äret, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma en man, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag: 31Och jag kände honom icke; men på det han skulle varda uppenbar i Israel, fördenskull är jag kommen, till att döpa med vatten. 32Och Johannes vittnade, och sade: Jag såg Andan nederkomma i dufvoliknelse af himmelen, och blef på honom; 33Och jag kände honom icke; men den som mig sände, till att döpa med vatten, han sade till mig: Öfver hvilken du far se Andan nederkomma, och blifva på honom, han är den som döper med den Helga Anda. 34Och jag såg det, och vittnade att han är Guds Son. 35Dagen derefter stod åter Johannes, och två af hans lärjungar. 36Och som han fick se Jesum gå, sade han: Si, Guds Lamb. 37Och de två hans lärjungar hörde honom tala, och följde Jesum. 38Då vände Jesus sig om, och såg dem följa sig, och sade till dem: Hvad söken I? Då sade de till honom: Rabbi (det betyder Mästar), hvar vistas du? 39Då sade han till dem: Kommer, och ser. De kommo, och sågo hvar han vistades, och blefvo den dagen när honom; och det var vid tionde timman. 40Och var Andreas, Simonis Petri broder, en af de två, som hade hört af Johanne; och följde Jesum. 41Han fann först sin broder Simon, och sade till honom: Vi hafve funnit Messiam, det betyder den Smorda. 42Och han hade honom till Jesum. Då Jesus fick se honom, sade han: Du äst Simon, Jona son; du skall heta Cephas, det betyder hälleberg. 43Dagen derefter ville Jesus gå ut i Galileen; och fann Philippum, och sade till honom: Följ mig. 44Och var Philippus af Bethsaida, Andree och Petri stad. 45Philippus fann Nathanael, och sade till honom: Den som Mose hafver skrifvit om i lagen, och Propheterna, hafve vi funnit, Jesum, Josephs son af Nazareth. 46Och Nathanael sade till honom: Kan något godt komma af Nazareth? Philippus sade till honom: Kom, och se. 47Jesus såg Nathanael komma till sig, och sade om honom: Si, en rätt Israelit, i hvilkom intet svek är. 48Då sade Nathanael till honom: Hvaraf känner du mig? Jesus svarade, och sade till honom: Förr än Philippus kallade dig, då du vast under fikonaträt, såg jag dig. 49Nathanael svarade, och sade till honom: Rabbi, du äst Guds Son: Du äst Israels Konung. 50Jesus svarade, och sade till honom: Efter det jag sade dig, att jag såg dig under fikonaträt, tror du; större ting, än desse äro, skall du få se; 51Och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Härefter skolen I få se himmelen öppen, och Guds Änglar fara upp och neder öfver menniskones Son.
