JOHANNESEVANGELIET 4
4
Jesus och den samariska kvinnan
1Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han gjorde fler till lärjungar och döpte fler än Johannes. - 2Fast det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte. - 3Då lämnade han Judeen och återvände till Galileen. 4Han måste då ta vägen genom Samarien. 5Så kom han till en samarisk stad som heter Sykar, nära den mark som Jakob hade gett åt sin son Josef. 6Där fanns Jakobs brunn. Då Jesus var trött av vandringen satte han sig vid brunnen. Det var vid tolvtiden på dagen.
7En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sa till henne: ˮGe mig att dricka.ˮ 8Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat. 9Den samariska kvinnan sa: ˮHur kan du, som är jude, be mig som är en samarisk kvinna om något att dricka?ˮ - Judarna umgås inte med samarierna. - 10Jesus svarade: ˮOm du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: ʼGe mig att dricka,ʼ då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.ˮ 11Kvinnan sa: ˮHerre, du har inget öskärl och brunnen är djup. Varifrån skulle du få det levande vattnet? 12Du är väl inte förmer än vår fader Jakob? Det var han som gav oss brunnen. Och han drack själv ur den, liksom hans söner och hans boskap.ˮ 13Jesus svarade: ˮDen som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig i evighet törsta. Det vatten jag ger blir i honom en vattenkälla som flödar fram och ger evigt liv.ˮ 15Kvinnan sa: ˮHerre, ge mig det vattnet, så att jag inte behöver törsta eller komma hit och hämta vatten.ˮ
16Han sa: ˮGå och hämta din man och kom hit.ˮ 17Kvinnan svarade: ˮJag har ingen man.ˮ Jesus sa: ˮDu har rätt när du säger att du inte har någon man, 18för fem män har du haft och den du har nu är inte din man. Det du sa är sant.ˮ 19Kvinnan sa: ˮHerre, jag ser att du är en profet. 20Våra fäder har tillbett på detta berg, men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem.ˮ 21Jesus svarade: ˮKvinna, tro mig, det kommer en tid då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. 22Ni vet inte vad ni tillber. Vi vet vad vi tillber, för frälsningen kommer från judarna. 23Men den tid kommer och den är redan här, då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. För det är sådana tillbedjare som Fadern söker. 24Gud är Ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.ˮ 25Kvinnan sa: ˮJag vet att Messias ska komma.” - Han som kallas Kristus. - ”När han kommer ska han berätta allt för oss.ˮ 26Jesus svarade: ˮDet är jag, den som talar till dig.ˮ 27Just då kom hans lärjungar, som blev förvånade över att han talade med en kvinna. Men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sa till folket: 29ˮKom så får ni se en man som har sagt mig allt vad jag gjort. Kan han vara Kristus?ˮ 30De gick ut ur staden och kom till honom.
31Under tiden bad lärjungarna honom: ˮRabbi, ät något.ˮ 32Men han sa: ˮJag har mat att äta som ni inte känner till.ˮ 33Lärjungarna sa till varandra: ˮKan någon ha kommit med mat till honom?” 34Jesus sa: ˮMin mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35Ni säger att det ännu är fyra månader kvar till skörden. Men jag säger er: öppna era ögon och se att fälten nu är redo för skörd. 36Redan nu får den som skördar sin lön och samlar frukt till evigt liv, så att både den som sår och skördar kan glädjas tillsammans. 37För det ordet är sant, att en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete.ˮ
39Många samarier från den staden kom till tro på Jesus genom kvinnans ord då hon vittnade: ˮHan har sagt mig allt vad jag gjort.ˮ 40När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem. Och han stannade där två dagar. 41Och många fler kom till tro på grund av hans ord. 42De sa till kvinnan: ˮNu är det inte längre utifrån dina ord som vi tror. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare.ˮ
En ämbetsmans son botas
43Efter dessa två dagar begav sig Jesus till Galileen. 44För han hade själv vittnat om att en profet inte har något anseende i sin hemtrakt. 45När han nu kom till Galileen välkomnade galileerna honom. För de hade sett allt han hade gjort i Jerusalem under högtiden eftersom de själva hade varit där.
46Så kom han åter till Kana i Galileen där han hade gjort vattnet till vin. En kunglig ämbetsman hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. 47När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad honom komma ner och bota hans son som låg för döden. 48Jesus sa till honom: ˮOm ni inte ser tecken och under, så tror ni inte.ˮ 49Ämbetsmannen sa: ˮHerre, kom ner innan mitt barn dör.ˮ 50Jesus svarade: ˮGå, din son lever.ˮ Mannen trodde på Jesu ord och gick. 51Och redan under vägen möttes han av sina slavar som sa att hans son levde. 52Han frågade vid vilken tid han började bli bättre. De svarade: ˮI går vid trettontiden lämnade febern honom.ˮ 53Då förstod fadern att det hade hänt just den tid då Jesus sa till honom: ˮDin son lever.ˮ Och han kom till tro, likaså alla i hans hus. 54Detta var det andra tecknet som Jesus gjorde efter att han hade kommit från Judeen till Galileen.
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Svenskbibel - 더 알아보기