Johannes 3
3
1Och var en man af de Phariseer, som het Nicodemus, en öfverste ibland Judarna. 2Han kom till Jesum om nattena, och sade till honom: Rabbi, vi vete att du äst kommen af Gudi för en lärare; ty ingen kan göra de tecken, som du gör, utan Gud är med honom. 3Jesus svarade, och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en blifver född på nytt, kan han icke se Guds rike. 4Då sade Nicodemus till honom: Huru kan en menniska födas, när hon är gammal? Icke kan hon på nytt gå in i sins moders lif, och födas? 5Svarade Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en varder född af vatten och Andanom, kan han icke ingå i Guds rike. 6Det som är födt af kött, det är kött; och det som är födt af Andanom, det är Ande. 7Förundra icke, att jag sade dig, att I måsten födas på nytt. 8Vädret blås hvart det vill, och du hörer dess röst; och du vetst icke hvadan det kommer, eller hvart det fart alltså är hvar och en, som af Andanom född är. 9Nicodemus svarade, och sade till honom: Huru kan detta ske? 10Jesus svarade, och sade till honom: Äst du en mästare i Israel, och vetst icke detta? 11Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Vi tale det vi vete, och det vi hafve sett, det vittne vi; och vårt vittnesbörd anammen I icke. 12Tron I icke, när jag säger eder om jordisk ting; huru skolen I då tro, om jag säger eder om himmelsk ting? 13Och ingen far upp i himmelen, utan den som for neder af himmelen, menniskones Son, som är i himmelen. 14Och såsom Moses upphöjde ormen i öknene, alltså måste ock menniskones Son varda upphöjd; 15På det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif. 16Ty så älskade Gud verldena, att han utgaf sin enda Son, på det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif. 17Ty icke hafver Gud sändt sin Son i verldena, att han skall döma verldena; utan på det att verlden skall varda salig genom honom. 18Hvilken som tror på honom, han varder icke dömd; men hvilken som icke tror, han är redo dömd, efter det han icke trodde i Guds enda Sons Namn. 19Men detta är domen, att Ljuset är kommet i verldena, och menniskorna älskade mer mörkret än Ljuset; ty deras gerningar voro onda. 20Ty hvar och en, som illa gör, hatar ljuset, och kommer icke till ljuset, att hans gerningar skola icke varda straffade; 21Men den som gör sanningena, han kommer till ljuset, att hans gerningar skola varda uppenbara; ty de äro gjorda i Gudi. 22Derefter kom Jesus och hans Lärjungar i Judiska landet, och vistades der med dem, och döpte. 23Döpte ock desslikes Johannes i Enon, hardt vid Salim; ty der var mycket vatten, och de kommo, och läto döpa sig. 24Ty Johannes var icke än då kastad i häktelse. 25Då kom upp ett spörsmål ibland Johannis lärjungar, samt med Judarna, om reningen; 26Och kommo till Johannem, och sade till honom: Rabbi, den som var när dig på hinsidon Jordan, den du vittnade om, si, han döper, och alle komma till honom. 27Johannes svarade, och sade: Menniskan kan intet taga, utan det varder henne gifvet af himmelen. 28I ären sjelfve min vittne, att jag sade: Icke är jag Christus; utan jag är sänd för honom. 29Den som brudena hafver, han är brudgummen; men brudgummens vän, som står och hörer honom, han fröjdar sig af brudgummens röst; denna min fröjd är nu fullbordad. 30Honom bör växa till, och mig bör förminskas. 31Den som ofvanefter kommer, han är öfver alla; den af jordene är, han är af jord, och af jordene talar han; den af himmelen kommer, han är öfver alla. 32Och det han hafver sett och hört, det vittnar han; och hans vittnesbörd anammar ingen. 33Den som anammar hans vittnesbörd, han hafver beseglat, att Gud är sannfärdig. 34Ty den Gud sändt hafver, han talar Guds ord; ty Gud gifver icke Andan efter mått. 35Fadren älskar Sonen, och allt hafver han gifvit honom i händer. 36Hvilken som tror Sonenom, han hafver evinnerligit lif; men den som icke tror Sonenom, han skall icke få se lifvet; utan Guds vrede blifver öfver honom.
Markert nå:
Johannes 3: SK73
Marker
Del
Kopier
Vil du ha høydepunktene lagret på alle enhetene dine? Registrer deg eller logg på
