1 Moseboken 2:3

1 Moseboken 2:3 SKB

Och Gud (Elohim) välsignade den sjunde dagen. Ja, han helgade (avskilde) den för på den hade han upphört (hebr. shavat) med allt arbete som Gud (Elohim) hade skapat (hebr. bara) för att färdigställa (för att göra – hebr. asah). [Den första dagen i judiska kalendrar är söndag. Den kallas jom rishon (dag ett). Sedan fortsätter veckan med jom sheni (dag två), jom shlishi (dag tre), jom revii (dag fyra), jom chamishi (dag fem) och jom shishi (dag sex). Den sjunde dagen (lördagen) bryter mönstret och kallas inte jom shevii (dag sju), istället används bara ordet shabbat för att visa att den är speciell. Det är en dag då människans arbetande ”ska upphöra”. Sabbaten, och vad som räknas som arbete eller inte, var ett vanligt ämne som ofta diskuterades på Jesu tid, se Mark 2:27Matt 12:10-12, och än idag bland rabbiner.] [Här kommer en ny enhet. Det hebreiska ordet toledot används här och indikerar att något nytt kommer. Ordet används på ett liknande sätt 11 gånger i Första Moseboken, se 1 Mos 5:16:910:111:102725:121936:1937:2 (två gånger med inledande preposition i 1 Mos 10:3225:13). Med den inledande Skapelseberättelsen i 1 Mos 1:1-2:3 blir det totalt tolv enheter i Första Mosebok som alla avgränsas av detta ord toledot. Det vanliga när ordet används är att det gäller en person, Adam (1 Mos 5:1), Noa (1 Mos 6:9) osv. Gemensamt är att huvudpersonen redan är introducerad, och det som följer är en detaljerad fortsättning av hans liv och hans barn. Här kommer alltså ”himlarnas och jordens” fortsatta historia. Det är inte en andra skapelseberättelse utan en mer detaljerad beskrivning av skapelsen, och då speciellt hur människan skapades från jordens stoft. Versen har också en tydlig kiasm där frasen ”himlar och jord” och ”jord och himlar” är speglad för att rama in.]

Читать 1 Moseboken 2