Populära bibelverser från Lukas 17

Dela

Sedan sa han till mannen som blivit ren: ”Res dig upp och gå, din tro har frälst (befriat, räddat, helat, upprättat) dig.” [Medan de andra nio blev helade fick denne samaritan/samarier också uppleva frälsning och syndernas förlåtelse.]

Ja, även om han syndar mot dig sju gånger på en dag och kommer till dig sju gånger och säger: ’Jag ångrar mig,’ så ska du förlåta honom.” [Matteus tar med fler detaljer från Jesu undervisning om förlåtelse i Matt 18:15-34.]

När en av dem såg att han hade blivit botad återvände han [antagligen på en gång, innan de kom fram till prästerna] och prisade Gud högt och föll ner vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samaritan (gr. samarites) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen].

Var ständigt på er vakt! [Denna varning kan syfta tillbaka på det som sagts att vakta så man inte orsakar en annan troendes fall. Det kan också syfta framåt på nästa stycke. Det är lätt att bli sårad om man är ovaksam, därför måste man säga till den som man upplever beter sig illa, se också Heb 12:15! Det är troligt att varningen gäller båda fallen – att vara vaksamma så vi inte sårar andra och inte själva blir sårade.] Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig så förlåt honom.

Jesus frågade honom: ”Visst blev alla tio rena, eller hur? Var är de andra nio?

Men Herren sa: ”Om ni hade tro som ett senapsfrö, så skulle ni kunna säga till detta mullbärsfikonträd (sykomor – gr. sukaminos): Bli uppryckt med rötterna och bli planterad i havet, och det skulle lyda er.” [Bitterhet och oviljan att förlåta liknas här vid ett mullbärsfikonträd vars karaktärsdrag är att det har ett djupt och stort rotsystem, är snabbväxande och producerar bitter frukt.] [Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna om förlåtelse, och berättar nu en liknelse om att det är vår skyldighet att förlåta varandra.]

Den som försöker bevara sitt liv [detta jordeliv] ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det.

Jesus sa till sina lärjungar: ”Det går inte att undvika att snaror (förförelser, frestelser) kommer, men ve den (uttryck för intensiv förtvivlan över den personen) genom vilken de kommer. Det skulle vara bättre (mindre illa) för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet, än att han skulle förleda en av dessa små. [Jesus känner sorg och bedrövelse över den som förleder andra troende, men fördömer också dessa handlingar. Utifrån Matt 18:6 är det tydligt att ”dessa små” är andra troende.]

I Människosonens dagar [då han kommer tillbaka för att regera här på jorden fullt ut]: Då ska det vara som på Noas dagar. [1 Mos 7] Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Sedan kom floden och gjorde slut på dem alla. [Att äta, dricka och gifta sig är i sig inte fel – synden var att man bara levde för detta och ignorerade Gud.]