1 Samuel 30
30
1Och det hände när David och hans män kom till Tsiklag [gränsstad mellan Juda och filistéerna i sydväst] på den tredje dagen [sedan David lämnat Achish (kungen av Gat) och den filisteiska armén, se 1 Sam 29:10], att amalekiterna hade gjort en räd i söder och över Tsiklag och hade slagit Tsiklag och bränt det i eld.
[Amalekiterna kom säkert ihåg det David gjort tidigare mot dem, se 1 Sam 27:8 något år tidigare. En annan aspekt är också Sauls misslyckande att ta ut Amalek, se 1 Sam 15:3, 9, 17-19.]
2De hade tagit kvinnorna och alla som fanns där som fångar, både små och stora, de dödade ingen men förde bort dem och gick sin väg. 3Och när David och hans män kom till staden, se, då var den bränd i eld, och deras fruar och deras söner och deras döttrar var tillfångatagna. 4Och David och folket som var med honom lyfte upp sina röster och grät till dess de inte längre hade kraft att gråta. 5Och Davids två fruar var tillfångatagna, jizreliten Achinoam och Abigail [1 Sam 25:43], karmeliten Navals hustru. [1 Sam 25:3, 39]
[Sorgen och bitterheten hos folket vändes snart till ilska och fann ett fokus i David. Han var ju hans förtjänst att detta hänt. I vers 3 skrivs fruar, söner och döttrar alla i plural. I vers 6 står son i singular och döttrar i plural. Kanske betonar det tankarna och farhågorna hur männens yngsta son och deras döttrar som varit kvar hemma nu behandlades av amalekiterna. David, som själv hade sorg, men nu också dödshot, gjorde som han brukade och sökte styrka hos Herren, se 1 Sam 23:16.]
6Och David var hårt pressad (i nöd), för folket tänkte (började tala om att) stena honom, eftersom alla sörjde bittert, var och en för sin son och för sina döttrar. Men David styrkte sig själv i Herren sin Gud (Jahveh Elohim).
[Ännu en parallell mellan Saul och David ges av författaren. Under en tid av stor nöd sökte båda männen övernaturlig vägledning inför striden. Kronologiskt sett sökte de förmodligen vägledning på samma dag. Den ene trotsade Torah. Saul sökte hjälp hos ett medium och fick löftet om döden (1 Sam 28:5-6, 19); David sökte hjälp hos en aronitisk präst som använde efoden och fick löftet – som senare uppfylldes – om liv och välsignelse.]
Davids seger över amalekiterna
7Och David sa till prästen Evjatar, Achimelechs son: ”Jag ber dig, hämta hit efoden.” [2 Mos 28:6-14] Och Evjatar hämtade dit efoden till David. [1 Sam 23:6] 8Och David frågade Herren (Jahveh) och sa: ”Ska jag jaga efter denna trupp? Ska jag övervinna dem?” Och han svarade honom: ”Jaga, för du ska övervinnande (med säkerhet) övervinna dem och ta tillbaka allt utan förlust.”
9Och David gick, han och hans 600 män som var med honom och kom till ravinen (wadi – hebr. nachal) Besor [2 mil söder om Tsiklag], där de som var sist stannade kvar. 10Men David jagade [vidare söderut], han och 400 män, men 200 män som var så utmattade att de inte kunde gå över ravinen Besor stannade kvar [där].
[Besor är en av de största och djupaste ravinerna i södra Juda. Namnet kommer från hebr. basar som betyder ”bära fram gott budskap” och är det ord som översätts med gr. euaggelizo – att evangelisera!]
11Sedan träffade de på en egyptier på fältet och förde honom till David och gav honom bröd och han åt, och de gav honom vatten att dricka, 12och de gav honom en bit fikonkaka och två klasar russin. Och när han hade ätit kom hans ande tillbaka i honom, för han hade inte ätit något bröd och inte druckit något vatten på tre dagar och tre nätter.
13Och David sa till honom: ”Vem tillhör du? Varifrån kommer du?” Och han sa: ”Jag är en ung egyptier, tjänare till en amalekit, och min herre lämnade mig eftersom jag blev sjuk för tre dagar sedan. 14Vi gjorde en räd mot keretiterna i söder och över det som tillhör Juda och över Kaleb i söder och vi brände Tsiklag i eld.”
15Och David sa till honom: ”Kan du föra ner mig till denna armé?”
Han svarade: ”Lova (ge mig din ed) vid Gud (Elohim) att du inte dödar mig och inte lämnar mig i min herres händer och jag ska föra ner dig till denna armé.”
16Och när han hade fört ner honom, se då var de utspridda över hela området och åt och drack och festade, eftersom bytet som de tagit från filistéerna och från Juda var stort. 17Och David slog dem från skymningen ända till kvällen nästa dag, och inte en enda man av dem undkom, förutom 400 unga män som red på kameler och flydde. 18Och David återtog allt som amalekiterna hade tagit, och David räddade sina båda hustrur. 19Och där fattades ingenting, varken liten eller stor, inga söner, inga döttrar, inget byte, ingenting som de hade tagit. David förde tillbaka alltihop. 20Och David tog hela flocken och boskapen som de drev framför de andra djuren och sa: ”Detta är Davids byte.”
21Och David kom till de 200 männen som var utmattade och inte kunnat följa David och vistats vid bäcken Besor, och de gick fram och mötte David och folket som var med honom. Och när David kom nära folket hälsade han dem med frid (shalom). 22Och alla onda och usla (värdelösa – hebr. belijaal) män av dem som gått med David sa: ”Eftersom de inte gick med oss, ska vi inte ge dem någon del av bytet som vi har återtagit, förutom varje mans hustru och hans söner (barn), så att de kan gå iväg med dem och lämna.”
23Men David sa: ”Nej, ni ska inte göra så, mina bröder. Se vad Herren (Jahveh) har gett oss. Han har bevarat oss och gett oss armén som kom emot oss i vår hand. 24Och vem ska lyssna på er i detta ärende? För den som dragit ut i striden ska ha samma del som den som stannat i trossen. De ska dela lika.” 25Och det var så från den dagen och framåt. Han gjorde det till en förordning (ordagrant ”saker inristat”) och ett påbud (bindande juridiskt beslut) för Israel till denna dag.
David återvänder till Tsiklag
26Och när David kom till Tsiklag, sände han av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner och sa: ”Se, en gåva till er av bytet från Herrens (Jahvehs) fiender.”
27Till dem som var i Betel [Betol (Jos 19:4) i Negev – inte det mer kända Betel norr om Jerusalem]
och till dem som var i Ramot i Negev (söder) [kanske Baalot-Beer, se Jos 19:8]
och till dem som var i Jattir [levitisk stad sydväst om Hebron, se Jos 21:14]
28och till dem som var i Aroer [sydväst om Beer-Sheva (Jos 15:30)]
och till dem som var i Sifmot
och till dem som var i Eshtemoa,
29och till dem som var i Rachal
och till dem som var i Jerachmelis städer
och till dem som var i keniternas städer
30och till dem som var i Chorma
och till dem som var i Bor-Ashan
och till dem som var i Atach
31och till dem som var i Hebron
och till alla platser där David själv och hans män brukade jaga.
[Fjorton platser i södra Juda nämns. Talvärdet för David är fjorton, se även Matt 1:17; Ps 27.]
Nu markerat:
1 Samuel 30: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln