2 Krön 33
33
Sydrikets 14:e regent – Manasse
(2 Kung 21:1-18)
[Manasse regerade i Juda 55 år (698-643 f.Kr.). Han var den förste kungen i Juda som inte var samtida med det norra kungariket Israel, som assyrierna intog ca 720 f.Kr. och deporterat en stor del av befolkningen. Han återinförde polyteistisk dyrkan och återtog de religiösa förändringar som hans far Hiskia hade gjort. När Manasse regeringstid inleddes var Sanherib kung av Assyrien (han regerade fram till 681 f.Kr.). Manasse omnämns i assyriska skrifter som en samtida och lojal vasall till Sanheribs son och efterträdare Esarchaddon. I assyriska skrifter nämns Manasse bland de 22 kungar som var skyldiga att tillhandahålla material till Esarchaddons byggnadsprojekt. Esarchaddon dog 669 f.Kr. och efterträddes av sin son Ashurbanipal, som också nämner Manasse som en av ett antal vasaller som hjälpte till i hans kampanj mot Egypten]
1Manasse (hebr. Menasheh) var 12 år när han blev kung, och han regerade 55 år i Jerusalem. 2Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren (Jahveh) hade fördrivit för Israels barn. 3Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde asherapålar, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara. 4Han byggde altaren i Herrens (Jahvehs) hus. Det var om detta hus som Herren (Jahveh) hade sagt: ”I Jerusalem ska mitt namn vara för evig tid.” 5Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens (Jahvehs) hus. 6Han lät sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon, så att han väckte hans vrede.
7Avgudabilden som han gjort ställde han in i Guds hus om vilket Gud hade sagt till David och hans son Salomo: ”I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. 8Jag ska inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter den undervisning (hebr. Torah) och de förordningar (ordagrant: saker inristat) och påbud (bindande juridiska beslut), som de har fått genom Mose.”
9Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren (Jahveh) hade utrotat för Israels barn. 10Herren (Jahveh) talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på hans ord.
Assyrien sänds mot honom
11Då lät Herren (Jahveh) den assyriske kungens arméer komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel.
12Men när han nu var i nöd, bönföll han inför Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim), och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud (Elohim). 13Och när han bad så till honom, bönhörde Herren (Jahveh) honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren (Jahveh) som är Gud (Elohim).
14Han byggde en yttermur till Davids stad väster om Gichon i dalen[källan på östra sidan av Jerusalem], fram till ingången till Fiskporten och runt omkring Ofel och gjorde den mycket hög. Sedan tillsatte han befälhavare i alla befästa städer i Juda.
15Han avlägsnade de främmande gudarna och avgudabilden från Herrens (Jahvehs) hus, liksom alla de altaren som han hade byggt på det berg där Herrens (Jahvehs) hus stod, och i Jerusalem, och han kastade ut dem utanför staden. 16Sedan upprättade han Herrens (Jahvehs) altare och offrade shalomoffer (gemenskapsoffer) och tackoffer på det och uppmanade Juda att tjäna Herren (Jahveh), Israels Gud. 17Folket offrade ändå på höjderna, men bara åt Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim).
18Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud (Elohim) och om de ord som siarna (hebr. chozeh) talade till honom i Herrens (Jahvehs), Israels Guds (Elohims), namn, det står i Israels kungars krönika. [Syftar inte på Kungaböckerna i Bibeln utan på offentliga protokoll, från vilka uppgifter hämtades av profeterna och skrevs ned i de kanoniska böckerna.] 19Om hans bön och hur han blev bönhörd, om all hans synd och trolöshet och om de platser där han byggde offerhöjder och ställde upp asherapålar och gjutna bilder, innan han ödmjukade sig, är skrivet i siarnas (hebr. Chozajs) krönika. [Hebr. Chozaj används bara här. Det är troligen inte ett egennamn, utan anspelar på chozeh, se vers 18, som är siare.] 20Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom där han bodde. Hans son Amon blev kung efter honom.
Sydrikets 15:e regent – Amon
(2 Kung 21:19-26)
[Amon regerade Juda i 2 år (643-640 f.Kr.).]
21Amon var 22 år när han blev kung, och han regerade 2 år i Jerusalem. 22Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, så som hans far Manasse hade gjort. Och Amon offrade åt alla de avgudabilder som hans far Manasse hade tillverkat, och han dyrkade dem. 23Men han ödmjukade sig inte inför Herren (Jahveh), så som hans far Manasse hade gjort, utan han hopade skuld på skuld. 24Och hans tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus. 25Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia (hebr. Joshijaho) till kung efter honom.
Nu markerat:
2 Krön 33: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln