2 Kung 19:1-37

Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv i säcktyg och gick in i Herrens (Jahvehs) hus [tempel]. Och han sände Eljaqim, som ansvarade för palatset (ordagrant: var över huset) [hade den högsta positionen i det kungliga huset i Jerusalem], och skrivaren Shevna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, son till Amots [hebr. Amots – inte samma person som profeten Amos från Tekoa (Amos 1:1)]. Och de sa till honom: ”Så säger Hiskia: En dag av trångmål och tuktan och förakt är det idag, för det är dags att föda sönerna (graviditeten är fullgången) men det finns ingen kraft till att föda. Om inte Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar.” Och kung Hiskias tjänare kom till Jesaja. Och Jesaja sa till dem: ”Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren (Jahveh): Var inte rädd för orden som du har hört, varmed Assyriens kungs tjänare har hånat mig. Se, jag ska lägga en ande i honom och han ska höra ett rykte och ska återvända till sitt land, och jag ska få honom att falla för svärd i sitt eget land.” Och befälhavaren återvände och fann Assyriens kung i strid med Livna, för han hade hört att de lämnat från Lachish. Men när Sanherib fick höra att kungen Tirhaqa i Kush [Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: ”Så ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud (Elohim) på vilken du litar bedra dig och säga: Jerusalem ska inte ges i Assyriens kungs hand. Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort med alla länder, i det han fullständigt har förgjort dem, och skulle du bli räddad? Har ländernas gudar räddat dem som min far har fördärvat, Gozan och Haran (hebr. Charan) och Retsef och Edens söner som var i Telassar? Var är Chamats kung och Arpads kung och kungen i staden Sefarvajim, Hena och Avah?” Och Hiskia tog emot brevet från budbärarnas hand och läste det. Och Hiskia gick upp till Herrens (Jahvehs) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och Hiskia bad inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sa: ”Herre (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som sitter på keruberna, du är Gud (Elohim), du ensam till ländernas kungariken, du har gjort himlarna och jorden. Luta ditt öra, Herre (Jahveh), och lyssna, öppna dina ögon, Herre (Jahveh), och se och lyssna till Sanheribs ord med vilka han har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim). Det är sant, Herre (Jahveh), att Assyriens kungar har ödelagt folkslagen och deras länder, och har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan tillverkade av en människas hand, trä och sten, därför har de förstört dem. Och nu Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim), fräls oss, jag ber dig, ur hans hand så att alla jordens kungariken ska veta att du, Herre (Jahveh), är Gud (Elohim), du ensam.” Då sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: ”Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Som du har bett till mig angående Sanherib, Assyriens kung, så har jag hört dig. Detta är ordet som Herren (Jahveh) har talat om honom: Jungfrun dottern Sion har föraktat dig och hånskrattat åt dig, Jerusalems dotter har skakat huvudet åt dig. Vem har du hånat och hädat, och mot vem har du lyft upp din röst? Du har lyft upp dina ögon högt, mot den Helige i Israel! Genom budbärarna har du hånat Herren (Adonaj) och har sagt: Med mina många vagnar har jag kommit upp på bergens höjder, till det innersta av Libanon, och jag har huggit ner dess höga cedrar och dess utvalda cypresser, och jag har gått längst in i hans loge och fältens fruktrika skog. Jag har grävt och druckit främmande vatten och med min fotsula har jag torkat upp Egyptens (hebr. Matsor) flod. [Singular Matsor används istället för den vanliga dualformen Mitsrajim. Kanske syftas främst på det lägre Egypten och Nildeltat.] Har du inte hört? För länge sedan gjorde jag det, i forna tider formade (skulpterade, designade – hebr. jatsar) jag det, nu har jag låtit det ske, det är gjort, de befästa städerna ska läggas öde i ruinhögar. Och deras invånare, svaga utan kraft (har en liten hand), de är förskräckta och förvirrade, de är som fältets gräs och de gröna örterna, som gräset på hustaken och som fördärvad säd innan den växer upp. Men jag vet (känner väl till) var du sitter, var du går ut och när du kommer in och ditt raseri mot mig. Eftersom du rasar mot mig och ditt tumult har kommit upp i mina öron, därför ska jag sätta en krok i din näsa och mitt betsel i dina läppar, och jag ska vända tillbaka dig på den väg som du kom. Och detta ska vara tecknet för dig [Hiskia]: Du ska äta detta år det som är självvuxet, och det andra året det som gror på samma sätt och det tredje året ska du så och skörda och plantera vingårdar och äta dess frukt. Och kvarlevan som har flytt från Juda hus ska igen slå rot nedåt och bära frukt uppåt. För från Jerusalem ska en kvarleva komma och från Sions berg [tempelberget i Jerusalem] de som har flytt, Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) nitälskan ska göra (åstadkomma) detta. Därför säger Herren (Jahveh) så angående Assyriens kung: Han ska inte komma till denna stad, inte skjuta någon pil där, han ska inte komma framför den med någon sköld och inte kasta en belägringsvall mot den. Den väg som han kom, samma väg ska han återvända och han ska inte komma till denna stad, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Jag ska försvara staden och rädda den för min egen skull och för min tjänare Davids skull.” [Detta stycke är den centrala delen i stycket som handlar om Hiskias regeringstid.] Och det hände den natten att en Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000, och när männen steg upp på morgonen, se, då var alla kroppar döda. Och Sanherib, Assyriens kung, lämnade och gick och återvände och bodde i Nineve. Och det skedde när han tillbad i Nisrochs hus, hans gud, att Adramelech och Sharetser, hans söner, slog honom med svärdet och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.