Andra Kungaboken 19:1-37
Andra Kungaboken 19:1-37 nuBibeln (NUB)
När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till HERRENS hus. Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. De sa till honom: ”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag! Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda. Men kanske HERREN, din Gud, hör allt den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. HERREN, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ” När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, svarade han dem: ”Säg till er herre: ’Så säger HERREN: ”Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare. Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte, så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.” ’ ” Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish. Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia: ”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud, som du förtröstar på, lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’ Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad? Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Iva?” När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till HERRENS hus och bredde ut det inför HERREN och bad inför HERREN: ”HERRE, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden! Du har gjort himmel och jord. Hör, HERRE, lyssna! Öppna dina ögon, HERRE, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat. Det är sant, HERRE, att kungarna i Assyrien har ödelagt dessa folk och deras länder och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. HERRE, vår Gud, rädda oss nu ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Gud!” Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger HERREN, Israels Gud: ’Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. Och det här är vad HERREN har talat mot honom: Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig, dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig. Vem har du hånat och smädat? Mot vem har du höjt rösten och kastat högmodiga blickar? Mot Israels Helige! Genom dina sändebud har du hädat Herren. Du sa: ”Med mina många vagnar har jag bestigit bergens höjder och Libanons utkanter, huggit ner dess högsta cedrar och dess bästa cypresser. Jag har tagit mig till dess mest avlägsna delar och finaste skogar. Jag grävde brunnar i främmande land och drack deras vatten, med mina fötter torkade jag ut alla floder i Egypten.” Har du inte hört att jag bestämde detta för länge sedan, planerade det i en fjärran tid? Nu har jag låtit det inträffa, och du fick ödelägga befästa städer. Deras invånare blev maktlösa, förskräckta och skamsna. De var som plantor på åkern, den spirande grönskan, som gräs på taken, som förbränns innan det växer upp. Men jag vet om du står eller sitter, går ut eller kommer in och hur du rasar mot mig. Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron, ska jag sätta en krok i din näsa och ett betsel i din mun och leda dig tillbaka samma väg som du kom.’ Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia: I år ska ni få äta självvuxen säd och nästa år det som växer därifrån. Men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda slå rot och bära frukt. För en rest ska komma från Jerusalem, de räddade från Sions berg. Härskarornas HERRES lidelse ska göra detta. Därför säger HERREN om kungen av Assyrien: ’Han ska inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil dit in, inte gå fram i skydd av någon sköld eller bygga någon vall mot den. Han ska vända tillbaka samma väg som han kom, och han ska inte komma in i denna stad, säger HERREN. Jag ska försvara och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull.’ ” Den natten gick HERRENS ängel ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt. Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve. En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.
Andra Kungaboken 19:1-37 Bibel 2000 (B2000)
När kung Hiskia hörde det rev också han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick till Herrens hus. Sedan sände han sin förste minister Eljakim, sekreteraren Shevna och prästernas äldste, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son, med denna hälsning: »Så säger Hiskia: Detta är en dag av plåga, tuktan och skam. Fostren är fullgångna, men kraften att föda saknas. Kanske har Herren, din Gud, hört allt vad den assyriske stabschefen sade när hans herre, kungen av Assyrien, skickade honom för att smäda den levande Guden. Och kanske straffar Herren, din Gud, honom för detta som han hört. Be därför en bön för den rest som är kvar.« När kung Hiskias män kom till Jesaja fick de följande svar med sig tillbaka: »Så säger Herren: Låt dig inte skrämmas av de smädelser mot mig som du hörde av den assyriske kungens män. På en ingivelse från mig kommer han att lyssna till ett rykte som får honom att återvända till sitt land. Där skall jag låta honom falla för svärd.« Den assyriske stabschefen vände tillbaka. Han hade fått veta att kungen av Assyrien brutit upp från Lakish och fann honom nu i färd med att belägra Livna. Sanherib nåddes av underrättelsen att Tirhaka, kungen av Kush, hade dragit i fält mot honom. Än en gång skickade den assyriske kungen sändebud till Hiskia och befallde dem: »Så här skall ni säga till Hiskia, kungen av Juda: Låt inte din Gud, som du sätter din lit till, förleda dig att tro att Jerusalem skall slippa falla i händerna på den assyriske kungen. Du har ju själv hört hur de assyriska kungarna ödelagt alla länder. Varför skulle då du bli räddad? De folk som mina fäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, Edens folk i Telassar — blev de räddade av sina gudar? Var är kungen av Hamat och kungen av Arpad? Var är kungarna av Lair, Sefarvajim, Hena och Avva?« Hiskia tog emot brevet av sändebuden och läste det. Sedan gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren och bad: »Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. Hör mig, Herre, och lyssna till min bön, öppna dina ögon och se. Hör hur Sanherib smädar den levande Guden i brevet han har skickat. Det är sant, Herre: Assyriens kungar har krossat folken, skövlat deras länder och kastat deras gudar i elden. Men de var inga gudar, bara människoverk av trä och sten. Därför kunde de förstöras. Rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans våld, så att alla riken på jorden får veta att du, Herre, ensam är Gud.« Då skickade Jesaja, Amos son, detta budskap till Hiskia: »Så säger Herren, Israels Gud: Vad du bett mig om när det gäller Sanherib, Assyriens kung, har jag hört. Detta är de ord Herren riktar mot honom: Jungfrun Sion föraktar och hånar dig. Jerusalem, den unga flickan, skakar på huvudet åt dig. Vem är det du har smädat och skymfat, mot vem har du höjt din röst och kastat stolta blickar? Mot Israels Helige! Genom dina sändebud har du smädat Herren: Du sade: ’Med mina många vagnar har jag utfört stora bedrifter. Jag drog fram över bergens krön, det fjärran Libanons höjder. Jag fällde dess högsta cedrar, dess yppersta cypresser. Jag valde mitt nattkvarter i dess bortersta trakter, där skogen står tät. Jag grävde efter vatten och drack ur okända flöden. Egyptens alla floder torkade ut där min fot hade trampat.’ Har du då inte hört att jag för länge sedan planlagt detta, skapat det i en fjärran urtid? Nu har jag låtit det komma: det blev din lott att förvandla befästa städer till ruiner. Invånarna stod där handfallna, förkrossade och uppgivna. De var som örter på marken, som den spirande grönskan, som gräset på taken under den brännande östan. Du må stå eller sitta, du må gå eller komma — jag vet vad du gör. Du rasar mot mig, och jag märker ditt övermod. Därför skall jag sätta en krok i din näsa och betsel i din mun och leda dig tillbaka samma väg du kom. Och detta är det tecken du får: I år skall ni äta det självsådda och nästa år det som växer vilt. Men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. Den rest av Juda som räddas skall på nytt slå rot och bära frukt. Ty en rest skall komma från Jerusalem, en skonad skara från Sions berg. Herrens lidelse skall utföra detta. Därför säger Herren så om kungen av Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil mot den, inte lyfta sin sköld mot den och inte kasta upp någon belägringsvall. Den väg han kom skall han vända tillbaka. I denna stad kommer han inte in, säger Herren, ty jag skall värna denna stad och rädda den för min och för min tjänare Davids skull.« Den natten drog Herrens ängel ut och tillintetgjorde 185 000 man i det assyriska lägret; nästa morgon låg de där alla, döda. Kung Sanherib av Assyrien bröt upp och vände tillbaka till Nineve och stannade där. En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel högg Adrammelek och Sareser ner honom med svärd, varefter de flydde till landet Ararat. Sanheribs son, Assarhaddon, blev kung efter honom.
Andra Kungaboken 19:1-37 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i HERRENS hus. Och han sände överhovmästaren Eljakim och skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till födelsen, men det finns ingen kraft att föda. Kanske skall HERREN, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som HERREN, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns." När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, sade Jesaja till dem: "Så skall ni säga till er herre: Så säger HERREN: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land." Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: "Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand. Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad! Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?" När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i HERRENS hus och bredde ut det inför HERRENS ansikte. Och Hiskia bad till HERREN och sade: " HERRE, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden HERRE, böj ditt öra och hör. HERRE, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord, som han har talat för att smäda den levande Guden. Det är sant, HERRE, att kungarna i Assyrien har ödelagt hednafolken och deras länder. Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. Men nu, HERRE, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är HERREN Gud, endast du." Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien och detta är det ord som HERREN har talat om honom: Hon föraktar dig och hånar dig, jungfrun, dottern Sion. Hon skakar på huvudet åt dig, dottern Jerusalem. Vem har du smädat och hädat, mot vem har du upphävt din röst och högmodigt lyft upp dina ögon? Jo, mot Israels Helige! Genom dina sändebud smädade du HERREN, när du sade: "Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, till Libanons avlägsna trakter. Jag högg ner dess höga cedrar och utvalda cypresser. Jag trängde fram till dess yttersta boning och dess frodiga skog. Jag grävde brunnar och drack främmande vatten, med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar." Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta, att jag i forntidens dagar bestämde det, och nu har jag låtit det komma. Du fick makt att ödelägga befästa städer och göra dem till ruinhögar. Deras invånare blev maktlösa, de blev förskräckta och stod med skam. Det gick med dem som med gräset på marken och den späda grönskan, som med gräset på taken och säden som förbränns innan det växer upp. Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in, och hur du rasar mot mig. Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du kom. Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill. Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. HERRENS nitälskan skall göra detta. Därför säger HERREN så om kungen i Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad eller skjuta någon pil ditin. Han skall inte närma sig den bakom en sköld eller kasta upp en vall mot den. Han skall vända tillbaka samma väg han kom. In i denna stad skall han inte komma, säger HERREN. Ty jag skall skydda och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull." Samma natt gick HERRENS ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar. Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve. Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
Andra Kungaboken 19:1-37 Karl XII 1873 (SK73)
Då Konung Hiskia det hörde, ref han sin kläder, och drog en säck uppå sig, och gick in uti Herrans hus; Och sände Eliakim hofmästaren, och Sebna skrifvaren, samt med de äldsta Presterna, klädda i säcker, till Propheten Esaia, Amos son. Och de sade till honom: Så säger Hiskia: Denne dagen är en bedröfvelses, bannors och förhädelses dag; barnen äro komne till födslon; men ingen magt är till att föda. Om tilläfventyrs Herren din Gud ville höra all RabSake ord, hvilken hans Herre, Konungen i Assyrien, utsändt hafver, till att tala förhädelse emot lefvandes Gud; och till att bannas med de ord, som Herren din Gud hört hafver; så upphäf nu din bön för dem som ännu igenlefde äro. Och Konungens Hiskia tjenare kommo till Esaia. Då sade Esaia till dem: Så säger edrom herra: Detta säger Herren: Frukta dig intet för de ord, som du hört hafver, der Konungens tjenare af Assyrien mig med förhädt hafva. Si, jag vill gifva honom en anda, att han skall få höra ett rykte, och draga tillbaka igen i sitt land; och jag vill fälla honom med svärd i hans land. Och då RabSake kom igen, fann han Konungen af Assyrien stridandes emot Libna; förty han hade hört, att han var dragen ifrå Lachis. Och han fick höra om Thirhaka, Konungen i Ethiopien: Si, han är utdragen till att strida emot dig. Då vände han om, och sände båd till Hiskia, och lät säga honom: Detta säger Hiskia, Juda Konung: Låt icke din Gud bedraga dig, på hvilken du dig förlåter, och säger: Jerusalem varder icke gifvet uti Konungens hand i Assyrien. Si, du hafver hört, hvad Konungarna i Assyrien gjort hafva allom landom, och gifvit dem tillspillo; och du skulle nu friad varda? Hafva ock Hedningarnas gudar friat dem, hvilka mine fäder förderfvat hafva; Gosan, Haran, Reseph, och Edens barn, som i Thelassar voro? Hvar är Konungen i Hamath, Konungen i Arphad, Konungen i den staden Sepharvaim, Hena och Iva? Då Hiskia hade anammat brefvet af båden, och läsit det, gick han upp i Herrans hus, och upplät det för Herranom; Och bad inför Herranom, och sade: Herre Israels Gud, som sitter öfver Cherubim, du äst allena Gud i all rike på jorden; du hafver gjort himmel och jord. Herre, böj din öron, och hör; Herre, upplåt din ögon och se; och hör Sanheribs ord, den hitsändt hafver, till att tala hädelse emot lefvandes Gud. Det är sant, Herre, Konungarna i Assyrien hafva med svärd förlagt Hedningarna, och deras land; Och hafva kastat deras gudar i elden; ty de voro icke gudar, utan menniskors handaverk, stock och sten; derföre hafva de förlagt dem. Men nu, Herre vår Gud, hjelp oss utu hans hand, på det all rike på jordene skola förstå, att du, Herre, allena äst Gud. Så sände Esaia, Amos son, till Hiskia, och lät säga honom: Detta säger Herren Israels Gud: Hvad du af mig bedit hafver om Sanherib, Konungen i Assyrien, det hafver jag hört. Detta är det Herren emot honom talat hafver: Jungfrun, dottren Zion, föraktar dig, och bespottar dig; dottren Jerusalem rister hufvudet efter dig. Hvem hafver du försmädat och förhädt? Öfver hvem hafver du upphöjt dina röst? Du hafver upphäfvit dina ögon emot den Heliga i Israel. Du hafver genom din sändningabåd försmädat Herran, och sagt: Jag hafver genom mina många vagnar stigit upp på bergshöjderna, uppå Libanons sido; jag hafver afhuggit dess höga ceder, och utvalda furor, och är kommen intill yttersta herberget, i hans Carmels skog. Jag hafver grafvit, och utdruckit de främmande vatten, och hafver med mitt fotabjelle uttorkat all förvarad vatten. Men hafver du icke hört, att jag detta långt tillförene gjort hafver, och af begynnelsen hafver jag beredt det? Men nu hafver jag det komma låtit, att faste städer skulle förfalla till en öde stenhop. Och de som deruti bodde, skulle varda vanmägtige, och rädas och skämmas, och varda såsom örter på markene, och som gröna gräset till hö på taken, hvilket förtorkas förr än det moget varder. Jag vet din boning, din utgång och ingång; och att du rasar emot mig. Så efter du rasar emot mig, och ditt högmod är uppkommet för min öron, så skall jag sätta en ring i dina näso, och ett bett i din mun, och skall föra dig den vägen hem igen, som du hit kommen äst. Och detta skall vara dig ett tecken: Uti detta år ät hvad som förtrampadt är; uti de andro årena hvad sjelft växer; uti tredje årena sår och uppskärer, och planterer vingårdar, och äter deras frukt. Och Juda hus, som frälst och igenblifvet är, skall ännu rota sig nedantill, och bära frukt ofvantill. Ty utaf Jerusalem varda utgångande de som igenblefne äro; och utaf Zions berg de som undsluppne äro; Herrans Zebaoths nit varder detta görandes. Derföre säger Herren om Konungen i Assyrien alltså: Han skall icke komma i denna staden, och ingen pil skjuta der in, och ingen sköld föra der före, och ingen vall uppkasta der omkring; Utan han skall draga den vägen tillbaka igen, som han kommen är, och skall intet komma i denna staden; Herren hafver det sagt. Och jag skall beskärma denna staden, så att jag honom hjelpa vill för mina skull, och för Davids min tjenares skull. På den samma nattena for Herrans Ängel ut, och slog i de Assyriers lägre hundradetusend, och fem och åttatio tusend män; och då de om morgonen bittida uppstodo, si, då låg allt fullt med döda kroppar. Alltså bröt Sanherib, Konungen af Assyrien, upp, drog sina färde, och vände om, och blef i Nineve. Och då han tillbad i Nisrochs sins guds hus, slogo honom hans söner med svärd, Adrammelech och SarEzer, och undflydde in uti det landet Ararat; och hans son EsarHaddon vardt Konung i hans stad.
Andra Kungaboken 19:1-37 Svenska 1917 (SVEN)
Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och höljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.Jes. 37,1 f. Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldste bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten Jesaja, Amos' son. Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans och smälekens dag är denna dag, ty fostren hava väl kommit fram till födseln, men kraft att föda finnes icke.Hos 13, Kanhända skall HERREN, din Gud, höra alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smäda den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för den kvarleva som ännu finnes.»2 Kon. 18,28 f. När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja, sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Så säger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem med vilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig. Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han, på grund av ett rykte som han skall få höra, vänder tillbaka till sitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget land. Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att belägra Libna; ty han hade hört att han hade brutit upp från Lakis. Men när Sanherib fick höra säga om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia och sade: »Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud, som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'2 Kon. 18,30 f. Du har nu hört vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva räddad! Hava väl de folk som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen över Sefarvaims stad, över Hena och Iva?» När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför HERRENS ansikte. Och Hiskia bad inför HERRENS ansikte och sade: »HERRE, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du allena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du har gjort himmel och jord.1 Sam. 4, HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och se. Ja, hör Sanheribs ord, det budskap varmed han har smädat den levande Guden. Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött folken och deras land. Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kunde de förgöra dem.Ps. 115,4. 135,15 f. Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla riken på jorden förnimma att du, HERRE, allena är Gud.» Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och låt säga: »Så säger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angående Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hört. Så är nu detta det ord som HERREN har talat om honom: Hon föraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. vem har du smädat och hädat, och mot vem har du upphävt din röst? Alltför högt har du upplyft dina ögon -- Ja, mot Israels Helige. Genom dina sändebud smädade du Herren, när du sade: 'Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, längst upp på Libanon; jag högg ned dess höga cedrar och väldiga cypresser; jag trängde fram till dess innersta gömslen, dess frodigaste skog; jag grävde brunnar och drack ut främmande vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens strömmar.' Har du icke hört att jag för länge sedan beredde detta? Av ålder bestämde jag ju så; och nu har jag fört det fram: du fick makt att ödelägga befästa städer till grusade stenhopar. Deras invånare blevo maktlösa, de förfärades och stodo med skam. Det gick dem såsom gräset på marken och gröna örter, såsom det som växer på taken, och säd som förbrännes, förrän strået har vuxit upp.Ps. 129, Om du sitter eller går ut eller går in, så vet jag det, och huru du rasar mot mig.Ps. 139,2 Men då du nu så rasar mot mig, och då ditt övermod har nått till mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du har kommit på. Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd; men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt. Och den räddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill. Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg. HERRENS nitälskan skall göra detta. Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta någon pil ditin; han skall icke mot den föra fram någon sköld eller kasta upp någon vall mot den. Samma väg han kom skall han vända tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN. Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad för min och min tjänare Davids skull.» Och samma natt gick HERRENS ängel ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve. Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dräpt med svärd av Adrammelek och Sareser; därefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.
Andra Kungaboken 19:1-37 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När kung Hiskia hörde det rev han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick in i HERRENS hus. Och han sände överförvaltaren Eljakim och skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. De sade till honom: ”Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, bestraffning och förakt, för fostren har kommit fram till födseln men det finns ingen kraft att föda. Kanske ska HERREN din Gud höra vad Rab-Shake säger, han som hans herre kungen av Assyrien har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som HERREN din Gud har hört. Be en bön för den rest som är kvar.” När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, sade Jesaja till dem: ”Så ska ni säga till er herre: Så säger HERREN: Var inte rädda för de ord som du hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. Se, jag ska låta en ande verka i honom så att han vänder tillbaka till sitt land när han får höra ett rykte. Och jag ska låta honom falla för svärd i sitt eget land.” Rab-Shake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish. Men när Sanherib fick höra att Nubiens kung Tirhaka hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: ”Så ska ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud som du förtröstar på bedra dig så att du tänker: Jerusalem ska inte falla i den assyriske kungens hand. Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder och förintat dem fullständigt. Och du skulle bli räddad! Har folken som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?” När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i HERRENS hus och bredde ut det inför HERRENS ansikte. Och Hiskia bad till HERREN och sade: ”HERRE, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden. HERRE, vänd hit ditt öra och hör. HERRE, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord som han talat för att håna den levande Guden. Det är sant, HERRE, att Assyriens kungar har ödelagt hednafolken och deras länder. Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. Men nu, HERRE vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är HERREN Gud, bara du.” Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Assyriens kung Sanherib, och detta är det ord som HERREN har talat om honom: Hon föraktar dig och hånar dig, jungfrun, dottern Sion. Hon skakar på huvudet åt dig, dottern Jerusalem. Vem har du hånat och hädat, mot vem har du höjt din röst och högmodigt lyft din blick? Jo, mot Israels Helige! Genom dina sändebud hånade du HERREN när du sade: ”Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, till Libanons avlägsna trakter. Jag högg ner dess höga cedrar och utvalda cypresser. Jag trängde fram till dess bortesta boning och dess frodiga skog. Jag grävde brunnar och drack främmande vatten, med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar.” Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta, att jag i forntidens dagar bestämde det, och nu har jag låtit det komma? Du fick makt att ödelägga befästa städer och göra dem till ruinhögar. Deras invånare blev maktlösa, de blev förskräckta och stod med skam. Det gick med dem som med gräset på marken och den späda grönskan, som med gräset på taken och säden som förbränns innan den växer upp. Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in, och hur du rasar mot mig. Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron, ska jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du kom. Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill. För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. HERRENS egen lidelse ska göra det. Därför säger HERREN så om Assyriens kung: Han ska inte komma in i denna stad eller skjuta någon pil ditin. Han ska inte närma sig den bakom en sköld eller kasta upp en vall mot den. Han ska vända tillbaka samma väg som han kom. Han ska inte komma in i denna stad, säger HERREN, för jag ska skydda och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull.” Samma natt gick HERRENS ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar. Då bröt Assyriens kung Sanherib upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve. Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
Andra Kungaboken 19:1-37 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv i säcktyg och gick in i Herrens (Jahvehs) hus [tempel]. Och han sände Eljaqim, som ansvarade för palatset (ordagrant: var över huset) [hade den högsta positionen i det kungliga huset i Jerusalem], och skrivaren Shevna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, son till Amots [hebr. Amots – inte samma person som profeten Amos från Tekoa (Amos 1:1)]. Och de sa till honom: ”Så säger Hiskia: En dag av trångmål och tuktan och förakt är det idag, för det är dags att föda sönerna (graviditeten är fullgången) men det finns ingen kraft till att föda. Om inte Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar.” Och kung Hiskias tjänare kom till Jesaja. Och Jesaja sa till dem: ”Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren (Jahveh): Var inte rädd för orden som du har hört, varmed Assyriens kungs tjänare har hånat mig. Se, jag ska lägga en ande i honom och han ska höra ett rykte och ska återvända till sitt land, och jag ska få honom att falla för svärd i sitt eget land.” Och befälhavaren återvände och fann Assyriens kung i strid med Livna, för han hade hört att de lämnat från Lachish. Men när Sanherib fick höra att kungen Tirhaqa i Kush [Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: ”Så ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud (Elohim) på vilken du litar bedra dig och säga: Jerusalem ska inte ges i Assyriens kungs hand. Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort med alla länder, i det han fullständigt har förgjort dem, och skulle du bli räddad? Har ländernas gudar räddat dem som min far har fördärvat, Gozan och Haran (hebr. Charan) och Retsef och Edens söner som var i Telassar? Var är Chamats kung och Arpads kung och kungen i staden Sefarvajim, Hena och Avah?” Och Hiskia tog emot brevet från budbärarnas hand och läste det. Och Hiskia gick upp till Herrens (Jahvehs) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och Hiskia bad inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sa: ”Herre (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som sitter på keruberna, du är Gud (Elohim), du ensam till ländernas kungariken, du har gjort himlarna och jorden. Luta ditt öra, Herre (Jahveh), och lyssna, öppna dina ögon, Herre (Jahveh), och se och lyssna till Sanheribs ord med vilka han har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim). Det är sant, Herre (Jahveh), att Assyriens kungar har ödelagt folkslagen och deras länder, och har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan tillverkade av en människas hand, trä och sten, därför har de förstört dem. Och nu Herre (Jahveh), vår Gud (Elohim), fräls oss, jag ber dig, ur hans hand så att alla jordens kungariken ska veta att du, Herre (Jahveh), är Gud (Elohim), du ensam.” Då sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: ”Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Som du har bett till mig angående Sanherib, Assyriens kung, så har jag hört dig. Detta är ordet som Herren (Jahveh) har talat om honom: Jungfrun dottern Sion har föraktat dig och hånskrattat åt dig, Jerusalems dotter har skakat huvudet åt dig. Vem har du hånat och hädat, och mot vem har du lyft upp din röst? Du har lyft upp dina ögon högt, mot den Helige i Israel! Genom budbärarna har du hånat Herren (Adonaj) och har sagt: Med mina många vagnar har jag kommit upp på bergens höjder, till det innersta av Libanon, och jag har huggit ner dess höga cedrar och dess utvalda cypresser, och jag har gått längst in i hans loge och fältens fruktrika skog. Jag har grävt och druckit främmande vatten och med min fotsula har jag torkat upp Egyptens (hebr. Matsor) flod. [Singular Matsor används istället för den vanliga dualformen Mitsrajim. Kanske syftas främst på det lägre Egypten och Nildeltat.] Har du inte hört? För länge sedan gjorde jag det, i forna tider formade (skulpterade, designade – hebr. jatsar) jag det, nu har jag låtit det ske, det är gjort, de befästa städerna ska läggas öde i ruinhögar. Och deras invånare, svaga utan kraft (har en liten hand), de är förskräckta och förvirrade, de är som fältets gräs och de gröna örterna, som gräset på hustaken och som fördärvad säd innan den växer upp. Men jag vet (känner väl till) var du sitter, var du går ut och när du kommer in och ditt raseri mot mig. Eftersom du rasar mot mig och ditt tumult har kommit upp i mina öron, därför ska jag sätta en krok i din näsa och mitt betsel i dina läppar, och jag ska vända tillbaka dig på den väg som du kom. Och detta ska vara tecknet för dig [Hiskia]: Du ska äta detta år det som är självvuxet, och det andra året det som gror på samma sätt och det tredje året ska du så och skörda och plantera vingårdar och äta dess frukt. Och kvarlevan som har flytt från Juda hus ska igen slå rot nedåt och bära frukt uppåt. För från Jerusalem ska en kvarleva komma och från Sions berg [tempelberget i Jerusalem] de som har flytt, Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) nitälskan ska göra (åstadkomma) detta. Därför säger Herren (Jahveh) så angående Assyriens kung: Han ska inte komma till denna stad, inte skjuta någon pil där, han ska inte komma framför den med någon sköld och inte kasta en belägringsvall mot den. Den väg som han kom, samma väg ska han återvända och han ska inte komma till denna stad, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Jag ska försvara staden och rädda den för min egen skull och för min tjänare Davids skull.” [Detta stycke är den centrala delen i stycket som handlar om Hiskias regeringstid.] Och det hände den natten att en Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000, och när männen steg upp på morgonen, se, då var alla kroppar döda. Och Sanherib, Assyriens kung, lämnade och gick och återvände och bodde i Nineve. Och det skedde när han tillbad i Nisrochs hus, hans gud, att Adramelech och Sharetser, hans söner, slog honom med svärdet och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.