Jesaja 14
14
1Herren ska ha nåd (evigt förbarmande, oändlig barmhärtighet) med Jakob, och ska välja Israel och ska sätta (placera, bosätta) dem i deras eget land och främlingen tillsammans med dem, och de ska klamra sig fast över (vid) Jakobs hus. 2Och folket ska ta dem och föra dem till deras plats, och Israels hus ska besitta dem i landet som är avsett för Herrens (Jahvehs) tjänare och för tjänarna och tjänarinnorna, och de ska ta dem fångna, vars fångar de varit, och de ska råda över sina förtryckare. 3Och det ska ske på den dagen att Herren ska ge dig ro från dina tyranner, och från dina bekymmer, och från det hårda arbetet där du tvingades slavarbeta, 4då ska du ta upp detta talesätt (ordspråk, liknelse; visa – hebr. mashal) mot kungen i Babel och säga:
”Vilket slut förtryckaren har fått!
Slut på tortyren (slavdriveriet; den hårda beskattningen)!
[Ordet översatt tortyren (hebr. madheva) används bara här och betydelsen är inte helt känd. Det kan härröra från rahav som har med stor förtryckande makt att göra. En annan tolkning är att det kommer från ordet för guld (hebr. zahav) och då antingen syftar på staven i vers 5, eller att det har att göra med beskattning med guldmynt. Den sistnämnda tolkningen gör Septuaginta som översätter med grekiska ordet epispoudastes, en tillsyningsman som ser till att staten får sin andel av skörd, skatt osv.]
5Herren (Jahveh) har brutit itu de ondas (ogudaktigas) stav
och tyrannernas spira [brutala styre],
6som slog folket i vrede
med oupphörliga slag,
som styrde nationerna i vrede
med förföljelse utan att hålla tillbaka.
7Hela jorden är i vila och är tyst,
de börjar sjunga (brister ut i sång).
8Ja cypresserna jublar med dig och Libanons cedrar:
’Nu när du ligger där [kungen av Babylon], kommer ingen upp för att fälla oss.’
[Libanon var känt för sina cederträd, nu vänds ordspråket, se 2 Kung 19:23.]
9Sheol (underjorden, de dödas plats) därnere väcks upp (kommer i rörelse) för dig,
för att möta dig när du kommer,
det väcker upp skuggorna (de avlidna – hebr. refaim) – alla bockarna [jordens ledare],
låter alla ländernas kungar stå upp från sina troner.
10Alla svarar
och säger till dig:
’Har du också blivit svag som vi?
Har du blivit lik oss?’
11Din prakt är nedförd till Sheol (underjorden, de dödas plats),
och larmet från dina psaltare,
maskarna är utströdda under dig [som en bädd],
och larverna täcker dig.
12Hur har du fallit från himlarna,
Lucifer (ljusbäraren, den skinande, morgonstjärnan) morgonens son!
Hur har du huggits ner till marken,
du som trycker ner (gör kraftlösa, kastar lott om) folken!
13Och du säger i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp
till himlarna, över (ovanför) Guds (Els) stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
längst upp i norr.
14Jag ska stiga upp
över molnens höjder.
Jag ska bli lik den Högste.’
15Likväl ska du dras ner till Sheol (underjorden, de dödas plats),
till den djupaste platsen i avgrunden (i botten på brunnen). [Upp 20:2-3]
16De som såg dig, som tittade noga (på nära håll),
stirrar noggrant på dig (det går upp för dem):
’Är detta den man som fick jorden att darra,
som skakade kungariken,
17som gjorde världen till en vildmark
och fördärvade dess städer,
som inte öppnade fångarnas hus?’
18Alla folkens kungar, allesammans, ligger (vilar) i härlighet [är begravda med pompa och ståt],
var och en i sitt eget hus [familjegrav].
19Men du är kastad bort från din grav,
som ett avskytt sidoskott i de dödas kläder,
som är genomborrad med svärd,
som går ner till avgrundens sten,
som ett kadaver trampat under foten.
20Du ska inte samlas med dem i graven
eftersom du har fördärvat deras land,
du har slaktat deras folk.
Ogärningsmännens avkomma
ska aldrig nämnas vid namn igen.
21Förbered slakt av hans barn
för deras fäders synd,
då de inte stod upp och intog landet
och fyllde jordens ansikte (yta) med städer.
22Jag ska resa mig mot dem
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
och hugga av namn och kvarleva från Babel,
och rotskott och efterkommande,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
23Jag ska göra det till en besittning för bitterhet
och vattendammar,
jag ska sopa det med fördärvets kvast”,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
24Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har svurit (avlagt en ed) och sagt:
”Sannerligen, som jag har tänkt ut, så ska det bli,
och så som jag har avsett så ska det stå.
25Jag ska bryta (krossa) Assyrien i min hand,
och på mitt berg trampa honom under foten.
Sedan ska hans ok lämna dem,
och hans börda försvinna från deras skuldror.
26Detta är syftet som jag har avsett över hela jorden,
och detta är handen som är utsträckt över alla folkslag.
27För Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har beslutat,
och vem kan annullera det?
Och hans hand är utsträckt,
och vem kan få den att dra sig tillbaka?”
28Det år då kung Achaz dog [omkring 715 f.Kr.] kom detta budskap (profetord, denna börda):
29Gläd er inte Filistéen, ingen av er,
för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
och dess frukt ska vara en flygande orm.
30Den fattiges förstfödde ska äta
och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska döda din rot med hungersnöd
och din kvarleva med slakt.
31Yla (vråla, tjut), du port,
ropa (skrik i ångest) du stad,
smält bort Filistéen,
allesammans,
för det kommer en rök från norr
och det finns ingen eftersläntrare i hans led.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
32Vad ska man då svara
landets budbärare?
Att Herren (Jahveh) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem),
och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt.
Nu markerat:
Jesaja 14: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jesaja 14
14
1Herren ska ha nåd (evigt förbarmande, oändlig barmhärtighet) med Jakob, och ska välja Israel och ska sätta (placera, bosätta) dem i deras eget land och främlingen tillsammans med dem, och de ska klamra sig fast över (vid) Jakobs hus. 2Och folket ska ta dem och föra dem till deras plats, och Israels hus ska besitta dem i landet som är avsett för Herrens (Jahvehs) tjänare och för tjänarna och tjänarinnorna, och de ska ta dem fångna, vars fångar de varit, och de ska råda över sina förtryckare. 3Och det ska ske på den dagen att Herren ska ge dig ro från dina tyranner, och från dina bekymmer, och från det hårda arbetet där du tvingades slavarbeta, 4då ska du ta upp detta talesätt (ordspråk, liknelse; visa – hebr. mashal) mot kungen i Babel och säga:
”Vilket slut förtryckaren har fått!
Slut på tortyren (slavdriveriet; den hårda beskattningen)!
[Ordet översatt tortyren (hebr. madheva) används bara här och betydelsen är inte helt känd. Det kan härröra från rahav som har med stor förtryckande makt att göra. En annan tolkning är att det kommer från ordet för guld (hebr. zahav) och då antingen syftar på staven i vers 5, eller att det har att göra med beskattning med guldmynt. Den sistnämnda tolkningen gör Septuaginta som översätter med grekiska ordet epispoudastes, en tillsyningsman som ser till att staten får sin andel av skörd, skatt osv.]
5Herren (Jahveh) har brutit itu de ondas (ogudaktigas) stav
och tyrannernas spira [brutala styre],
6som slog folket i vrede
med oupphörliga slag,
som styrde nationerna i vrede
med förföljelse utan att hålla tillbaka.
7Hela jorden är i vila och är tyst,
de börjar sjunga (brister ut i sång).
8Ja cypresserna jublar med dig och Libanons cedrar:
’Nu när du ligger där [kungen av Babylon], kommer ingen upp för att fälla oss.’
[Libanon var känt för sina cederträd, nu vänds ordspråket, se 2 Kung 19:23.]
9Sheol (underjorden, de dödas plats) därnere väcks upp (kommer i rörelse) för dig,
för att möta dig när du kommer,
det väcker upp skuggorna (de avlidna – hebr. refaim) – alla bockarna [jordens ledare],
låter alla ländernas kungar stå upp från sina troner.
10Alla svarar
och säger till dig:
’Har du också blivit svag som vi?
Har du blivit lik oss?’
11Din prakt är nedförd till Sheol (underjorden, de dödas plats),
och larmet från dina psaltare,
maskarna är utströdda under dig [som en bädd],
och larverna täcker dig.
12Hur har du fallit från himlarna,
Lucifer (ljusbäraren, den skinande, morgonstjärnan) morgonens son!
Hur har du huggits ner till marken,
du som trycker ner (gör kraftlösa, kastar lott om) folken!
13Och du säger i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp
till himlarna, över (ovanför) Guds (Els) stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
längst upp i norr.
14Jag ska stiga upp
över molnens höjder.
Jag ska bli lik den Högste.’
15Likväl ska du dras ner till Sheol (underjorden, de dödas plats),
till den djupaste platsen i avgrunden (i botten på brunnen). [Upp 20:2-3]
16De som såg dig, som tittade noga (på nära håll),
stirrar noggrant på dig (det går upp för dem):
’Är detta den man som fick jorden att darra,
som skakade kungariken,
17som gjorde världen till en vildmark
och fördärvade dess städer,
som inte öppnade fångarnas hus?’
18Alla folkens kungar, allesammans, ligger (vilar) i härlighet [är begravda med pompa och ståt],
var och en i sitt eget hus [familjegrav].
19Men du är kastad bort från din grav,
som ett avskytt sidoskott i de dödas kläder,
som är genomborrad med svärd,
som går ner till avgrundens sten,
som ett kadaver trampat under foten.
20Du ska inte samlas med dem i graven
eftersom du har fördärvat deras land,
du har slaktat deras folk.
Ogärningsmännens avkomma
ska aldrig nämnas vid namn igen.
21Förbered slakt av hans barn
för deras fäders synd,
då de inte stod upp och intog landet
och fyllde jordens ansikte (yta) med städer.
22Jag ska resa mig mot dem
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
och hugga av namn och kvarleva från Babel,
och rotskott och efterkommande,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
23Jag ska göra det till en besittning för bitterhet
och vattendammar,
jag ska sopa det med fördärvets kvast”,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
24Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har svurit (avlagt en ed) och sagt:
”Sannerligen, som jag har tänkt ut, så ska det bli,
och så som jag har avsett så ska det stå.
25Jag ska bryta (krossa) Assyrien i min hand,
och på mitt berg trampa honom under foten.
Sedan ska hans ok lämna dem,
och hans börda försvinna från deras skuldror.
26Detta är syftet som jag har avsett över hela jorden,
och detta är handen som är utsträckt över alla folkslag.
27För Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har beslutat,
och vem kan annullera det?
Och hans hand är utsträckt,
och vem kan få den att dra sig tillbaka?”
28Det år då kung Achaz dog [omkring 715 f.Kr.] kom detta budskap (profetord, denna börda):
29Gläd er inte Filistéen, ingen av er,
för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
och dess frukt ska vara en flygande orm.
30Den fattiges förstfödde ska äta
och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska döda din rot med hungersnöd
och din kvarleva med slakt.
31Yla (vråla, tjut), du port,
ropa (skrik i ångest) du stad,
smält bort Filistéen,
allesammans,
för det kommer en rök från norr
och det finns ingen eftersläntrare i hans led.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
32Vad ska man då svara
landets budbärare?
Att Herren (Jahveh) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem),
och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln