Jesaja 34
34
Herren dömer Edom – fienden i söder
[I den stora Jesajarullen som hittades i Qumran har skrivaren gjort ett ovanligt stort avbrott mellan kapitel 33 och 34. I vanliga fall löper texten på över det som blivit kapitelindelningar. Att texten här börjar på en ny sida visar att här sker ett skifte i boken. Detta är något som passar bra in i de många kiastiska mönstren i Jesaja bok. Den tredje sektionen (kapitel 28-35) börjar med sex verop (kapitel 28-33) som följs av ett avslutande sjunde stycke som är kapitel 34-35.]
1Kom nära, ni länder, för att lyssna
och ni folk, var uppmärksamma.
Låt jorden höra och dess fullhet,
världen,
och allt som kommer fram i den.
2För Herren (Jahveh) är vred (som en kvist som bryts; relationen är bruten – hebr. qetsef) över alla länder,
och har brinnande vrede (feber – hebr. chema) mot deras härförare.
Han har i grund förgjort dem,
han har utlämnat dem till att slaktas.
3Deras slagna (slaktade) ska kastas ut
och stanken av deras kadaver ska stiga upp,
och bergen ska smälta från deras blod.
4Och alla himlarnas härskaror ska förmultna,
och himlarna ska rullas ihop som en bokrulle,
och alla deras härförare ska vissna (förtorka), som löv från vinstocken vissnar [och faller ner]
och vissnande [löv; skrumpnande frukt] från fikonträdet.
[Här antyds hur de många dimensionerna i himlarna ska rullas ihop, se Job 9:8.]
5För mitt svärd har druckit sig mätt i himlarna,
se, det ska komma ner över Edom
och över mitt bannlysta folk till dom.
6Herrens (Jahvehs) svärd är fyllt med blod,
det har gjorts tjockt med fetma,
med blodet av lamm och getter,
med det feta från baggars njurar,
för Herren (Jahveh) har ett offer i Botsra
och en stor slakt i Edoms land.
7Och vildoxen ska komma ner med dem
och stutarna (unga tjurar) med oxarna,
och deras land ska bli berusat från blod,
och dess stoft [mark/jord] ska göras tjockt med fetma.
8För Herren (Jahveh) har en hämndens dag,
ett år av belöning (återbetalning) för Sions strid.
9Och dess strömmar ska vändas till beck (tjock, svart trögflytande vätska),
och deras stoft [mark] till svavel, och deras land ska bli som brinnande svavel.
10Varken natt eller dag ska den kvävas,
dess rök ska stiga upp för evigt,
från generation till generation ska det ligga öde,
ingen ska någonsin passera igenom där för evigt.
11Men pelikanen och rördrommen ska besitta det,
och ugglan och korpen ska bo där,
och han ska sträcka ut förvirring
över det och tomhetens lod.
12För hennes ädlingar ska ingen där kallas till kungariket,
och alla hennes prinsar ska vara intet.
13Törne ska växa upp i hennes palats,
nässlor och tistlar i hennes befästningar,
och det ska bli en boplats för vildhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14Och vildkatterna ska umgås med schakalerna,
och den håriga bocken (satyren, skogsdemonen – hebr. sair) ska ropa till sin kamrat;
ja, där kan nattväsendet (tornugglan; ordagrant ”hon av natten” – hebr. lilit) få ro [stanna till ett kort ögonblick]
och finna sig en plats för vila.
[Enligt judisk tradition är den håriga bocken en demonisk varelse, ett manligt naturväsen, hälften människa och hälften bock (ett resultat av en naturvidrig sexuell relation, se 3 Mos 18:23). Ordet används här parallellt med lilit som kommer från det hebreiska ordet för natt (lajla), står i en feminin form och används bara här i Bibeln. Enligt judisk mytolog var Lilit Adams första hustru som senare blev en kvinnlig demon som hemsöker spädbarn. Det är troligen dessa och liknande myter som Paulus varnar församlingen i Kreta att hänge sig åt i Tit 1:13-15. I sammanhanget, med omkringliggande referenser till olika djurarter, syftar lilit snarare på något nattdjur, men också med en koppling till det ockulta. Eftersom hon ruvar, se vers 15, skulle det kunna vara en tornuggla som är en relativt vanlig och välkänd art i hela Mellanöstern. Den är aktiv på natten och har ett skrikigt läte som är riktigt kusligt, som en ”demon” i natten, dessutom är den till stor del vit, vilket kan ge en spöklik känsla om man ser den svepa förbi i nattens mörker.]
15Där ska pilormen (hebr. qipoz; maskulin form) bygga sitt [feminin form] bo
och hon [tornugglan – nattväsendet, se vers 14] ska lägga [ägg] och kläcka (klyva, bryta upp, kraftfullt dela i två) [Jes 59:5]
och ruva under sin skugga,
ja, där ska falkarna samlas,
var och en med sin maka.
16Utforska Herrens (Jahvehs) bokrulle och läs:
Ingen av dessa ska saknas,
ingen ska vara utan sin maka,
för min mun har befallt
och dess Ande (andedräkt) har samlat dem.
17Och han har kastat lott för dem,
och hans hand har delat upp det i områden (ordagrant med linjer).
De ska besitta det för alltid,
från generation till generation ska de bo där.
Nu markerat:
Jesaja 34: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln