”Trösta, trösta (hjälp, uppmuntra; inge nytt hopp till) mitt folk”,
säger er Gud (Elohim).
”Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem,
och ropa på henne [kalla på henne]
för hennes tid i krigstjänst är över,
för hennes nåd (villkorade nåd – hebr. ratsah) är fullbordad,
för hon har fått dubbelt igen av Herrens (Jahvehs) hand för alla sina [han har låtit henne få betala dubbelt igen för alla hennes] synder.”
En röst ropar:
”Bana väg [vänd bort alla hinder] för Herren (Jahveh)
i öknen (stäppen – hebr. midbar),
bygg (jämna till) en huvudväg (en upphöjd genomfartsled)
i ödemarken (hebr. aravah) för vår Gud (Elohim).
[Matt 3:3Mark 1:3Luk 3:4Joh 1:23]
Varje dal (ravin) ska höjas
och varje berg och höjd sänkas.
Den ojämna terrängen ska bli jämn
och otillgängliga platser bli slät mark.
Ja, Herrens (Jahvehs) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt – hebr. kavod) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras,
och alla människor (allt kött) tillsammans se den [på samma gång]
– för Herrens (Jahvehs) mun har talat.”
[Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparen och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se Luk 14:1118:14.]
En röst säger: ”Ropa (proklamera, predika)”,
och en annan frågar: ”Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?”
[Rösten från Herren svarade:]
”Alla människor (allt kött) är som gräs,
och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen.
[Lika föränderlig och temporär, se Jak 1:101 Pet 1:24.]
Gräset torkar bort, blomman vissnar,
när Herrens vind (ande, andedräkt) blåser på dem.
Mänskligheten är verkligen som gräs.
Gräset torkar bort, blomman vissnar,
men Guds ord står fast (har kraft) för evigt [kommer alltid att gå i uppfyllelse].”
Gå upp på ett högt berg, du Sion
som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
Säg till städerna i Juda: ”Här är er Gud!”
Se, Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt),
Herren (Jahveh) kommer som en segerrik krigare,
hans arm visar sin makt (hans krigsmakt regerar för honom).
Se, han har med sig belöning [välsignelser till sitt folk],
hans pris (segerbyte) går framför honom.
Han föder sin fårhjord som en herde:
Han samlar lammen i sina armar,
han bär dem i sin famn (nära sitt hjärta)
och varsamt leder han moderfåren.