Jesaja 40:1-11
Jesaja 40:1-11 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för alla sina synder. En röst ropar i öknen: "Bered väg för HERREN, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. HERRENS härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty HERRENS mun har talat." Hör någon säger: "Predika!" Och en annan svarar: "Vad skall jag predika?" "Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken. Gräs torkar, blomster vissnar, när HERRENS Ande blåser på det. Ja, folket är gräs! Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet." Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: "Se, er Gud!" Ja, Herren, HERREN kommer med makt, hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.
Jesaja 40:1-11 Karl XII 1873 (SK73)
Tröster, tröstar mitt folk, säger edar Gud; Taler ljufliga med Jerusalem, och prediker för thy, att dess tid är fullbordad; ty dess missgerning är förlåten; ty det hafver fångit dubbelt af Herrans hand för alla sina synder. Ens Predikares röst är i öknene: Bereder Herranom väg, görer en jemnan stig på markene vårom Gudi. Alle dalar skola upphöjde varda, och all berg och högar skola förnedrade varda, och det ojemnt är skall jemnas, och det oslätt är skall slätt varda. Ty Herrans härlighet skall uppenbarad varda; och allt kött skall tillsammans se, att Herrans mun talar. En röst säger: Predika. Och han sade: Hvad skall jag predika? Allt kött är hö, och all dess godhet är såsom ett blomster i markene. Höet torkas bort, blomstret förvissnar; ty Herrans ande blås derin; ja, folket är höet. Höet torkas bort, blomstret förvissnar; men vår Guds ord blifver evinnerliga. Zion, du som predikar, stig upp på ett högt berg; Jerusalem, du som predikar, häf upp dina röst med magt. Häf upp, och frukta dig intet; säg Juda städer: Si, der är edar Gud. Ty si, Herren, Herren kommer väldeliga, och hans arm skall varda rådandes. Si, hans arbete och hans gerning skall icke varda utan frukt. Han skall föda sin hjord såsom en herde; han skall församla lamben i sin famn, och bära dem i sitt sköt, och fordra de lambdigra.
Jesaja 40:1-11 Svenska 1917 (SVEN)
Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud. Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för all sina synder. Hör, man ropar; »Bereden väg för HERREN i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud. Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad oländigt är skall bliva slät mark. HERRENS härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har HERRENS mun talat.» Hör, någon talar: »Predika!», och en annan svarar: »Vad skall jag predika?» »Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken. Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå. Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.» Stig upp på ett högt berg, Sion, du glädjens budbärarinna; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna: häv upp den utan fruktan, säg till Juda stöder: »Se, där är eder Gud!» Ja, Herren, HERREN kommer med väldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom. Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte och sakta för han moderfåren fram.
Jesaja 40:1-11 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud. Tala till Jerusalems hjärta och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess skuld är försonad, och att det fått dubbelt igen av HERRENS hand för alla sina synder. En röst ropar i öknen: "Bana väg för HERREN, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud. Varje dal ska höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark ska jämnas, kuperat land bli slät mark. HERRENS härlighet ska uppenbaras, alla människor ska se det tillsammans, för HERRENS mun har talat." Hör, någon säger: "Predika!" Och en annan svarar: "Vad ska jag predika?" "Allt kött är gräs, och all dess härlighet som blomman på marken. Gräset vissnar, blomman faller av när HERRENS Ande blåser på det. Ja, folket är gräs! Gräset vissnar, blomman faller av, men vår Guds ord består för evigt." Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft! Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: "Se er Gud!" Ja, Herren Gud kommer med kraft, hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. Han vallar sin hjord som en herde, han samlar lammen i sina armar och bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.
Jesaja 40:1-11 nuBibeln (NUB)
Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. ”Uppmuntra Jerusalem och säg att dess trältjänst är över, dess skuld är försonad, och HERREN har gett det dubbelt igen för alla dess synder.” En röst ropar: ”Bana väg genom ödemarken för HERREN! Jämna en väg genom vildmarken för vår Gud! Varje dal ska höjas, alla berg och höjder sänkas. Oländig mark ska jämnas och kullar bli till slätt. HERRENS härlighet ska visa sig, och alla människor ska få se den.” HERREN har talat. En röst säger: ”Förkunna!” Jag frågar: ”Vad ska jag förkunna?” ”Människan är som gräset, och all hennes prakt är som ängsblomman. Gräset torkar och blomman vissnar, när HERRENS vind blåser på dem. Ja, människorna är gräs. Gräset torkar och blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.” Gå upp på ett högt berg, du Sion, som bringar glada nyheter, höj din röst, du som kommer med glädjebud, höj din röst, Jerusalem, ropa, var inte rädd! Tala om för städerna i Juda: ”Se, er Gud!” Ja, Herren, HERREN kommer med kraft, och han ska regera med makt. Han har med sig sin lön, hans arbetslön går före honom. Han vallar sin hjord som en herde. Lammen samlar han i sina armar och bär dem i sin famn, och varsamt leder han tackorna.
Jesaja 40:1-11 Svenska Kärnbibeln (SKB)
”Trösta, trösta (hjälp, uppmuntra; inge nytt hopp till) mitt folk”, säger er Gud (Elohim). ”Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem, och ropa på henne [kalla på henne] för hennes tid i krigstjänst är över, för hennes nåd (villkorade nåd – hebr. ratsah) är fullbordad, för hon har fått dubbelt igen av Herrens (Jahvehs) hand för alla sina [han har låtit henne få betala dubbelt igen för alla hennes] synder.” En röst ropar: ”Bana väg [vänd bort alla hinder] för Herren (Jahveh) i öknen (stäppen – hebr. midbar), bygg (jämna till) en huvudväg (en upphöjd genomfartsled) i ödemarken (hebr. aravah) för vår Gud (Elohim). [Matt 3:3Mark 1:3Luk 3:4Joh 1:23] Varje dal (ravin) ska höjas och varje berg och höjd sänkas. Den ojämna terrängen ska bli jämn och otillgängliga platser bli slät mark. Ja, Herrens (Jahvehs) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt – hebr. kavod) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras, och alla människor (allt kött) tillsammans se den [på samma gång] – för Herrens (Jahvehs) mun har talat.” [Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparen och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se Luk 14:1118:14.] En röst säger: ”Ropa (proklamera, predika)”, och en annan frågar: ”Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?” [Rösten från Herren svarade:] ”Alla människor (allt kött) är som gräs, och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen. [Lika föränderlig och temporär, se Jak 1:101 Pet 1:24.] Gräset torkar bort, blomman vissnar, när Herrens vind (ande, andedräkt) blåser på dem. Mänskligheten är verkligen som gräs. Gräset torkar bort, blomman vissnar, men Guds ord står fast (har kraft) för evigt [kommer alltid att gå i uppfyllelse].” Gå upp på ett högt berg, du Sion som bär fram ett glädjens budskap. Ropa ut det högt, du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap. Ropa, var inte rädd! Säg till städerna i Juda: ”Här är er Gud!” Se, Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), Herren (Jahveh) kommer som en segerrik krigare, hans arm visar sin makt (hans krigsmakt regerar för honom). Se, han har med sig belöning [välsignelser till sitt folk], hans pris (segerbyte) går framför honom. Han föder sin fårhjord som en herde: Han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn (nära sitt hjärta) och varsamt leder han moderfåren.
Jesaja 40:1-11 Bibel 2000 (B2000)
Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, att Herren straffat henne dubbelt för alla hennes synder. En röst ropar: Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud! Alla dalar skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Oländig mark skall jämnas och branter bli till slätt. Herrens härlighet skall uppenbaras, och alla människor skall se det. Herren har talat. En röst sade: Förkunna! Jag frågade: »Vad skall jag förkunna?« Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen. Gräset torkar, blomman vissnar, när Herrens vind går fram. Ja, folket är gräs. Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet. Gå upp på ett högt berg med ditt glädjebud, Sion, ropa ut ditt glädjebud med hög röst, Jerusalem. Ropa, var inte rädd, säg till Judas städer: Er Gud kommer! Herren Gud kommer i all sin styrka, han härskar med mäktig arm. Sin segerlön har han med sig, de han vunnit går framför honom. Som en herde vallar han sin hjord. Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, han driver tackorna varligt.