Jesaja 51
51
Herren ska rädda sitt folk
1Lyssna på mig,
ni som strävar efter (jagar, verkligen vill ha) rättfärdighet,
ni som söker (studerar för att få mer kunskap om) Herren (Jahveh).
Se på klippan, [som] ni är huggna ur,
på dagbrottet (graven; ”brunnen” – hebr. bor) som ni grävts ut (plockats ut) från.
2Se på Abraham, er far,
och Sarah som födde er.
När jag kallade honom var han en enda (barnlös),
men jag välsignade honom och förökade honom.
3Ja, Herren ska trösta Sion [tempelberget i Jerusalem],
han ska trösta alla hennes ruiner.
Han ska göra hennes öken lik Eden,
hennes ödemark som Herrens (Jahvehs) trädgård.
Fröjd och glädje ska höras där inne,
tacksägelse och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument).
4Var uppmärksam på mig, mitt folk,
lyssna till mig, mitt folkslag [Israel].
för undervisning (hebr. Torah) ska utgå från mig,
jag ska låta min rätt vila som ett ljus för folken [alla jordens folk].
5Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar ivrigt (med förväntan) på mig,
och sätter sitt hopp till min arm.
6Lyft upp era ögon till himlarna!
Se på jorden därunder! [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
7Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
bli inte heller nedslagna av deras smädande.
8För mal ska äta dem som en klädnad
och en larv ska äta dem som ylle,
men min rättfärdighet ska vara för evigt
och min frälsning för alla generationer.
[Ordagrant: till generationernas generation; dvs. till den sista av alla generationer.]
9 [Frasen ”Vakna upp” här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
Ikläd dig din styrka Herrens (Jahvehs) arm!
Vakna upp som i gamla dagar
[hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
[Hebr. rahav betyder ”stolthet”, se Jes 30:7.]
10Är du inte den som torkade upp havet,
de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
för de återlösta att passera över? [2 Mos 14:21-22]
11Herrens förlossade ska återvända
och komma sjungande (med jubelsång) till Sion [tempelberget i Jerusalem].
Evig glädje ska vara på deras huvuden.
De ska få glädje och fröjd
och sorger och suckande ska fly bort.
12Jag, ja jag är han som tröstar er.
Vem är du, som är rädd för människor som ska dö,
och för människobarn som ska bli som gräs?
13Och har glömt Herren (Jahveh) din skapare,
som har sträckt (rullat) ut himlarna [som en bokrulle öppnas och sedan rullas ihop vid tidens slut, se 2 Pet 3:10, här anar vi också krökta rum och fler dimensioner än rum och tid, se även 1 Mos 1:1; 2 Sam 22:10]
och lagt jordens grundvalar,
och fruktar oavbrutet alla dagar på grund av förtryckarens raseri
när han gör sig redo att fördärva.
Var är förtryckarens raseri?
14Han som har blivit nedböjd ska med hast bli fri,
och han ska inte dö och hamna i avgrundens djup,
inte heller ska bröd fattas honom.
15För jag är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim),
som rör upp havet så att dess vågor ryter,
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
16Jag har lagt mitt ord i din mun
och har övertäckt dig med skuggan av min hand,
för att jag ska grunda himlarna
och lägga jordens grundvalar
och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: ”Du är mitt folk”!
Jerusalem ska bli räddad
[Detta är den femte och centrala delen i kapitel 49-54.]
17Vakna upp! Vakna upp!
Res dig upp Jerusalem,
som har druckit vid Herrens (Jahvehs) hand,
bägaren med hans raseri.
Du har druckit avskummet av skakningens (skräckens) bägare,
ja, druckit ur den till botten.
[Skakningens är i verbformen hitpael – som indikerar att man darrar av obeskrivlig skräck, se även vers 22.]
18Det finns ingen som leder (guidar) henne av alla söner som hon fött,
inte heller är där någon som tar henne vid handen av alla de söner som hon har uppfostrat.
19Dessa två ting drabbade dig,
vem ska begråta dig?
Förödelse och ödeläggelse och hungersnöden och svärdet,
vem ska trösta dig?
20Dina söner är avsvimmade,
de ligger mitt på gatorna [ordagrant: vid gatornas huvud],
som antiloper i ett nät,
de är fulla av Herrens (Jahvehs) raseri,
av Guds tillrättavisning.
21Därför, lyssna nu till detta, du drabbade
och druckna, fast inte av vin,
22Så säger Herren din Herre (Adonaj Jahveh)
och din Gud (Elohim) som hävdar sitt folks anledning (orsaken till att Gud utvalt dem):
”Se, jag har tagit ut ur din hand
skakningens (skräckens) bägare,
bägaren med mitt raseri,
för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer).
23Jag ska sätta dem i din hand som plågat dig,
som har sagt till dig (din själ):
”Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)”
och du har lagt din rygg på marken och på gatorna,
för dem att gå över (trampa på).
Nu markerat:
Jesaja 51: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln