Jesaja 52
52
Den lidande tjänaren ska rädda sitt folk
1Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder, Jerusalem,
den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
2Skaka av dig stoftet [dammet] och res dig upp
– sätt dig på din tron, Jerusalem.
Frigör dig från banden som binder din nacke,
du fängslade dotter Sion [tempelberget i Jerusalem].
3Så säger Herren (Jahveh):
”Ni blev sålda för inget
och utan silver (pengar) ska ni bli återlösta (hebr. gaal).”
4Ja, så säger Herren Gud (Adonaj Jahveh): Mitt folk gick ner till Egypten. Först bodde de där tillfälligt som främlingar, sedan förtryckte assyrierna dem utan anledning.
5Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och alltid, alla dagar, blir mitt namn föraktat, hädat och smädat.
[Herrens namn är alla hans förbundsnamn men i det här sammanhanget presenterar han sig som Goel – återlösaren för alla människor.]
6Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de på den dagen veta att jag är den som talar: ”Här är jag!”
[Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se Matt 27:54. Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på, då alla judar ska se vem de har stungit, se Sak 12:10.]
7Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: ”Din Gud regerar (är konung)!” [Citeras i Rom 10:15.]
8Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
tillsammans jublar de av glädje,
för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
9Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk [Jes 40:1], han återlöser Jerusalem.
[Verbet återlöser är på hebreiska gaal och den som återlöser är en Goel. Återlösning är ett centralt begrepp i Bibeln, se 3 Mos 25:25; Rut 2:20; 3:9; 4:8-10. Det helt centrala i Jesu tjänst här på jorden är att vara mänsklighetens Återlösare, vår Goel. Jesus Messias fullföljer det uppdraget när han går till korset och frivilligt betalar det pris som krävs för vår återlösning, se Ps 19:15; Job 19:25; Joh 1:29; Apg 20:28; Upp 5:1-5.
Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Ur Guds perspektiv är Jerusalem världens mittpunkt. Det finns även en intressant iakttagelse att rent språkligt pekar världens språk också mot Jerusalem. Skriftspråken öster om Jerusalem läses från höger till vänster, medan språken väster om Jerusalem läses från vänster till höger. Det betyder bland annat att Jerusalem inte bara representerar Israel och judarna, utan hela världen och hela mänskligheten. Gud återlöser hela världen.]
10Herren (Jahveh) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
[Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]
11Lämna, lämna, gå bort från platsen,
vidrör inga orena föremål.
Lämna hennes mitt (centrum).
Gör er rena, ni som bär Herrens (Jahvehs) tillhörigheter.
[Kärl, skovlar och andra redskap som användes i templet. Föremål som hade rövats bort, se 2 Krön 36:18; Esra 1:7.]
12Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se 2 Mos 12:11, 33]
och ni ska inte heller fly (som man flyr för sitt liv, i panik)
för Herren (Jahveh) vandrar framför er
och Israels Gud (Elohim) är er eftertrupp [som beskyddar er mot anfall bakifrån och bakhåll].
[Under uttåget från Egypten beskyddade Gud israeliterna från faraos attack när de korsade Röda havet, se 2 Mos 14:19. Han ledde dem också genom öknen. Här profeteras om hur de ska komma tillbaka från Babylon, hur Herren ska gå före och efter dem.]
Den lidande tjänaren ska bära vår synd (52:13-53:12)
13
[Följande stycke är strukturerat som en kiasm där den centrala delen finns i Jes 53:4-6.
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad, Jes 52:13-15
B Förklaring – ett rotskott, vår reaktion, Jes 53:1-3
C Han tog all vår synd, Jes 53:4-6
B Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom, Jes 53:7-9
A Lösningen på gåtan – försoning, Jes 53:10-12]
Upphöjd, men ändå förödmjukad
Se, min tjänare ska agera med stor vishet (utföra sitt uppdrag perfekt; ha framgång)!
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nasa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava).
[Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
14Ja, många blev skräckslagna (bestörta) över att se honom.
[En del manuskript har ”dig” istället för ”honom”, i så fall riktas orden direkt till tjänaren.]
Hans yttre (hans utseende) var så vanställt att han inte längre såg ut som en man,
hans gestalt var olik en människas (Adams barn).
15Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos – hebr. nazah) många hednafolk;
kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig återberättats för dem,
och de ska förstå något de inte hört talas om.
[Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i Rom 15:21.]
[Det hebreiska ordet nazah återfinns 24 gr i GT. Det används när översteprästen ”stänker blod” i ett försoningsoffer eller Gud ”stänker vatten” för att rena, se 3 Mos 4:6; Hes 36:25. Den grekiska översättningen Septuaginta använder ”väcka förundran”.]
Nu markerat:
Jesaja 52: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jesaja 52
52
Den lidande tjänaren ska rädda sitt folk
1Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder, Jerusalem,
den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
2Skaka av dig stoftet [dammet] och res dig upp
– sätt dig på din tron, Jerusalem.
Frigör dig från banden som binder din nacke,
du fängslade dotter Sion [tempelberget i Jerusalem].
3Så säger Herren (Jahveh):
”Ni blev sålda för inget
och utan silver (pengar) ska ni bli återlösta (hebr. gaal).”
4Ja, så säger Herren Gud (Adonaj Jahveh): Mitt folk gick ner till Egypten. Först bodde de där tillfälligt som främlingar, sedan förtryckte assyrierna dem utan anledning.
5Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och alltid, alla dagar, blir mitt namn föraktat, hädat och smädat.
[Herrens namn är alla hans förbundsnamn men i det här sammanhanget presenterar han sig som Goel – återlösaren för alla människor.]
6Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de på den dagen veta att jag är den som talar: ”Här är jag!”
[Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se Matt 27:54. Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på, då alla judar ska se vem de har stungit, se Sak 12:10.]
7Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: ”Din Gud regerar (är konung)!” [Citeras i Rom 10:15.]
8Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
tillsammans jublar de av glädje,
för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
9Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk [Jes 40:1], han återlöser Jerusalem.
[Verbet återlöser är på hebreiska gaal och den som återlöser är en Goel. Återlösning är ett centralt begrepp i Bibeln, se 3 Mos 25:25; Rut 2:20; 3:9; 4:8-10. Det helt centrala i Jesu tjänst här på jorden är att vara mänsklighetens Återlösare, vår Goel. Jesus Messias fullföljer det uppdraget när han går till korset och frivilligt betalar det pris som krävs för vår återlösning, se Ps 19:15; Job 19:25; Joh 1:29; Apg 20:28; Upp 5:1-5.
Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Ur Guds perspektiv är Jerusalem världens mittpunkt. Det finns även en intressant iakttagelse att rent språkligt pekar världens språk också mot Jerusalem. Skriftspråken öster om Jerusalem läses från höger till vänster, medan språken väster om Jerusalem läses från vänster till höger. Det betyder bland annat att Jerusalem inte bara representerar Israel och judarna, utan hela världen och hela mänskligheten. Gud återlöser hela världen.]
10Herren (Jahveh) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
[Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]
11Lämna, lämna, gå bort från platsen,
vidrör inga orena föremål.
Lämna hennes mitt (centrum).
Gör er rena, ni som bär Herrens (Jahvehs) tillhörigheter.
[Kärl, skovlar och andra redskap som användes i templet. Föremål som hade rövats bort, se 2 Krön 36:18; Esra 1:7.]
12Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se 2 Mos 12:11, 33]
och ni ska inte heller fly (som man flyr för sitt liv, i panik)
för Herren (Jahveh) vandrar framför er
och Israels Gud (Elohim) är er eftertrupp [som beskyddar er mot anfall bakifrån och bakhåll].
[Under uttåget från Egypten beskyddade Gud israeliterna från faraos attack när de korsade Röda havet, se 2 Mos 14:19. Han ledde dem också genom öknen. Här profeteras om hur de ska komma tillbaka från Babylon, hur Herren ska gå före och efter dem.]
Den lidande tjänaren ska bära vår synd (52:13-53:12)
13
[Följande stycke är strukturerat som en kiasm där den centrala delen finns i Jes 53:4-6.
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad, Jes 52:13-15
B Förklaring – ett rotskott, vår reaktion, Jes 53:1-3
C Han tog all vår synd, Jes 53:4-6
B Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom, Jes 53:7-9
A Lösningen på gåtan – försoning, Jes 53:10-12]
Upphöjd, men ändå förödmjukad
Se, min tjänare ska agera med stor vishet (utföra sitt uppdrag perfekt; ha framgång)!
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nasa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava).
[Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
14Ja, många blev skräckslagna (bestörta) över att se honom.
[En del manuskript har ”dig” istället för ”honom”, i så fall riktas orden direkt till tjänaren.]
Hans yttre (hans utseende) var så vanställt att han inte längre såg ut som en man,
hans gestalt var olik en människas (Adams barn).
15Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos – hebr. nazah) många hednafolk;
kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig återberättats för dem,
och de ska förstå något de inte hört talas om.
[Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i Rom 15:21.]
[Det hebreiska ordet nazah återfinns 24 gr i GT. Det används när översteprästen ”stänker blod” i ett försoningsoffer eller Gud ”stänker vatten” för att rena, se 3 Mos 4:6; Hes 36:25. Den grekiska översättningen Septuaginta använder ”väcka förundran”.]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln