Domarboken 1
1
Prolog (1:1-3:6)
Samling i Gilgal
1Och det hände efter Josuas död [Jos 24:29-31] att Israels söner frågade Herren (Jahveh) och sa: ”Vem ska gå upp åt (vem ska leda) oss mot kanaanéerna för att strida mot dem?”
2Herren (Jahveh) svarade: ”Juda [stam] ska gå upp, se, jag har gett landet i hans hand.” [Folket befinner sig i Gilgal i närheten av Jeriko, se Dom 2:1; Jos 4:20.]
Intagandet av landet misslyckas
3 [I sju sektioner beskrivs nu hur israeliterna misslyckas med att inta landet. Den första beskriver två stammar (Juda och Simeon) som har viss framgång, följt av fem stammar (Benjamin, Josef, Sebulon, Asher och Naftali) som misslyckas, för att avslutas med Dans katastrofala nederlag, se vers 34. Sjutalet finns med i den medvetna strukturen. De fem stammar som inte får en egen uppräkning är Ruben, Levi, Gad och Isaskar. Simeon, som finns inom Juda område, omnämns kortfattat i inledningen tillsammans med Juda, men redan i nästa vers är inte fokus på dem utan på Juda, se vers 4.]
Juda
Juda [folket i Juda stam] sa till sin bror Simeon (Shimon) [folket i Simeons stam]: ”Kom upp med mig till min lott så att vi kan strida mot kanaanéerna, och jag ska på samma sätt gå upp med dig till din lott.” Och Simeon gick med honom.
[Simeons område ligger vid staden Beer-Sheva och Juda stams område runtomkring, mestadels österut upp mot bergen, se Jos 19:9. Det är därför naturligt att dessa två stammar hjälper varandra. Simeon är känd för sin iver för rättvisa och hämndlystnad när de räddar och hämnas sin syster Dina som blivit våldtagen, se 1 Mos 34:1, 26. Nu följer sju episoder, från norr till söder i Juda stams område, där man har viss framgång med att inta landet.]
4Juda [tillsammans med folket från Simeons stam] gick nu upp och Herren (Jahveh) gav kanaanéerna och perisséerna i deras hand och de slog dem i Bezek – 10 000 man. [Bezek betyder ”blixt” och är troligtvis dagens Ibziq som ligger i Manasse stams område, ca 10 mil norr om Jerusalem. Strax kommer Herrens budbärare/ängel att fördöma israeliterna för att de inte fördrev dessa folk, se Dom 2:1-3. Se även Jos 3:10; 9:1; 2 Mos 3:8; 5 Mos 7:1; 20:17.] 5Och de fann Adoni-Bezek [troligtvis en titel på kungen över staden; ordagrant ”blixtens herre”] i Bezek [”blixtens-stad”] och de stred mot honom och de slog kanaanéerna och perisséerna. 6Men Adoni-Bezek flydde och de jagade efter honom och fångade honom och högg av hans tummar och hans stortår. [Denna form av lemlästning var vanlig bland hedniska folk, vilket gjorde personen oförmögen att hantera vapen eller utföra religiösa riter (3 Mos 8:23-24). I nästa vers (med hans egna ord) beskriver kungen hur han nu själv drabbas av det straff han själv åsamkat 70 andra personer. Han tolkar det som Guds straff, se även Ords 10:24; 26:27.]
7Adoni-Bezek sa då: ”70 kungar som samlar mat under mitt bord [tigger] har sina tummar och stortår avhuggna. Som jag har gjort så har Gud (Elohim) återgäldat mig.”
[Frasen ”samlar mat under mitt bord” syftar på att de tiggde. Dessa 70 tillfångatagna kungar som blivit stympade kunde inte annat än tigga vid sina fångvaktares bord. De hade förödmjukats och hölls vid liv av Adoni-Bezek bara för att visa på hans makt och ingjuta skräck.]
De förde honom till Jerusalem och han dog där. [Det är inte helt klart vilka ”de” är, men troligtvis är det simonierna som ligger bakom denna hämnd och för Adoni-Bezek till jevuséerna i Jerusalem, dock verkar inte Gud tillåta att han hålls i Jerusalem på samma sätt för att ingjuta skräck i omgivningen, se även Matt 5:38, 39; Rom 12:19.]
8Och Juda söner stred mot Jerusalem [som också kallades Jevus, se Jos 15:63] och tog det och slog det med svärdsegg och satte staden i brand. [Detta var en tillfällig seger (Jos 15:63; Dom 1:21; 19:10-12). David intar senare staden, se 2 Sam 5:7.]
9Därefter gick Juda söner ner och stred mot kanaanéerna som bodde i bergsbygden och i Negev (söderut) och i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]. 10Och Juda gick mot kanaanéerna som bodde i Hebron, det nuvarande Hebron hette tidigare Kirjat-Arba [1 Mos 13:18; 23:2; Jos 14:15], och de slog Sheshaj och Achiman och Talmaj [som var ättlingar av jätten Anakim, 4 Mos 13:29-33; Jos 15:13-14; 5 Mos 2:10-11, 20-21].
11Och därifrån gick han mot invånarna i Devir [i södra Juda bergsbygd]. Det nuvarande Devir hette tidigare Kirjat-Sefer [ordagrant: ”Skriftens stad”, kanske fanns det ett bibliotek eller register där eller kanske en skola för notarier/skrivare, se även Jos 15:15]. 12Och Kaleb sa: ”Han som slår Kirjat-Sefer och tar det, till honom ska jag ge min dotter Achsa till hustru.” 13Och Otniel, Kenaz son, Kalebs yngre bror, tog det och han gav honom sin dotter Achsa till hustru. 14Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sa till henne ”Vad behöver du?” [Jos 15:16-18] 15Och hon svarade: ”Ge mig en välsignelse [extra favör], eftersom du har satt mig i Sydlandet, ge mig därför vattenkällor.” Och Kaleb gav henne den Övre källan och den Nedre källan [Jos 15:19].
16Och keniterna, Moses svärfars söner [2 Mos 2:16], gick upp från Palmstaden [i vanliga fall Jeriko (5 Mos 34:3), men kan syfta på någon annan stad här] med Juda söner till Juda öken som är söder [ordagrant: ”Negev”] om Arad, och de gick och bodde med folket.
17Och Juda gick med Simeon, sin bror, och de slog kanaanéerna som bodde i Tsefat [12 km öster om Beer-Sheva i Negevöknen] och förgjorde dem [Jos 2:10; 6:17-19]. Och de kallade staden Chorma [som låter som ordet för ”total förstörelse” på hebreiska, se 4 Mos 21:3].
18Juda tog även Gaza med sina gränser och Ashkelon med sina gränser och Ekron med sina gränser.
19 [Sammanfattande summering:] Och Herren (Jahveh) var med Juda och han drev ut invånarna i bergsbygden, men han kunde inte driva ut invånarna i dalen för de hade vagnar av järn. [Hästekipagen var av trä, men med beslag och förstärkningar av järn.] 20Och de gav Hebron till Kaleb, som Mose hade talat, och de drev ut därifrån Anaks tre söner [4 Mos 14:24; 5 Mos 1:36; Jos 14:9-14].
Benjamin
21Och jevusiterna som bodde i Jerusalem blev inte utdrivna av Benjamins söner utan jevusiterna bor med Benjamins söner i Jerusalem till denna dag.
Josef
[Berättelsen med Josefs stammar är uppdelad i sju sektioner, där den första (vers 22-26) och sista (vers 29) handlar om Efraims område. Däremellan beskrivs hur Manasse inte drev ut fienderna från fem städer (vers 27-28).]
22Josefs hus gick upp mot Betel och Herren (Jahveh) var med dem. 23Och Josefs hus sände spejare att utforska Betel, och stadens namn var tidigare Loz. 24Och väktarna såg en man komma ut ur staden, och de sa till honom: ”Visa oss, vi ber dig, ingången till staden så ska vi ge dig nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)” 25Och han visade dem ingången till staden och de slog staden med svärdsegg, men de lät mannen och hans familj gå. 26Och mannen gick till hettiternas land och byggde en stad och gav den namnet Loz, som den heter än idag.
27Och Manasse drev inte ut invånarna från:
Beit-Shean och dess byar (döttrar),
Taanach och dess byar (döttrar)
invånarna i Dor och dess byar (döttrar),
Jibleam och dess byar (döttrar),
invånarna i Megiddo och dess byar (döttrar)
utan kanaanéerna var beslutna att bo i det landet. 28Och det hände när Israel hade vuxit sig starkt att de satte kanaanéerna till tvångsarbetare (de blev skattskyldiga), men de drev på inget sätt ut dem.
29Och Efraim drev inte ut kanaanéerna som bodde i Gezer [stad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem], utan kanaanéerna bodde i Gezer bland dem.
Sebulon
30Sebulon (hebr. Zevolun) drev inte ut Kitrons invånare och inte Nahalols invånare, utan kanaanéerna bodde bland dem och blev tvångsarbetare (skattskyldiga).
Asher
[Även här finns en uppställning med sju städer som inte intogs.]
31Asher drev inte ut
Akkos invånare,
och Sidons invånare [Kanaans ättlingar från Tsidon, se 1 Mos 10:15],
och Achlavs [invånare]
och Achzivs [invånare]
och Chelbas [invånare]
och Afiks [invånare]
och Rechovs [invånare],
32utan Asher bodde bland kanaanéerna, landets invånare, för de drev inte ut dem.
Naftali
33Naftali drev inte ut invånarna från Beit-Shemesh och invånarna från Beit-Anat utan bodde bland kanaanéerna, landets invånare. Dock blev Beit-Shemesh och Beit-Anats invånare tvångsarbetare (skattskyldiga).
Dan
34Och amoréerna tvingade Dans söner till bergsbygden, för de ville inte låta dem komma ner till dalen [Jos 19:47-48; Dom 18]. 35Och amoréerna var beslutna att bo i Harcheres i Ajalon [ordagrant: ”hjortarnas fält”] och i Shaalvim [ordagrant: ”rävarnas plats”], men Josefs hus hand segrade så att de blev tvångsarbetare (skattskyldiga). 36Och amoréernas gräns gick från hörnet av Akrabim [hebreiska för ”skorpion”] från Sela [söder om Döda havet; Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] och uppåt.
Nu markerat:
Domarboken 1: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Domarboken 1
1
Prolog (1:1-3:6)
Samling i Gilgal
1Och det hände efter Josuas död [Jos 24:29-31] att Israels söner frågade Herren (Jahveh) och sa: ”Vem ska gå upp åt (vem ska leda) oss mot kanaanéerna för att strida mot dem?”
2Herren (Jahveh) svarade: ”Juda [stam] ska gå upp, se, jag har gett landet i hans hand.” [Folket befinner sig i Gilgal i närheten av Jeriko, se Dom 2:1; Jos 4:20.]
Intagandet av landet misslyckas
3 [I sju sektioner beskrivs nu hur israeliterna misslyckas med att inta landet. Den första beskriver två stammar (Juda och Simeon) som har viss framgång, följt av fem stammar (Benjamin, Josef, Sebulon, Asher och Naftali) som misslyckas, för att avslutas med Dans katastrofala nederlag, se vers 34. Sjutalet finns med i den medvetna strukturen. De fem stammar som inte får en egen uppräkning är Ruben, Levi, Gad och Isaskar. Simeon, som finns inom Juda område, omnämns kortfattat i inledningen tillsammans med Juda, men redan i nästa vers är inte fokus på dem utan på Juda, se vers 4.]
Juda
Juda [folket i Juda stam] sa till sin bror Simeon (Shimon) [folket i Simeons stam]: ”Kom upp med mig till min lott så att vi kan strida mot kanaanéerna, och jag ska på samma sätt gå upp med dig till din lott.” Och Simeon gick med honom.
[Simeons område ligger vid staden Beer-Sheva och Juda stams område runtomkring, mestadels österut upp mot bergen, se Jos 19:9. Det är därför naturligt att dessa två stammar hjälper varandra. Simeon är känd för sin iver för rättvisa och hämndlystnad när de räddar och hämnas sin syster Dina som blivit våldtagen, se 1 Mos 34:1, 26. Nu följer sju episoder, från norr till söder i Juda stams område, där man har viss framgång med att inta landet.]
4Juda [tillsammans med folket från Simeons stam] gick nu upp och Herren (Jahveh) gav kanaanéerna och perisséerna i deras hand och de slog dem i Bezek – 10 000 man. [Bezek betyder ”blixt” och är troligtvis dagens Ibziq som ligger i Manasse stams område, ca 10 mil norr om Jerusalem. Strax kommer Herrens budbärare/ängel att fördöma israeliterna för att de inte fördrev dessa folk, se Dom 2:1-3. Se även Jos 3:10; 9:1; 2 Mos 3:8; 5 Mos 7:1; 20:17.] 5Och de fann Adoni-Bezek [troligtvis en titel på kungen över staden; ordagrant ”blixtens herre”] i Bezek [”blixtens-stad”] och de stred mot honom och de slog kanaanéerna och perisséerna. 6Men Adoni-Bezek flydde och de jagade efter honom och fångade honom och högg av hans tummar och hans stortår. [Denna form av lemlästning var vanlig bland hedniska folk, vilket gjorde personen oförmögen att hantera vapen eller utföra religiösa riter (3 Mos 8:23-24). I nästa vers (med hans egna ord) beskriver kungen hur han nu själv drabbas av det straff han själv åsamkat 70 andra personer. Han tolkar det som Guds straff, se även Ords 10:24; 26:27.]
7Adoni-Bezek sa då: ”70 kungar som samlar mat under mitt bord [tigger] har sina tummar och stortår avhuggna. Som jag har gjort så har Gud (Elohim) återgäldat mig.”
[Frasen ”samlar mat under mitt bord” syftar på att de tiggde. Dessa 70 tillfångatagna kungar som blivit stympade kunde inte annat än tigga vid sina fångvaktares bord. De hade förödmjukats och hölls vid liv av Adoni-Bezek bara för att visa på hans makt och ingjuta skräck.]
De förde honom till Jerusalem och han dog där. [Det är inte helt klart vilka ”de” är, men troligtvis är det simonierna som ligger bakom denna hämnd och för Adoni-Bezek till jevuséerna i Jerusalem, dock verkar inte Gud tillåta att han hålls i Jerusalem på samma sätt för att ingjuta skräck i omgivningen, se även Matt 5:38, 39; Rom 12:19.]
8Och Juda söner stred mot Jerusalem [som också kallades Jevus, se Jos 15:63] och tog det och slog det med svärdsegg och satte staden i brand. [Detta var en tillfällig seger (Jos 15:63; Dom 1:21; 19:10-12). David intar senare staden, se 2 Sam 5:7.]
9Därefter gick Juda söner ner och stred mot kanaanéerna som bodde i bergsbygden och i Negev (söderut) och i Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]. 10Och Juda gick mot kanaanéerna som bodde i Hebron, det nuvarande Hebron hette tidigare Kirjat-Arba [1 Mos 13:18; 23:2; Jos 14:15], och de slog Sheshaj och Achiman och Talmaj [som var ättlingar av jätten Anakim, 4 Mos 13:29-33; Jos 15:13-14; 5 Mos 2:10-11, 20-21].
11Och därifrån gick han mot invånarna i Devir [i södra Juda bergsbygd]. Det nuvarande Devir hette tidigare Kirjat-Sefer [ordagrant: ”Skriftens stad”, kanske fanns det ett bibliotek eller register där eller kanske en skola för notarier/skrivare, se även Jos 15:15]. 12Och Kaleb sa: ”Han som slår Kirjat-Sefer och tar det, till honom ska jag ge min dotter Achsa till hustru.” 13Och Otniel, Kenaz son, Kalebs yngre bror, tog det och han gav honom sin dotter Achsa till hustru. 14Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sa till henne ”Vad behöver du?” [Jos 15:16-18] 15Och hon svarade: ”Ge mig en välsignelse [extra favör], eftersom du har satt mig i Sydlandet, ge mig därför vattenkällor.” Och Kaleb gav henne den Övre källan och den Nedre källan [Jos 15:19].
16Och keniterna, Moses svärfars söner [2 Mos 2:16], gick upp från Palmstaden [i vanliga fall Jeriko (5 Mos 34:3), men kan syfta på någon annan stad här] med Juda söner till Juda öken som är söder [ordagrant: ”Negev”] om Arad, och de gick och bodde med folket.
17Och Juda gick med Simeon, sin bror, och de slog kanaanéerna som bodde i Tsefat [12 km öster om Beer-Sheva i Negevöknen] och förgjorde dem [Jos 2:10; 6:17-19]. Och de kallade staden Chorma [som låter som ordet för ”total förstörelse” på hebreiska, se 4 Mos 21:3].
18Juda tog även Gaza med sina gränser och Ashkelon med sina gränser och Ekron med sina gränser.
19 [Sammanfattande summering:] Och Herren (Jahveh) var med Juda och han drev ut invånarna i bergsbygden, men han kunde inte driva ut invånarna i dalen för de hade vagnar av järn. [Hästekipagen var av trä, men med beslag och förstärkningar av järn.] 20Och de gav Hebron till Kaleb, som Mose hade talat, och de drev ut därifrån Anaks tre söner [4 Mos 14:24; 5 Mos 1:36; Jos 14:9-14].
Benjamin
21Och jevusiterna som bodde i Jerusalem blev inte utdrivna av Benjamins söner utan jevusiterna bor med Benjamins söner i Jerusalem till denna dag.
Josef
[Berättelsen med Josefs stammar är uppdelad i sju sektioner, där den första (vers 22-26) och sista (vers 29) handlar om Efraims område. Däremellan beskrivs hur Manasse inte drev ut fienderna från fem städer (vers 27-28).]
22Josefs hus gick upp mot Betel och Herren (Jahveh) var med dem. 23Och Josefs hus sände spejare att utforska Betel, och stadens namn var tidigare Loz. 24Och väktarna såg en man komma ut ur staden, och de sa till honom: ”Visa oss, vi ber dig, ingången till staden så ska vi ge dig nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)” 25Och han visade dem ingången till staden och de slog staden med svärdsegg, men de lät mannen och hans familj gå. 26Och mannen gick till hettiternas land och byggde en stad och gav den namnet Loz, som den heter än idag.
27Och Manasse drev inte ut invånarna från:
Beit-Shean och dess byar (döttrar),
Taanach och dess byar (döttrar)
invånarna i Dor och dess byar (döttrar),
Jibleam och dess byar (döttrar),
invånarna i Megiddo och dess byar (döttrar)
utan kanaanéerna var beslutna att bo i det landet. 28Och det hände när Israel hade vuxit sig starkt att de satte kanaanéerna till tvångsarbetare (de blev skattskyldiga), men de drev på inget sätt ut dem.
29Och Efraim drev inte ut kanaanéerna som bodde i Gezer [stad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem], utan kanaanéerna bodde i Gezer bland dem.
Sebulon
30Sebulon (hebr. Zevolun) drev inte ut Kitrons invånare och inte Nahalols invånare, utan kanaanéerna bodde bland dem och blev tvångsarbetare (skattskyldiga).
Asher
[Även här finns en uppställning med sju städer som inte intogs.]
31Asher drev inte ut
Akkos invånare,
och Sidons invånare [Kanaans ättlingar från Tsidon, se 1 Mos 10:15],
och Achlavs [invånare]
och Achzivs [invånare]
och Chelbas [invånare]
och Afiks [invånare]
och Rechovs [invånare],
32utan Asher bodde bland kanaanéerna, landets invånare, för de drev inte ut dem.
Naftali
33Naftali drev inte ut invånarna från Beit-Shemesh och invånarna från Beit-Anat utan bodde bland kanaanéerna, landets invånare. Dock blev Beit-Shemesh och Beit-Anats invånare tvångsarbetare (skattskyldiga).
Dan
34Och amoréerna tvingade Dans söner till bergsbygden, för de ville inte låta dem komma ner till dalen [Jos 19:47-48; Dom 18]. 35Och amoréerna var beslutna att bo i Harcheres i Ajalon [ordagrant: ”hjortarnas fält”] och i Shaalvim [ordagrant: ”rävarnas plats”], men Josefs hus hand segrade så att de blev tvångsarbetare (skattskyldiga). 36Och amoréernas gräns gick från hörnet av Akrabim [hebreiska för ”skorpion”] från Sela [söder om Döda havet; Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] och uppåt.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln