Domarboken 2
2
Samling vid Bochim
[Samlingen vid Gilgal (Dom 1:1-2) var entusiastisk och uppräkningen av de sju stammarna gick från segrar till allt större nederlag. Som en parallell följer nu en sorgsen samling vid Bochim. Budbäraren här identifieras ibland med Gud själv, se 1 Mos 16:7; 2 Mos 14:19; 23:20. Den hebreiska frasen malach JHVH kan översättas ”Herrens budbärare” eller ”Herrens ängel”. Den förekommer 19 ggr i denna bok och varianten malach ha-elohim (Guds budbärare/ängel) förekommer tre ggr (Dom 6:20; 13:6, 9). Profeter kallas ofta Herrens budbärare (2 Krön 36:15-16; Jes 42:19; 44:26; Hag 1:13; Mal 3:1). Att han sägs komma från Gilgal (och inte himlen) kan också tala för det. Samtidigt särskiljs profeten (Dom 6:8) från Herrens budbärare/ängel (Dom 6:11) i kapitel 6. Det är därför mest troligt att det är en himmelsk ängel, kanske samma som sändes ut under Moses tid, se 2 Mos 23:20-23; 33:2; 32:34.]
1Och Herrens (Jahvehs) budbärare (ängel) kom upp från Gilgal till Bochim. Och han sa: ”Jag fick dig att dra upp ut ur Egypten och har fört dig till landet som jag lovade (gav min ed) till dina fäder och jag sa: ’Jag ska aldrig bryta mitt förbund med dig’ [1 Mos 17:7; 2 Mos 6:4], 2och ni ska inte skära förbund med invånarna i detta land [2 Mos 23:32], ni ska bryta ner deras altaren [5 Mos 7:2], men ni har inte lyssnat på min röst. Vad är det ni har gjort?” 3Och jag säger även: ”Jag ska inte driva ut dem framför er, utan de ska vara sidor för er [finnas runt omkring er; ska tränga er och bli en snara; irritera som en törntagg i sidan] och deras gudar ska bli en fälla för er.” [4 Mos 33:55; Jos 23:12-13]
4Och det hände när Herrens (Jahvehs) budbärare talade dessa ord till alla Israels söner att folket höjde sin röst och grät (hebr. bacha). 5Och de gav den platsen namnet Bochim [betyder: ”de gråtande”] och de offrade där till Herren (Jahveh). [Bochim är inte identifierad, men bör ligga i närheten av Jeriko men på högre höjd, se vers 1.]
Israels upprepade mönster av förfall (2:6-3:6)
En bra start
6När nu Josua hade sänt iväg folket, gick Israels söner var och en till sin arvedel för att besätta landet. 7Och folket tjänade Herren (Jahveh) så länge Josua levde (alla Josuas dagar) och alla dagar som de äldste överlevde Josua, de som hade sett Herrens (Jahvehs) alla stora gärningar som han hade gjort för Israel. 8Och Josua, Nuns son, Herrens (Jahvehs) tjänare, dog 110 år gammal. [Josua var i 60-årsåldern vid intåget i Kanaans land, se Jos 1:1; 14:7; 4 Mos 32:11-13. Frasen ”Herrens tjänare” användes först om Mose, se 5 Mos 34:5.] 9Och de begravde honom på gränsen till hans arv i Timnat-Cheres [även kallat Timnat Serah, se Jos 19:50; 24:30] i Efraims bergsbygd, på norra sidan av berget Gaash.
Nästa generations synd
10Och även hela den generationen samlades till sina fäder [hade dött] och det uppstod en ny generation efter dem som inte kände (var intimt förtrogna med) Herren (Jahveh) eller hans gärningar som han hade gjort för Israel. 11Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och tjänade baalerna. [Baal var den kanaaneiska huvudguden, men hade också många lokala varianter.] 12Och de övergav Herren (Jahveh), sina fäders Gud (Elohim), som fört dem ut från Egyptens land och följde andra gudar, folkets gudar som var runt omkring dem, och tillbad dem och de provocerade (förtörnade) Herren (Jahveh). 13Och de övergav Herren (Jahveh) och tjänade Baal och aseran. 14Och Herrens (Jahvehs) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i händerna på förgörarna som förgjorde dem, och han gav dem i händerna på deras fiender runtomkring, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender.
[Frasen ”gjorde det som var ont i Herrens ögon” i vers 11 återkommer sex gånger till, se Dom 3:7, 12; 4:1; 6:1; 10:6; 13:1.]
Dom
15Överallt dit de gick var Herrens (Jahvehs) hand emot dem för ont, så som Herren (Jahveh) hade sagt och som Herren (Jahveh) hade lovat (gett sin ed) till dem och de var mycket pressade (i stort trångmål, ångest).
Guds nådefulla ingripande
16 [Detta är den centrala versen i detta stycke:]
Herren (Jahveh) reste då upp domare som räddade dem ur handen på dem som förgjorde dem.
Nästa generation – ännu värre synd
[Detta stycke hör ihop med vers 10-13. Kommande generationer går djupare i syndens destruktiva nedåtgående spiral, se även Rom 1:21-32.]
17Ändå lyssnade de inte på sina domare, utan gick istället iväg efter andra gudar och tillbad dem. De var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat. De [deras fäder] lyssnade till Herrens (Jahvehs) budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvah), men de gjorde det inte. 18Och när Herren (Jahveh) reste upp domare åt dem, då var Herren (Jahveh) med domarna och räddade dem ur handen på deras fiender, domarnas alla dagar, för det rörde Herren (Jahveh) till medlidande när de jämrade sig på grund av dem som plågade dem och förtryckte dem. 19Men det hände när en domare dog, att de [den nästa generationen] vände tillbaka och handlade mer fördärvligt (korrupt) än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade dem och tillbad dem. De gav inte upp sitt sätt eller sina omedgörliga (hårda, envisa, styvnackade) vägar.
Dom – ännu värre straff
20Så Herrens (Jahvehs) vrede upptändes mot Israel och han sa: ”Eftersom detta folk har övergett mitt förbund som jag befallde deras fäder och inte har lyssnat till min röst, 21ska inte heller jag driva ut någon av de folkslag (nationer) som Josua lämnade när han dog, 22för att jag genom dem ska pröva Israel, om de ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herrens (Jahvehs) vägar och vandra på dem som deras fäder höll (vaktade, skyddade, bevarade) dem, eller inte.” 23Så Herren (Jahveh) lämnade dessa folkslag (nationer) utan att driva ut dem med hast och han gav dem inte i Josuas hand.
Nu markerat:
Domarboken 2: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Domarboken 2
2
Samling vid Bochim
[Samlingen vid Gilgal (Dom 1:1-2) var entusiastisk och uppräkningen av de sju stammarna gick från segrar till allt större nederlag. Som en parallell följer nu en sorgsen samling vid Bochim. Budbäraren här identifieras ibland med Gud själv, se 1 Mos 16:7; 2 Mos 14:19; 23:20. Den hebreiska frasen malach JHVH kan översättas ”Herrens budbärare” eller ”Herrens ängel”. Den förekommer 19 ggr i denna bok och varianten malach ha-elohim (Guds budbärare/ängel) förekommer tre ggr (Dom 6:20; 13:6, 9). Profeter kallas ofta Herrens budbärare (2 Krön 36:15-16; Jes 42:19; 44:26; Hag 1:13; Mal 3:1). Att han sägs komma från Gilgal (och inte himlen) kan också tala för det. Samtidigt särskiljs profeten (Dom 6:8) från Herrens budbärare/ängel (Dom 6:11) i kapitel 6. Det är därför mest troligt att det är en himmelsk ängel, kanske samma som sändes ut under Moses tid, se 2 Mos 23:20-23; 33:2; 32:34.]
1Och Herrens (Jahvehs) budbärare (ängel) kom upp från Gilgal till Bochim. Och han sa: ”Jag fick dig att dra upp ut ur Egypten och har fört dig till landet som jag lovade (gav min ed) till dina fäder och jag sa: ’Jag ska aldrig bryta mitt förbund med dig’ [1 Mos 17:7; 2 Mos 6:4], 2och ni ska inte skära förbund med invånarna i detta land [2 Mos 23:32], ni ska bryta ner deras altaren [5 Mos 7:2], men ni har inte lyssnat på min röst. Vad är det ni har gjort?” 3Och jag säger även: ”Jag ska inte driva ut dem framför er, utan de ska vara sidor för er [finnas runt omkring er; ska tränga er och bli en snara; irritera som en törntagg i sidan] och deras gudar ska bli en fälla för er.” [4 Mos 33:55; Jos 23:12-13]
4Och det hände när Herrens (Jahvehs) budbärare talade dessa ord till alla Israels söner att folket höjde sin röst och grät (hebr. bacha). 5Och de gav den platsen namnet Bochim [betyder: ”de gråtande”] och de offrade där till Herren (Jahveh). [Bochim är inte identifierad, men bör ligga i närheten av Jeriko men på högre höjd, se vers 1.]
Israels upprepade mönster av förfall (2:6-3:6)
En bra start
6När nu Josua hade sänt iväg folket, gick Israels söner var och en till sin arvedel för att besätta landet. 7Och folket tjänade Herren (Jahveh) så länge Josua levde (alla Josuas dagar) och alla dagar som de äldste överlevde Josua, de som hade sett Herrens (Jahvehs) alla stora gärningar som han hade gjort för Israel. 8Och Josua, Nuns son, Herrens (Jahvehs) tjänare, dog 110 år gammal. [Josua var i 60-årsåldern vid intåget i Kanaans land, se Jos 1:1; 14:7; 4 Mos 32:11-13. Frasen ”Herrens tjänare” användes först om Mose, se 5 Mos 34:5.] 9Och de begravde honom på gränsen till hans arv i Timnat-Cheres [även kallat Timnat Serah, se Jos 19:50; 24:30] i Efraims bergsbygd, på norra sidan av berget Gaash.
Nästa generations synd
10Och även hela den generationen samlades till sina fäder [hade dött] och det uppstod en ny generation efter dem som inte kände (var intimt förtrogna med) Herren (Jahveh) eller hans gärningar som han hade gjort för Israel. 11Och Israels söner gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och tjänade baalerna. [Baal var den kanaaneiska huvudguden, men hade också många lokala varianter.] 12Och de övergav Herren (Jahveh), sina fäders Gud (Elohim), som fört dem ut från Egyptens land och följde andra gudar, folkets gudar som var runt omkring dem, och tillbad dem och de provocerade (förtörnade) Herren (Jahveh). 13Och de övergav Herren (Jahveh) och tjänade Baal och aseran. 14Och Herrens (Jahvehs) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i händerna på förgörarna som förgjorde dem, och han gav dem i händerna på deras fiender runtomkring, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender.
[Frasen ”gjorde det som var ont i Herrens ögon” i vers 11 återkommer sex gånger till, se Dom 3:7, 12; 4:1; 6:1; 10:6; 13:1.]
Dom
15Överallt dit de gick var Herrens (Jahvehs) hand emot dem för ont, så som Herren (Jahveh) hade sagt och som Herren (Jahveh) hade lovat (gett sin ed) till dem och de var mycket pressade (i stort trångmål, ångest).
Guds nådefulla ingripande
16 [Detta är den centrala versen i detta stycke:]
Herren (Jahveh) reste då upp domare som räddade dem ur handen på dem som förgjorde dem.
Nästa generation – ännu värre synd
[Detta stycke hör ihop med vers 10-13. Kommande generationer går djupare i syndens destruktiva nedåtgående spiral, se även Rom 1:21-32.]
17Ändå lyssnade de inte på sina domare, utan gick istället iväg efter andra gudar och tillbad dem. De var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat. De [deras fäder] lyssnade till Herrens (Jahvehs) budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvah), men de gjorde det inte. 18Och när Herren (Jahveh) reste upp domare åt dem, då var Herren (Jahveh) med domarna och räddade dem ur handen på deras fiender, domarnas alla dagar, för det rörde Herren (Jahveh) till medlidande när de jämrade sig på grund av dem som plågade dem och förtryckte dem. 19Men det hände när en domare dog, att de [den nästa generationen] vände tillbaka och handlade mer fördärvligt (korrupt) än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade dem och tillbad dem. De gav inte upp sitt sätt eller sina omedgörliga (hårda, envisa, styvnackade) vägar.
Dom – ännu värre straff
20Så Herrens (Jahvehs) vrede upptändes mot Israel och han sa: ”Eftersom detta folk har övergett mitt förbund som jag befallde deras fäder och inte har lyssnat till min röst, 21ska inte heller jag driva ut någon av de folkslag (nationer) som Josua lämnade när han dog, 22för att jag genom dem ska pröva Israel, om de ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herrens (Jahvehs) vägar och vandra på dem som deras fäder höll (vaktade, skyddade, bevarade) dem, eller inte.” 23Så Herren (Jahveh) lämnade dessa folkslag (nationer) utan att driva ut dem med hast och han gav dem inte i Josuas hand.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln