Jeremia 1
1
Introduktion
[Den inledande frasen ”Ord av Jeremia” återkommer i bokens avslutning (Jer 51:64) innan det sista appendixet. Uttrycket är en vanlig introduktion, se 2 Sam 23:1; Amos 1:1; Klag 1:1; Neh 1:1.]
1Ord [en redogörelse] av Jeremia (hebr. Jirmejahó), son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), en av prästerna [från Arons prästsläkt] i Anatot [en stad några kilometer nordost om Jerusalem, se Jos 21:18; 1 Kung 2:26] i Benjamins land. 2Herrens (Jahvehs) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Josias (hebr. Joshijahos), Amons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.], 3och vidare [även] i den tid då Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Sidkia (hebr. Tsidqijaho), son till Josia, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [judiska månaden som heter av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se 2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:4-8].
[De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var:
Josia (hebr. Joshijaho) (640-609 f.Kr.) – den sista goda kungen, se 2 Kung 22:1-23:31; 2 Krön 34-35
Jehoachaz (3 månader 609 f.Kr.) 2 Kung 23:31-34
Jojakim (hebr. Jehojaqim) (609-598 f.Kr.) 2 Kung 23:34-37; 2 Krön 36:4-8
Jojakin (hebr. Jehojachin) (3 månader 598-597 f.Kr.) 2 Kung 24:8; 2 Krön 36:9
Sidkia (hebr. Tsidqijaho) (597-586 f.Kr.) – 2 Kung 24:18-20; 2 Krön 36:11-16
Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Josia och två perioder på 11 år vardera för Jojakim och Sidkia. I denna sammanfattning nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoachaz och Jojakin regerar.]
Jeremias kallelse
4Då kom Herrens ord till mig [Jeremia, som betyder ”en som Gud har rest upp”], han sa:
5”Innan jag formade dig i moderlivet [Ps 139:13],
utvalde jag dig.
Innan du kom fram ur modersskötet,
avskilde (helgade) jag dig [till tjänst].
Till en profet för folken,
satte jag dig.”
6Men jag svarade: ”Ack (åh nej), Herre Herre (Adonaj Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung.”
[Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn (1 Sam 4:21) och för unga män (1 Mos 14:24). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han är omkring 20 år när han får kallelsen. Mänskligt sett är han ung och oerfaren.]
7Då sa Herren (Jahveh) till mig:
”Säg inte att
du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig
– ska du gå
och allt jag befaller dig säga
– det ska du tala.
8Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck),
för jag är med dig och beskyddar (räddar) dig”,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
9Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se Jes 6:7] och sa till mig:
”Se, jag ska lägga mina ord i din mun.
10Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att:
rycka upp [nationer och riken]
och bryta ner,
förgöra
och fördärva,
bygga upp
och plantera.”
Första synen
11Därtill kom Herrens (Jahvehs) ord till mig och sa: ”Jeremia vad ser du?” Och jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd (hebr. shaked).” 12Då sa Herren (Jahveh) till mig: ”Du har sett gott, för jag vakar (hebr. shoqed) över mitt ord för att verkställa det.”
[Ordet för att vaka över (hebr. shoqed) delar rot med ordet för mandelträd (hebr. shaked) i vers 11. Det finns även en koppling i hur mandelns form liknar ett mänskligt öga. Gud vakar med sitt öga över sitt ord. Mandelträdet är också det första trädet som blommar på våren och är därför ett tecken på en ny vår och står som en symbol för det profetiska. Något som är speciellt är också att mandelträdet är det sista som tappar löven på hösten. Den sjuarmade ljusstaken i templet (menoran) som lyser på natten, har också inslag utformade som mandelblommor, se 2 Mos 25:33.]
Andra synen
13Och Herrens (Jahvehs) ord kom en andra gång och sa: ”Vad ser du?” Och jag svarade: ”Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr.”
14Då sa Herren (Jahveh) till mig: ”Från norr ska ondskan komma över alla invånare i landet, 15för jag ska kalla på alla familjer från kungarikena i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och de ska komma och de ska ställa sina troner
vid ingången till Jerusalems portar
och mot alla dess murar runt omkring
och mot alla Juda städer.
16Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska,
i det att de har övergett mig
och har offrat till andra gudar
och tillbett sina egna händers arbete.
17Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig). 18För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden. 19De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig”, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Nu markerat:
Jeremia 1: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jeremia 1
1
Introduktion
[Den inledande frasen ”Ord av Jeremia” återkommer i bokens avslutning (Jer 51:64) innan det sista appendixet. Uttrycket är en vanlig introduktion, se 2 Sam 23:1; Amos 1:1; Klag 1:1; Neh 1:1.]
1Ord [en redogörelse] av Jeremia (hebr. Jirmejahó), son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), en av prästerna [från Arons prästsläkt] i Anatot [en stad några kilometer nordost om Jerusalem, se Jos 21:18; 1 Kung 2:26] i Benjamins land. 2Herrens (Jahvehs) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Josias (hebr. Joshijahos), Amons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.], 3och vidare [även] i den tid då Jojakim (hebr. Jehojaqim), Josias son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Sidkia (hebr. Tsidqijaho), son till Josia, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [judiska månaden som heter av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se 2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:4-8].
[De sista fem kungarna och deras regeringstid i Juda (det södra riket) var:
Josia (hebr. Joshijaho) (640-609 f.Kr.) – den sista goda kungen, se 2 Kung 22:1-23:31; 2 Krön 34-35
Jehoachaz (3 månader 609 f.Kr.) 2 Kung 23:31-34
Jojakim (hebr. Jehojaqim) (609-598 f.Kr.) 2 Kung 23:34-37; 2 Krön 36:4-8
Jojakin (hebr. Jehojachin) (3 månader 598-597 f.Kr.) 2 Kung 24:8; 2 Krön 36:9
Sidkia (hebr. Tsidqijaho) (597-586 f.Kr.) – 2 Kung 24:18-20; 2 Krön 36:11-16
Hela perioden för Jeremias tjänst är 40 år och 6 månader – 18 år under Josia och två perioder på 11 år vardera för Jojakim och Sidkia. I denna sammanfattning nämns inte de två korta perioderna på tre månader då Jehoachaz och Jojakin regerar.]
Jeremias kallelse
4Då kom Herrens ord till mig [Jeremia, som betyder ”en som Gud har rest upp”], han sa:
5”Innan jag formade dig i moderlivet [Ps 139:13],
utvalde jag dig.
Innan du kom fram ur modersskötet,
avskilde (helgade) jag dig [till tjänst].
Till en profet för folken,
satte jag dig.”
6Men jag svarade: ”Ack (åh nej), Herre Herre (Adonaj Jahveh, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung.”
[Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn (1 Sam 4:21) och för unga män (1 Mos 14:24). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han är omkring 20 år när han får kallelsen. Mänskligt sett är han ung och oerfaren.]
7Då sa Herren (Jahveh) till mig:
”Säg inte att
du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig
– ska du gå
och allt jag befaller dig säga
– det ska du tala.
8Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck),
för jag är med dig och beskyddar (räddar) dig”,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
9Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se Jes 6:7] och sa till mig:
”Se, jag ska lägga mina ord i din mun.
10Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att:
rycka upp [nationer och riken]
och bryta ner,
förgöra
och fördärva,
bygga upp
och plantera.”
Första synen
11Därtill kom Herrens (Jahvehs) ord till mig och sa: ”Jeremia vad ser du?” Och jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd (hebr. shaked).” 12Då sa Herren (Jahveh) till mig: ”Du har sett gott, för jag vakar (hebr. shoqed) över mitt ord för att verkställa det.”
[Ordet för att vaka över (hebr. shoqed) delar rot med ordet för mandelträd (hebr. shaked) i vers 11. Det finns även en koppling i hur mandelns form liknar ett mänskligt öga. Gud vakar med sitt öga över sitt ord. Mandelträdet är också det första trädet som blommar på våren och är därför ett tecken på en ny vår och står som en symbol för det profetiska. Något som är speciellt är också att mandelträdet är det sista som tappar löven på hösten. Den sjuarmade ljusstaken i templet (menoran) som lyser på natten, har också inslag utformade som mandelblommor, se 2 Mos 25:33.]
Andra synen
13Och Herrens (Jahvehs) ord kom en andra gång och sa: ”Vad ser du?” Och jag svarade: ”Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr.”
14Då sa Herren (Jahveh) till mig: ”Från norr ska ondskan komma över alla invånare i landet, 15för jag ska kalla på alla familjer från kungarikena i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
och de ska komma och de ska ställa sina troner
vid ingången till Jerusalems portar
och mot alla dess murar runt omkring
och mot alla Juda städer.
16Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska,
i det att de har övergett mig
och har offrat till andra gudar
och tillbett sina egna händers arbete.
17Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig). 18För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden. 19De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig”, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln