Jeremia 2
2
Judas otrohet (2:1-3:5)
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2Gå och ropa i öronen på Jerusalem [dualformen för öra används, dvs. ”ropa i båda öronen”; uttrycket förstärker att Jeremia ska tala så Jerusalems invånare verkligen hör och förstår allvaret i budskapet; men har även en underton att tala för döva öron] och säg:
”Så säger Herren (Jahveh):
Jag kommer ihåg nåden (den omsorgsfulla kärleken – hebr. chesed) i din ungdom,
kärleken i ditt äktenskap,
hur du gick efter mig i öknen,
i ett land som inte var besått.
3Israel är Herrens (Jahvehs) helgade (avskilda) del,
hans förstlingsfrukt av skörden.
[Båda tillhör Herren, se 2 Mos 23:19; 3 Mos 23:10-14; 4 Mos 18:12-13; 5 Mos 26:1-11]
Alla som slukar den ska hållas skyldiga,
ondska ska drabba dem”
[Jerusalem är Guds ögonsten (Sak 2:8), se även 1 Mos 12:3; Rom 1:16.]
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
4Hör Herrens (Jahvehs) ord Jakobs hus
och alla familjer av Israels hus.
5Så säger Herren (Jahveh):
Vilken orättfärdighet har era fäder funnit i mig,
så att de har gått bort från mig
och har vandrat efter det som är fåfängt
och har blivit fåfänga?
6De frågar inte: ”Var är Herren (Jahveh)
som förde oss upp ut ur Egyptens land,
som ledde oss genom öknen,
genom ett land – öde och med djupa hål [farliga sprickor och slukhål],
genom ett land – utan vatten och i dödsskugga [Ps 23:3],
genom ett land som ingen färdas genom och ingen människa bor.”
7Och jag förde er till ett land med fruktsamma fält
för att äta dess frukt och dess goda,
men när ni gick in vanhelgade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
8Prästerna frågade inte:
”Var är Herren (Jahveh)?” [Jfr vers 6.]
Och de som ansvarade för (förvaltade) min undervisning kände mig inte (var inte intimt förtrogna med mig),
och härskarna begick överträdelser mot mig.
Profeterna profeterade [fruktbarhetsguden] Baal [5 Mos 13:1-5]
och vandrade efter dessa ting [plural – avgudar] som inte kunde hjälpa dem.
9Varför ska jag fortfarande försvara er
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
men era söners söner ska jag försvara.
10Gå [väst] över till ketiternas öar [Cypern] och se [fråga om detta har hänt],
och sänd [någon österut] till Kedar [beduinstammarna i Syriens öken, se 1 Mos 25:13; Jer 49:28-29; Höga V 1:5] och [be dem] undersök noggrant,
och se om något sådant har skett där.
11Har ett land [någonsin] bytt ut sina gudar?
Som [självklart] inte är några gudar,
Men mitt folk har bytt ut sin härlighet
mot det som inte är någon vinning.
12Förundras ni himlar vid detta,
och bli fyllda av förfäran (bli fullständigt förbluffade)
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
13För mitt folk har begått en dubbel synd (två onda saker),
de har övergett mig,
källan med levande vatten [Jer 17:13],
och grävt åt sig brunnar,
trasiga brunnar, som inte kan hålla något vatten.
[Ordet för brunnar (hebr. borot) upprepas två gånger i denna vers. Men det unika här är att ordet, förmodligen medvetet, är felstavat båda gångerna och innehåller ett alef som inte borde vara där. Det finns en judisk tradition kring detta som säger att ordet bor (singular av borot) är en brunn som får sitt vatten från yttre källor. Det betyder att den kan vara tom när det inte regnar eller andra vattenkällor fyller på den. Sedan finns ordet beer, som betyder källsprång. Det är en källa eller brunn som har sitt eget vatten och därför aldrig sinar. Genom att göra denna medvetna ”felstavning” anser rabbinerna att Jeremia med detta ord vill visa på att ni tror att ni har ett äkta källsprång, men ni bedrar er. Det är bara Guds undervisning som är livgivande och ni har övergett Torah, därför är era brunnar usla, ger inget friskt vatten.]
14Är Israel en tjänare?
Är han en slav född i huset [2 Mos 21:4]? [Självklart inte, se vers 2-3]
Varför har han då blivit ett byte?
15De unga lejonen har rutit över honom
och låtit sina röster höras
och de har gjort hans land öde,
hans städer ligger i spillror, utan invånare.
16Även Nofs söner [folket i Memfis i Egypten] och Tachpanches
livnär sig på ditt huvuds krona.
[Israel blev förnedrade genom att ingå allianser med Egypten, se Jer 41:5; 48:37; 2 Sam 10:4; Jes 7:20; Hes 44:20.] 17Är det inte detta som har orsakat dig detta,
att du har försakat Herren din Gud (Jahveh Elohim), när han ledde dig på vägen?
18Och vad har du nu att göra på vägen till Egypten,
att dricka Shihors vatten [en gren av Nilens vatten]?
Eller vad har du att göra på vägen till Assyrien,
att dricka flodens [Eufrats] vatten?
19Din egen ondska ska tillrättavisa (straffa) dig,
och dina felsteg ska förebrå dig.
Vet därför och se
att det är ett ont och bittert ting
att du har förkastat Herren din Gud (Jahveh Elohim),
inte heller finns vördnaden för mig i dig
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
20För sedan evig tid har jag brutit ditt ok
och låtit dina bojor brista,
och du sa: ”Jag ska inte överträda.”
Men på varje hög kulle
och under varje lövat träd
har du lutat dig bakåt och utövat prostitution.
[Tillbett avgudar på kullarna, se 5 Mos 12:2; 1 Kung 14:13; 2 Kung 17:10; Jes 57:5; 65:7; Hes 6:12; 20:28; Hos 4:13.] 21Jag har planterat dig som ett ädelt vin,
alltigenom en äkta art (sann säd).
Hur har du blivit för mig
ett främmande vildvin (en urartad planta)?
22För fastän du tvättar dig med lut
och tar dig mycket tvål [Mal 3:2],
är dina synder inför mig
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh).
23Hur kan du säga: ”Jag är inte orenad,
jag har inte gått efter baalerna?”
Se din väg i dalen,
vet vad du har gjort,
du är en snabb ung kamel
som sicksackar på sina vägar [utan att veta vart den är på väg],
24en vildåsna van vid öknen,
som vädrar sina önskningar i vinden,
hennes lust, vem kan stoppa den?
Alla de [hanar] som söker henne ska inte trötta ut sig själva,
i hennes månad finner de henne.
25Håll din fot borta från att bli skadad
och din strupe från törst,
men du säger: ”Det är lönlöst att försöka stoppa mig (finns inget hopp),
för jag älskar främlingar
och jag vill gå efter (följa) dem.”
26Som tjuven skäms när han hittas (blir tagen på bar gärning)
så är Israels hus i skam,
de, deras kungar, deras furstar och
deras präster och deras profeter.
27Vem säger till stocken: ”Du är min far”,
och till stenen: ”Du har fört fram oss”,
för de har vänt sina ryggar till mig
och inte sina ansikten,
men i svårigheternas tid ska de säga:
”Stå upp och rädda oss.”
28Men var är dina gudar som du har gjort åt dig?
Låt dem stå upp om de kan rädda dig
i din tid av svårigheter [5 Mos 32:37-38; Jes 43:8-13; 44:6-23].
För så många som dina städer [lika talrika]
har dina gudar blivit, du Juda.
29Varför ska ni tävla (strida) med mig?
Ni alla har begått överträdelser mot mig
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
30Fåfängt har jag slagit era söner,
de tog inte emot någon tillrättavisning.
Ditt svärd har slukat dina profeter
som ett förgörande lejon [som sliter sitt byte i stycken, se Ps 7:3; 10:9; Jes 5:29].
31Generation (detta släkte), se Herrens (Jahvehs) ord.
Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av tjockt mörker?
Av vilken orsak säger mitt folk:
”Vi har brutit oss loss (vi vill vara fria att flacka omkring – hebr. rod),
vi kommer inte mera till dig!”
32Kan en jungfru glömma sina smycken [sin utsmyckning, se Hes 16:11-12],
eller en brud sin utstyrsel?
Mitt folk har glömt mig
dagar utan siffror (som inte går att räkna).
33Hur skicklig är du inte att hitta vägen (hur väl ordnar du din väg) för att söka kärlek!
Därför, även den onda kvinnan har du lärt dina vägar.
34Även i dina kläder finner man blodet av oskyldiga fattiga själar,
du fann dem inte bryta sig in i era hus [och dödade dem, vilket var försvarbart 2 Mos 22:2].
På grund av allt detta 35och du säger [ändå]:
”Jag är oskyldig,
hans vrede är säkerligen bortvänd från mig.”
Se jag ska döma er eftersom ni säger: ”Jag har inte syndat.”
36Hur gör du dig inte billig [samma bildspråk som i vers 23]
för att ändra dina vägar!
Du ska även skämmas för Egypten
som du skäms för Assyrien.
37Från honom ska du gå fram
med dina händer över ditt huvud,
för Herren (Jahveh) har förkastat dem som du sätter din tillit till,
och du ska inte ha någon framgång med dem.
Nu markerat:
Jeremia 2: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Jeremia 2
2
Judas otrohet (2:1-3:5)
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2Gå och ropa i öronen på Jerusalem [dualformen för öra används, dvs. ”ropa i båda öronen”; uttrycket förstärker att Jeremia ska tala så Jerusalems invånare verkligen hör och förstår allvaret i budskapet; men har även en underton att tala för döva öron] och säg:
”Så säger Herren (Jahveh):
Jag kommer ihåg nåden (den omsorgsfulla kärleken – hebr. chesed) i din ungdom,
kärleken i ditt äktenskap,
hur du gick efter mig i öknen,
i ett land som inte var besått.
3Israel är Herrens (Jahvehs) helgade (avskilda) del,
hans förstlingsfrukt av skörden.
[Båda tillhör Herren, se 2 Mos 23:19; 3 Mos 23:10-14; 4 Mos 18:12-13; 5 Mos 26:1-11]
Alla som slukar den ska hållas skyldiga,
ondska ska drabba dem”
[Jerusalem är Guds ögonsten (Sak 2:8), se även 1 Mos 12:3; Rom 1:16.]
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
4Hör Herrens (Jahvehs) ord Jakobs hus
och alla familjer av Israels hus.
5Så säger Herren (Jahveh):
Vilken orättfärdighet har era fäder funnit i mig,
så att de har gått bort från mig
och har vandrat efter det som är fåfängt
och har blivit fåfänga?
6De frågar inte: ”Var är Herren (Jahveh)
som förde oss upp ut ur Egyptens land,
som ledde oss genom öknen,
genom ett land – öde och med djupa hål [farliga sprickor och slukhål],
genom ett land – utan vatten och i dödsskugga [Ps 23:3],
genom ett land som ingen färdas genom och ingen människa bor.”
7Och jag förde er till ett land med fruktsamma fält
för att äta dess frukt och dess goda,
men när ni gick in vanhelgade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
8Prästerna frågade inte:
”Var är Herren (Jahveh)?” [Jfr vers 6.]
Och de som ansvarade för (förvaltade) min undervisning kände mig inte (var inte intimt förtrogna med mig),
och härskarna begick överträdelser mot mig.
Profeterna profeterade [fruktbarhetsguden] Baal [5 Mos 13:1-5]
och vandrade efter dessa ting [plural – avgudar] som inte kunde hjälpa dem.
9Varför ska jag fortfarande försvara er
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
men era söners söner ska jag försvara.
10Gå [väst] över till ketiternas öar [Cypern] och se [fråga om detta har hänt],
och sänd [någon österut] till Kedar [beduinstammarna i Syriens öken, se 1 Mos 25:13; Jer 49:28-29; Höga V 1:5] och [be dem] undersök noggrant,
och se om något sådant har skett där.
11Har ett land [någonsin] bytt ut sina gudar?
Som [självklart] inte är några gudar,
Men mitt folk har bytt ut sin härlighet
mot det som inte är någon vinning.
12Förundras ni himlar vid detta,
och bli fyllda av förfäran (bli fullständigt förbluffade)
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
13För mitt folk har begått en dubbel synd (två onda saker),
de har övergett mig,
källan med levande vatten [Jer 17:13],
och grävt åt sig brunnar,
trasiga brunnar, som inte kan hålla något vatten.
[Ordet för brunnar (hebr. borot) upprepas två gånger i denna vers. Men det unika här är att ordet, förmodligen medvetet, är felstavat båda gångerna och innehåller ett alef som inte borde vara där. Det finns en judisk tradition kring detta som säger att ordet bor (singular av borot) är en brunn som får sitt vatten från yttre källor. Det betyder att den kan vara tom när det inte regnar eller andra vattenkällor fyller på den. Sedan finns ordet beer, som betyder källsprång. Det är en källa eller brunn som har sitt eget vatten och därför aldrig sinar. Genom att göra denna medvetna ”felstavning” anser rabbinerna att Jeremia med detta ord vill visa på att ni tror att ni har ett äkta källsprång, men ni bedrar er. Det är bara Guds undervisning som är livgivande och ni har övergett Torah, därför är era brunnar usla, ger inget friskt vatten.]
14Är Israel en tjänare?
Är han en slav född i huset [2 Mos 21:4]? [Självklart inte, se vers 2-3]
Varför har han då blivit ett byte?
15De unga lejonen har rutit över honom
och låtit sina röster höras
och de har gjort hans land öde,
hans städer ligger i spillror, utan invånare.
16Även Nofs söner [folket i Memfis i Egypten] och Tachpanches
livnär sig på ditt huvuds krona.
[Israel blev förnedrade genom att ingå allianser med Egypten, se Jer 41:5; 48:37; 2 Sam 10:4; Jes 7:20; Hes 44:20.] 17Är det inte detta som har orsakat dig detta,
att du har försakat Herren din Gud (Jahveh Elohim), när han ledde dig på vägen?
18Och vad har du nu att göra på vägen till Egypten,
att dricka Shihors vatten [en gren av Nilens vatten]?
Eller vad har du att göra på vägen till Assyrien,
att dricka flodens [Eufrats] vatten?
19Din egen ondska ska tillrättavisa (straffa) dig,
och dina felsteg ska förebrå dig.
Vet därför och se
att det är ett ont och bittert ting
att du har förkastat Herren din Gud (Jahveh Elohim),
inte heller finns vördnaden för mig i dig
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
20För sedan evig tid har jag brutit ditt ok
och låtit dina bojor brista,
och du sa: ”Jag ska inte överträda.”
Men på varje hög kulle
och under varje lövat träd
har du lutat dig bakåt och utövat prostitution.
[Tillbett avgudar på kullarna, se 5 Mos 12:2; 1 Kung 14:13; 2 Kung 17:10; Jes 57:5; 65:7; Hes 6:12; 20:28; Hos 4:13.] 21Jag har planterat dig som ett ädelt vin,
alltigenom en äkta art (sann säd).
Hur har du blivit för mig
ett främmande vildvin (en urartad planta)?
22För fastän du tvättar dig med lut
och tar dig mycket tvål [Mal 3:2],
är dina synder inför mig
förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahveh).
23Hur kan du säga: ”Jag är inte orenad,
jag har inte gått efter baalerna?”
Se din väg i dalen,
vet vad du har gjort,
du är en snabb ung kamel
som sicksackar på sina vägar [utan att veta vart den är på väg],
24en vildåsna van vid öknen,
som vädrar sina önskningar i vinden,
hennes lust, vem kan stoppa den?
Alla de [hanar] som söker henne ska inte trötta ut sig själva,
i hennes månad finner de henne.
25Håll din fot borta från att bli skadad
och din strupe från törst,
men du säger: ”Det är lönlöst att försöka stoppa mig (finns inget hopp),
för jag älskar främlingar
och jag vill gå efter (följa) dem.”
26Som tjuven skäms när han hittas (blir tagen på bar gärning)
så är Israels hus i skam,
de, deras kungar, deras furstar och
deras präster och deras profeter.
27Vem säger till stocken: ”Du är min far”,
och till stenen: ”Du har fört fram oss”,
för de har vänt sina ryggar till mig
och inte sina ansikten,
men i svårigheternas tid ska de säga:
”Stå upp och rädda oss.”
28Men var är dina gudar som du har gjort åt dig?
Låt dem stå upp om de kan rädda dig
i din tid av svårigheter [5 Mos 32:37-38; Jes 43:8-13; 44:6-23].
För så många som dina städer [lika talrika]
har dina gudar blivit, du Juda.
29Varför ska ni tävla (strida) med mig?
Ni alla har begått överträdelser mot mig
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
30Fåfängt har jag slagit era söner,
de tog inte emot någon tillrättavisning.
Ditt svärd har slukat dina profeter
som ett förgörande lejon [som sliter sitt byte i stycken, se Ps 7:3; 10:9; Jes 5:29].
31Generation (detta släkte), se Herrens (Jahvehs) ord.
Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av tjockt mörker?
Av vilken orsak säger mitt folk:
”Vi har brutit oss loss (vi vill vara fria att flacka omkring – hebr. rod),
vi kommer inte mera till dig!”
32Kan en jungfru glömma sina smycken [sin utsmyckning, se Hes 16:11-12],
eller en brud sin utstyrsel?
Mitt folk har glömt mig
dagar utan siffror (som inte går att räkna).
33Hur skicklig är du inte att hitta vägen (hur väl ordnar du din väg) för att söka kärlek!
Därför, även den onda kvinnan har du lärt dina vägar.
34Även i dina kläder finner man blodet av oskyldiga fattiga själar,
du fann dem inte bryta sig in i era hus [och dödade dem, vilket var försvarbart 2 Mos 22:2].
På grund av allt detta 35och du säger [ändå]:
”Jag är oskyldig,
hans vrede är säkerligen bortvänd från mig.”
Se jag ska döma er eftersom ni säger: ”Jag har inte syndat.”
36Hur gör du dig inte billig [samma bildspråk som i vers 23]
för att ändra dina vägar!
Du ska även skämmas för Egypten
som du skäms för Assyrien.
37Från honom ska du gå fram
med dina händer över ditt huvud,
för Herren (Jahveh) har förkastat dem som du sätter din tillit till,
och du ska inte ha någon framgång med dem.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln