Jeremia 10
10
Gud och avgudar
1Hör ordet som Herren (Jahveh) talar till er Israels hus. 2Så säger Herren (Jahveh):
Lär er inte (ordagrant: bli inte lärlingar till) folkslagens vägar,
bli inte förfärade av himlarnas tecken
eftersom folkslagen blir förfärade för dem.
3För folkslagens sedvänjor är fåfänglighet,
eftersom det är ett träd som huggits från skogen,
arbetet av en skogshuggares hand med yxan.
4De täcker det med silver och med guld
och fäster det med spikar och med hammare
för att det inte ska röra på sig.
5De är som pelare i gurklandet (grönsakslandet)
och talar inte.
De måste bäras
eftersom de inte kan gå.
Var inte rädda för dem
för de kan inte göra [något] ont,
inte heller kan de göra gott.
6 [Men jag, Jeremia, säger:]
Det finns ingen, ingen enda som (bortom allt annat är) du Herre (Jahveh),
du är stor,
stort och mäktigt är ditt namn.
7Vem skulle inte frukta dig,
du folkens Konung?
Det tillhör dig [det är helt i sin ordning, du förtjänar respekt].
För bland folkens alla vise och i alla deras kungariken,
finns ingen, nej ingen enda som du.
8Men de [den här världens visa, se även Ps 115:8] är alla råa (brutala, känslokalla) och dåraktiga (förstockade),
tillrättavisningen (undervisningen – hebr. mosar) är fåfäng [plural – på alla sätt fåfäng] som en trästock [lika död, döv, tyst och stum].
9Silver uthamrat till fat som hämtats från Tarshish
och guld från Ofaz,
hantverkares arbete och guldsmedens hand,
blått och purpur är deras kläder, de är skickligt gjorda.
10Men Herren Gud (Jahveh Elohim) är sann,
han är levande Gud (Elohim) och evig Konung.
För hans vrede darrar jorden
och folkslagen kan inte stå ut med hans raseri (fradga i munnen).
______
11 [Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem:
Gudar [dessa avgudar]
som himlar
och jord
inte gjort (aram. laavadu), [ska]
tillintetgöras (aram. jevadul)
från jorden
och från under himlarna
dessa.
______
[Det är den enda arameiska versen i hela Jeremia vilket gör att den står ut (arameisk text förekommer bara i 269 verser i GT, se Esra 4:8-6:18; 7:12-26; Dan 2:4-7:28). Denna vers är den centrala och klimax i kontrasten mellan Herren och avgudar i vers 2-16. Gud är den levande guden (vers 10) som skapat jorden och himlarna (vers 12), inga avgudar. Efter de tre inledande arameiska orden: ”Så ska ni säga dem”, följer tio ord som är strukturerad i en kiasm. Centralt finns även en arameisk ordlek med verben gjort/tillintetgöras som är snarlika i arameiskan. Detta förstärker hur dessa avgudar som inte har gjort någonting helt kommer att försvinna. Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se även 2 Mos 17:14; 5 Mos 9:14.]
12Han som har gjort jorden med sin styrka och makt,
som har etablerat världen med sin vishet
och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt).
[Se även 2 Sam 22:10; Jer 51:15]
13Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset av mäktiga) vatten i himlarna,
får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar.
Han gör blixtar till regnets tid
och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
14Helt okänsliga (urskillningslösa som djur) är hela mänskligheten [alla människor som tillverkar eller tillber avgudar] – helt utan kunskap,
alla guldsmeder måste skämmas för sina skurna avgudabilder,
att hans gjutna avgudar är falska,
det finns ingen ande i dem (de kan inte andas).
15De är fåfänglighet, ett inbillat arbete,
när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
16Jakobs del är inte som dessa,
för han är Skaparen av allt,
och Israel är hans arvedels stam,
Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) är hans namn.
[Vers 12-16 återkommer i Jer 51:15-19.]
Kommande förgörelse
17Samla upp ditt gods från marken
du som är kvar i belägringen.
18Eftersom Herren (Jahveh) säger så:
Se jag ska slunga ut invånarna från landet vid denna tid
och ska pressa dem så att de erfar det.
19Ve till mig över min smärta!
Mitt sår är djupt (en allvarlig skada)
men jag säger: ”Detta är en sjukdom
och jag måste bära den.”
20Mitt tält är fördärvat
och alla mina tältlinor är trasiga (avbrutna),
mina söner har gått ifrån mig och de finns inte,
det är ingen som längre sträcker mitt tält
och sätter upp mina tältdukar.
21Eftersom herdarna har blivit råa (brutala)
och inte frågar Herren (Jahveh),
därför har de ingen framgång
och hela deras hjord är skingrad.
22En röst, lyssna! Se, det kommer
och ett stort tumult från landet i norr
för att göra Juda städer öde,
en boplats för schakaler.
Jeremias bön
23Herre (Jahveh) jag vet (känner väl till) att människans vägar inte är hans egna,
det är inte mannen som styr de steg som han vandrar.
24Herre (Jahveh) tillrättavisa mig, i rättvisa –
inte i din brinnande näsa (vrede),
annars försvagas jag.
25Häll ut din vrede över folkslagen
som inte känner dig
och över familjerna som inte kallar på ditt namn,
för de har uppslukat Jakob,
de har slukat honom och förtärt honom
och har ödelagt hans boning.
Nu markerat:
Jeremia 10: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln